Närliggande

7.Vidare upplyste HD om att detaljplanen med hänsyn till skyddet av enskildas intressen, utöver att betydande olägenhet inte får uppkomma, även måste vara utformad med skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Bestämmelsen är en precisering av proportionalitetsbedömningen som ska göras enligt 2 kap. 1 § PBL. Tillämpningen har en relativt bred träffyta och omfattar många typer av situationer, men ett exempel från praxis är när en plan utformas på ett sätt så att en befintlig gemensamhetsanläggning behövts omprövas, vilket under vissa omständigheter ansetts strida mot att tillräcklig hänsyn inte tagits till befintliga förhållanden enligt 4 kap. 36 § PBL. En intressant aspekt som HD berörde mycket kort, och som är lätt att förbigå av bara farten vid läsningen av domskälen, var framhållandet av betydelsen av kommunens utredning och redogörelse för hur olika intressen skulle komma att påverkas genom den nya detaljplanen. HD berörde aspekten i kontexten av att en domstol har att pröva om detaljplanen strider mot någon rättsregel, och således om kommunen hållit sig innanför det handlingsutrymme som planlagstiftningen ger. För att en domstol ska kunna göra en bedömning av huruvida kommunen hållit sig innanför detta handlingsutrymme fordras adekvata utredningar och redogörelser av kommunens överväganden, ställningstaganden och intresseavvägningar under planprocessen.s. 923