Se NJA 2018 s. 753.
Hänvisas från p. 4 (s. 396)
4.En kort reflektion: en möjlig tolkning av varför HD kom fram till denna slutsats är att fastighetsbildningslagens materiella skyddsregler 1987 gav ett relativt svagt skydd för enskilda intressen, främst för att den saknade krav på väsentlighet och en regel som tar sikte på proportionalitet i mer strikt mening. I en tid före Parkfastigheten, och även i en tid då egendomsskyddet i grundlagen hade ett svagare skydd för enskildas intressen, hade den yrkade marköverföringen sannolikt uppfyllt kraven i 5 kap. FBL som därmed hade kunnat genomföras. Möjligen var det enklare för HD att genomföra en brandsläckning på bekostnad av initiativrätten för styckningslotter än att alternativt släcka branden genom att ge de någon av de materiella skyddsreglerna i 5 kap. FBL en ny innebörd som skulle kunna ge oanade och icke önskvärda effekter vid andra fastighetsregleringssituationer.s. 396