4 · Högsta domstolen jämte kommentarer

1.Huvudfrågan i HD var följande: är en delägare till en fastighet behörig att i samband med en ansökan om klyvning även ansöka om en efterföljande fastighetsreglering när en annan delägare motsätter sig ansökan? HD börjar sin redogörelse med en allmän bakgrundsbeskrivning av målet och av fastighetsbildningslagens relevanta innehåll för aktuell fråga. Redogörelsen behandlar särskilt initiativrätten vid fastighetsreglering och klyvning för vissa typer av mer allmänna situationer.s. 397

2.Vad gäller den särskilda frågan om vem som har initiativrätt vid kombinerad fastighetsbildning anför HD att det är av betydelse ”… hur begreppet ’ägare av en fastighet som berörs’ i 5 kap. 3 § FBL ska tolkas och om en delägare i en sådan situation på egen hand kan påkalla den efterföljande fastighetsregleringen”.s. 398

3.HD anför vidare att den aktuella frågan framför allt blir av betydelse när en efterföljande fastighetsreglering är en förutsättning, dvs. är nödvändig, för att 1. en klyvningslott, som senare ska bli en egen fastighet, ska uppfylla lämplighetskraven som finns i 3 kap. FBL eller 2. för att en lämplig fastighetsbildning annars ska kunna åstadkommas. Vad som avses med det senare uttalandet är oklart; lämplighetsvillkoren finns ju vid fastighetsbildning i 3 kap. FBL; möjligen kan HD ha särskilda bestämmelser i klyvningskapitlet för ögonen eller situationen när fastighetsreglering inte är en förutsättning och nödvändighet för att kunna lägga ut en klyvningslott, men att fastighetsregleringen gör klyvningslottens ändamål förbättrat (men det är alltså lite oklart vad som här avses.)s. 398

4.HD berör sedan förarbetenas beskrivning av den liknande situationen vid avstyckning kombinerad med fastighetsreglering samt en kort redogörelse av NJA 1987 s. 730. För situationen med avstyckning återknyter HD till förarbetena som uttalar att en till avstyckning efterföljande fastighetsreglering inte bör hindras av att styckningslotten (ännu) inte är en självständig fastighet. HD menar vidare att förarbetena ger stöd för att en styckningslott vid denna typ av kombinerad fastighetsbildning kan behandlas synonymt med fastighet och därmed i just denna situation – avstyckning kombinerad med fastighetsreglering – behandlas som en självständig fastighet i fastighetsregleringsdelen. HD konstaterar även att dessa förarbetsuttalanden enbart berör situationen med avstyckning kombinerad med fastighetsreglering och att det i förarbetena råder en tystnad för motsvarande klyvningssituation. Några förarbetsuttalanden som berör klyvningssituationen finns alltså inte att tillgå.s. 398

5.HD konstaterar vidare, mycket kort, att HD i NJA 1987 s. 730 fann att ägaren av en styckningslott inte hade någon initiativrätt till fastighetsreglering. Här gör HD även ett ställningstagande: ”Av betydelse för utgången var att fastighetsregleringen avsåg tvångsvis överföring av mark från en angränsande fastighet.”s. 398

6.Förvisso är sannolikt förklaringen till slutsatsen att någon initiativrätt inte befanns föreligga just för att den yrkade fastighetsregleringen var en tvångsvis marköverföring. Så som domskälen är skrivna framstår tvångsmomentet dock enbart som en sekundär orsak och en delförklaring. Den primära orsaken enligt domskälen i 1987 års dom är snarare att sökanden inte var ägare av en fastighet, utan av en styckningslott, och att detta faktum – att det var en styckningslott och inte en fastighet – var det som sett till motiveringen i domskälen var det som primärt fällde avgörandet. Att det var en tvångssituation vars genomförande HD ville förhindra förtar inte ordalagen i domskälen som just lägger stor vikt vid att ägaren av en styckningslott inte är behörig att påkalla fastighetsreglering just eftersom styckningslotten inte ska behandlas som en fastighet i kontexten av fastighetsreglering.s. 399

