Se t.ex. NJA 1999 s. 197, NJA 1989 s. 191, Agell, A., Om presumtionsansvar vid skada på omhändertagen egendom, FS till Hessler, Stockholm 1985, s. 18 ff., Heuman, L., Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 2 u., Stockholm 2022, s. 483 och vidare Bengtsson, B., Ullman, H. & Unger, S., Allehanda om skadestånd i avtalsförhållanden, Stockholm 2023, s. 25 f.
Hänvisas från p. 7 (s. 902)
7.En särskild variant av culpaansvaret är s.k. presumtionsansvar. Ett presumtionsansvar avser vanligtvis en bevispresumtion, vilket brukar uttryckas som att bevisbördan för vårdslösheten är omvänd. Bevispresumtionen innebär att den påstått skadevållande parten ska bevisa omständigheter som medför att denne inte varit vårdslös. Om händelseförloppet som leder fram till skadan är klarlagt finns det ingen anledning att falla tillbaka på en presumtion. I så fall får domstolen göra en rättslig bedömning av om det klarlagda händelseförloppet ska anses utgöra vårdslöshet. Presumtionsansvar gäller ofta om egendom skadas medan den var i skadevållarens besittning, t.ex. vid förvaringsavtal. En presumtion för culpa, dvs. en bevispresumtion, kan bl.a. motiveras av att den som har egendom i sin besittning typiskt sett har större kontroll över egendomen och därmed lättare kan säkra bevisning om vad som har hänt. Det kan alltså betraktas som en variant av culpaansvar, vilken är vanligt förekommande i kontraktsrätten.s. 902