P. 11 HD:s domskäl. Uttalandet belades med en ”jfr t.ex.”-hänvisning till NJA 1933 s. 25, NJA 1944 s. 653, NJA 1951 s. 187, NJA 1961 s. 18, NJA 1970 s. 539, Stångåstaden NJA 1989 s. 224, NJA 2001 s. 353, Ränteskruven NJA 2005 s. 142 och Skattekontot I NJA 2011 s. 739, och en ”jfr härtill bl.a.”-hänvisning till Hult, Juridisk debatt, 1952, s. 42–89, Danielsson, JT 2008–09 s. 434–439, Lennander, Festskrift Håstad, s. 427–446, Adlercreutz, A. & Gorton, L., Avtalsrätt I, 13 uppl., Lund 2011, s. 295–297, Danielsson, JT 2011–12 s. 878–891, Lindskog, Betalning, 1 uppl., Stockholm 2014, avsnitt 16 samt Mellqvist & Persson, Fordran & skuld, 10 uppl., Uppsala 2015, s. 37–41.
Hänvisas från p. 8 (s. 418)
8.HD valde att i första hand pröva huruvida återbetalningsskyldighet förelåg enligt läran om condictio indebiti. Domstolen upprepade den allmänna beskrivning av läran som gavs i Skattekontot I. Läran angavs således avse återkrav när någon betalat i villfarelse om existensen eller storleken av en skuld, samtidigt som det förklarades vara av underordnad betydelse om den felaktiga betalningen har gjorts till följd av bland annat just villfarelse. Det avgörande sades återigen vara ”om betalningen skett utan rättsgrund och inte utgör en disposition på så sätt att betalaren frivilligt har valt att betala oavsett om betalningsskyldighet faktiskt föreligger eller inte”. HD angav att ”[h]uvudregeln vid betalning utan rättsgrund är att återbetalning ska ske”. Därefter förklarades att betalningsmottagaren dock kan få behålla medlen under vissa förutsättningar. Kriterierna för denna behållanderätt beskrevs på ett lite mer formaliserat sätt än vad som varit fallet i tidigare avgöranden: Behållanderätt föreligger om betalningsmottagaren har haft befogad anledning att tro att hen haft rätt till medlen och i fortsatt befogad god tro har inrättat sig efter detta samt det efter en övergripande intresse avvägning framstår som motiverat att betalaren förlorar sin återkravsrätt. Betalningsmottagaren har bevisbördan för att omständigheterna är sådana att betalarens återkravsrätt ska falla.s. 418