7.I domskälen anno 2023 anför HD vidare att det föreligger en skillnad mot avstyckningssituationen och när en delägare i en samägd fastighet begär fastighetsreglering för att göra klyvningslotterna bättre lämpade för sitt ändamål. HD använder här en intressant formulering i form av att man beskriver att fastighetsreglering kan behövas ”… i syfte att lotterna ska kunna bli lämpliga fastigheter”.s. 399

8.Här kanske mången läsare undrar varför denna mening är så pass intressant att den är värd att återge. Förklaringen är – vilket är helt naturligt bortsett från NJA 1987 s. 730 – att formuleringen ger uttryck för att man bör bedöma slutr esultatet i form av en fastighets behov av funktioner och dylikt för att bli lämplig. För att en fastighet ska bli lämplig måste ju även den föregående lotten bli det, eftersom lotten senare ska bli just en fastighet. Detta borde inte vara några konstigheter, utan ligga i linje med lagstiftarens motiv och även hur man handhar lotter i fastighetsbildningslagen när man exempelvis prövar lämpligheten enligt 3 kap. FBL som även där använder sig av fastighetsbegreppet. Efter 1987 års dom finns dock inga säkra slutsatser kring dessa frågor just eftersom HD har sagt att en styckningslott inte ska behandlas som en fastighet vid regleringssituationer.s. 399

9.Att det finns en skillnad mellan avstyckning och klyvning vid kombination med fastighetsreglering motiverar HD anno 2023 vidare genom att en delägare vid klyvning ensam kan ansöka om och initiera en förrättning. Att delägaren har initiativrätt till en efterföljande fastighetsreglering är vidare ”… ändamålsenligt och bidrar till att fastighetsbildningslagens syften kan uppnås”.s. 399

10.Några hänvisningar till vilka dessa fastighetsbildningslagens syften är görs tyvärr inte och det ges inte heller några konkreta exempel på vad det skulle kunna tänkas handla om. Ett syfte som i allmänhet kan sägas föreligga är dock att jordresurser ska kunna användas på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt genom att fastighetsbildningsåtgärder kan vidtas och genomföras. Om vi blickar tillbaka på äldre skifteslagstiftning, från 1700- och 1800-talen, var ett uttalat syfte att jordegendomar vars ägor var indelade på ett för samhället (och normalt även enskilda) icke optimalt sätt, t.ex. genom för många, för smala och för utspridda skiften, skulle kunna skiftas/omregleras till omgivande jordegendomar genom dåtidens fastighetsbildningsinstitut. Målet med en omskiftning var i allmänhet att befintliga jordegendomar skulle kunde användas bättre för sitt ändamål, användas på ett samhällsekonomiskt bättre sätt och ge en bättre utkomst för brukarna.s. 400

11.En liknande beskrivning av syftet med dagens regleringsinstitut återfinns i lagkommentaren till FBL: ”Utmärkande för fastighetsregleringen är att den ytterst syftar till en förbättring av fastighetsbeståndet.” Att enbart fastighetsbeståndet ska förbättras är dock en något för snäv beskrivning av fastighetsbildningslagens huvudsyfte, främst eftersom fastighetsbildningslagen omfattar åtgärder för mer än enbart registrerade fastigheter. Ett sådant, något bredare syfte, framträder när man läser förarbetena till dagens lagstiftning. Ett lämpligare ordval, som fångar in huvudbudskapet bättre, torde vara att tala i termer av att samhällets mark- och vattenresurser ska användas på ett så effektivt och ändamålsenligt sätt som möjligt, och att fastighetsbildningsåtgärder kan behöva vidtas för att genomdriva förändringar som uppnår eller förbättrar dessa båda aspekter. Beskrivningar som ligger i linje med det sagda återfinns på vissa håll i propositionen: ”Det är ett starkt allmänt intresse att tillgängliga markresurser används på ett så effektivt sätt som möjligt.” Fastighetsbildningsåtgärder är alltså ett verktyg för att kunna tillgodose denna målsättning.s. 400

