Rättsfallet NJA 2013 s. 1190 kan möjligen vara ett exempel på en liknande strategi. Fallet är dock lite speciellt då strategin där utnyttjades för att medge uppställandet av en (ny) utfyllande regel, efter att en betalningsdestinering (en rättshandling) ansetts inte ha kommit tillräckligt tydligt till uttryck, och därmed negligerades (= ingen destinering ansågs ha skett), se därom O. Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 509 ff. med hänv.
Hänvisas från p. 18 (s. 105)
18.taganden till själva saken (pragma). Att hålla isär de olika kriterierna tjänar till att differentiera mellan olika typer av frågor (den analytiskt-heuristiska funktionen). Samtidigt kan kriterierna samspela med varandra, inte minst vad gäller plastiserande strategier. Uttryckskriteriet samspelar därmed, och bland annat, med innehållskriteriet. Samspelet ger utrymme att i omvänd, negativ riktning negligera ett presumtivt uttryck. Genom att från innehållskriteriet låna över krav på klarhet och tydlighet, och låta dem bli utslagsgivande, kan man nämligen underkänna ett betydelsebärande fenomen, på så vis att det anses inte uppfylla uttryckskriteriet, i här avsedd bemärkelse. (Det blir ett slags formalism, av det slag t.ex. Grönfors anammat, där vissa saker inte gills som viljeförklaringar.) Enkelt uttryckt kan man alltså bortse från ett potentiellt ”uttryck” när det uppfattas som otydligt, osynligt, esoteriskt eller amorft. (”Var det någon som sa något?”) c) Även kravet på visst innehåll kan moduleras. Till att börja med balanseras dets. 105