NJA 2023 s. 393, pp. 20 och 23. Man kan förstås diskutera hur mycket som ryms inom detta typfall och vad som menas med ”annan liknande omständighet som gärningsmannen inte kontrollerar”. Ganska många situationer kan ju falla in under den öppna skrivningen. E contrario bör man i vart fall kunna sluta sig till att vad som åsyftas inte är sådana omständigheter som i Skottet mot säkerhetsdörren NJA 2003 s. 670.
Hänvisas från p. 1 (s. 714)
1.visshet som avgränsningskriterier Genom Vapenattrappen har nu alltså tillkommit ytterligare ett prejudikat till ledning för tolkningen av det alternativa farerekvisitet. Den regel HD uppställer i domen är som sagt att ”straffansvar […] som utgångspunkt inte ska inträda om fara för brottets fullbordan var utesluten redan när gärningsmannens uppsåt formades.” Domen kan tyckas smått omvälvande av två skäl. För det första eftersom HD förser oss med ett exempel på en situation där det alternativa farerekvisitet inte är uppfyllt – det har vi alltså hittills inte varit bortskämda med. För det andra eftersom den regel som formuleras är förhållandevis klar och definitiv om man jämför med de öppna skrivningar i förarbeten och doktrin som redovisats ovan. Tidpunkten när uppsåtet formades – ögonblicket när vad man kan kalla en brottsplan uppstod – drar en distinkt gräns för när sådana omständigheter som ger upphov till ett försöks otjänlighet kan betraktas som tillfälliga. Samtidigt – och detta är nog viktigt och relevant att återkomma till – är HD tydlig med att regeln inte gäller alla otjänliga försök utan en viss sorts ”typfall”, nämligen ”när fara för brottets fullbordan är utesluten […] då myndigheter har ingripit eller brottet hindrats av någon annan liknande omständighet som gärningsmannen inte kontrollerar.”s. 714