12.I samband med att en klyvning prövas under förrättning skulle en eller flera klyvningslotter alltså kunna behöva förändras – sett till funktioner eller storlek och som gör klyvningslotten lämplig (eller lämpligare) och ändamålsenlig (eller mer ändamålsenlig) – genom någon form av fastighetsregleringsåtgärd. En vanligt förekommande situation torde vara att en klyvningslott (och även styckningslott) behöver tillföras funktioner genom servitut – t.ex. utfartsväg – på annan klyvningslott eller på en annan fastighet i lottens närhet. Även klyvningslotternas storlek, likt förutsättningarna i aktuellt fall, kan ibland behöva förändras genom fastighetsreglering. Både tillgång till väg och klyvningslottens storlek är två faktorer som i detta avseende behöver tas hänsyn till vid bedömningen om klyvningslotten är lämplig enligt 3 kap. FBL. Saknas exempelvis möjlighet att anlägga väg eller tillskapa rättighet för väg är en lott normalt inte lämplig för sitt ändamål enligt 3 kap. FBL, dvs. går inte vägfrågan att lösa måste förrättningen ställas in. Möjlighet att inrätta servitut eller förändra storleken kan alltså vara en helt nödvändig förutsättning för att en klyvning (eller en avstyckning) ska kunna genomföras.s. 400

13.Vidare bygger fastighetsbildningslagen på utgångspunkten att fastighetsregleringsåtgärder under vissa förutsättningar ska kunna genomföras tvångsvis. Att fastighetsbeståndet ska förbättras och markresurser användas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt får alltså inte hindras av att enskilda fastighetsägare är emot dessa typer av förändringar. En enskild ägare ska alltså principiellt inte kunna hindra en marköverföring eller servitutsinrättande om åtgärden behövs för något skriande behov (allmänt intresse med enskilda förtecken) på en annan fastighet (eller lott).s. 401

14.Tvångsmomenten får dock inte utövas förutsättningslöst, utan såväl FBL:s skyddsregler som 2 kap. 15 § RF måste vara uppfyllda för att tvångsåtgärder ska kunna genomdrivas genom fastighetsreglering. I förevarande dom plockar HD upp frågan om huruvida skyddet för enskildas intressen bör ligga i begränsningar av initiativrätten till fastighetsreglering, vilket HD ansåg i NJA 1987 s. 730, eller om skyddet alternativt ska finnas i lagstiftningens materiella skyddsregler. Som ska redogöras för i nästa avsnitt valde HD i förevarande mål det senare alternativet. Efter att ha behandlat initiativrätten i förhållande till FBL:s syfte och ändamål kommer HD in på frågan om skyddet av enskildas intressen bör ligga i en begränsning av initiativrätten till fastighetsreglering eller alternativt i lagstiftningens materiella skyddsregler. HD anför här att FBL:s materiella skyddsregler gäller även vid en kombination mellan klyvning och fastighetsreglering. HD betonar även att enskildas intressen även är skyddade genom egendomsskyddet i 2 kap. 15 § RF och den proportionalitetsavvägning som numer, efter Parkfastigheten, ska göras i varje enskilt fall. I anslutning till denna redogörelse gör HD ett mycket viktigt uttalande och ställningstagande: Senaste årens konstitutionella utveckling och förstärkning av enskildas intressen i förhållande till sin egendom har enligt HD även betydelse för hur man bör bedöma initiativrätten till fastighetsreglering. Vid en första anblick kan ställningstagandet framstå som något märkligt eftersom initiativrätten snarare är en processuell fråga, och att det därför framstår som något apart att blanda in egendomsskyddet och proportionalitetsprincipen. Förklaringen ligger dock sannolikt i att HD genom ställningstagandet indirekt tar avstånd från slutsatsen i NJA 1987 s. 730 och tycks mena att rättsutvecklingen kring skyddet av äganderätten gör att man bör omvärdera slutsatserna i 1987 års fall. En anslutande fråga är därför om NJA 1987 s. 730 är överspelat i och med ovan återgivna uttalande från HD. Vi ska återvända till frågan strax.s. 401

15.Efter ställningstagandet drar HD en generell slutsats där man konstaterar att initiativrätt enligt 5 kap. 3 § FBL har en innebörd där en delägare till en fastighet som ansöker om klyvning har rätt att påkalla efterföljande fastighetsreglering för klyvningslotterna, trots att andra delägare har motsatt sig detta. En ägare av en klyvningslott har alltså initiativrätt till fastighetsreglering som avser aktuella klyvningslotter, som poängterbart alltså inte utgör några egna fastigheter under förrättningen. Slutsatsen innebär för det aktuella fallets förutsättningar att sökande delägare var behörig att påkalla fastighetsreglering avseende klyvningslotterna, trots att andra delägare var emot åtgärden. Initiativrätt till fastighetsreglering fanns alltså även hos ägaren av en klyvningslott.s. 402

16.Ställningstagandet och slutsatsen från HD är tydlig och framstår som självklar. Lagstiftaren har genom de materiella skyddsreglerna angett under vilka förutsättningar som tvångsvis fastighetsreglering kan genomföras med stöd av FBL, och det vore märkligt att flytta skyddet från dessa till initiativrätten. Stöd för att inskränka initiativrätten av dessa skäl saknas ju dessutom såvitt känt i förarbetena, som noterbart förordar att avstyckning (klyvningssituationen berörs inte) ska kunna göras i kombination med fastighetsreglering. Då borde det rimligtvis även finnas en initiativrätt för styckningslottens ägare eftersom denne s.a.s. kan vara den drivande parten i förrättningen. Samma torde inte sällan vara gällande vid klyvning och innehavare av klyvningslotter.s. 402

17.Vidare måste man här ställa frågan och fundera över vilka effekter ett motsatt ställningstagande hade gett upphov till, dvs. de effekter som har varit, och kanske fortsatt är, rådande i och med NJA 1987 s. 730, för initiativrätten vid avstyckning med efterföljande fastighetsreglering. En uppenbar risk är att det kan bli problem i situationer där lottinnehavare är överens med annan fastighetsägare om marköverföring till lotten eller servitut till förmån för lotten. I dessa situationer kan man ju avtala bort alla relevanta skyddsregler som finns i FBL, och 2 kap. 15 § RF kommer uppenbarligen inte heller behöva tillämpas, och det blir i dessa situationer märkligt om lottägaren inte kan påkalla fastighetsreglering. Initiativrätten går det uppenbarligen inte att avtala om mellan enskilda; det är ju snarare en processuell fråga som inte har mycket beräring med de enskildas intressen. Även här framstår rättsläget alltså som osäkert, beroende av hur långtgående effekter som NJA 1987 s. s. 730 kan tänkas ha för liknande situationer.s. 402

18.Det blir överhuvudtaget ett märkligt system om lottägaren i dessa frivilligfall ska vara beroende av att en annan fastighetsägare, som dessutom kanske inte ens är med i förrättningen initialt, behöver ta initiativ till fastighetsbildningsåtgärderna. Det kan vidare även noteras att Tore Landahl i just detta avseende, i en analys av situationen med NJA 1987 s. 730 i åtanke, tagit kritiken ytterligare ett steg vidare och ställt sig frågan om fastighetsregleringar över huvud taget kan genomföras mellan fastighet och en lott om man underkänt lottägare som behörig att påkalla förrättningen med hänvisning till att denne inte äger en fastighet. Fastighetsbegreppet är ju som framgått i föregående avsnitt avgörande även vid andra delar av fastighetsregleringen, exempelvis att marköverföringar ska ske mellan fastigheter och servitut avser förhållanden mellan fastigheter. Landahl tycks mena att HD stängde den dörren vid avstyckningar i och med NJA 1987 s. 730. Oaktat detta, genom att inte likställa en lott, oavsett om det är en stycknings- eller klyvningslott, med en fastighet vid kombinerad fastighetsreglering infinner sig alltså en viss inkonsekvens och anomali i fastighetsbildningssystemet, givet att man ibland vill likställa lotter med fastigheter, som gör att inte riktigt går ihop logiskt alla gånger. Antingen borde rimligen lotter alltid likställas med fastigheter vid fastighetsreglering – eller så gör man det aldrig. Mellanläget där det kan vara det ena ibland och det andra ibland är av många olika anledningar inte ett önskvärt rättsläge.s. 403