Se Tore Landahl, Rätten att påkalla fastighetsreglering, SvJT 1989 s. 12 som anför att möjligheten att genomföra marköverföring och servitut till förmån för styckningslott som helt ”eliminerad” av HD genom NJA 1987 s. 730. I domskälen betonar visserligen HD att det är fråga om en marköverföring, men för att fastighetsbildningssystemet ska vara logiskt och koherent sammanhållet borde, som framgår av brödtexten ovan, alla situationer behandlas på samma sätt, vilket här innebär att styckningslotter inte kan omfattas av några fastighetsregleringar.
Hänvisas från p. 7 (s. 394)
7.Det anförda föranledde departementschefen till följande uttalande: Det framgår alltså ganska tydligt – kan man tycka – ur förarbetena att styckningslotter i detta avseende ska behandlas på samma sätt som en fastighet som är upptagen i fastighetsregistret. Trots detta har Högsta domstolen tidigare funnit att ägare av styckningslott saknar rätt att påkalla fastighetsreglering just eftersom den sökande var ägare till en styckningslott och inte till en fastighet, vilket enligt HD var en förutsättning för initiativrätt enligt 5 kap. 3 § FBL. Enligt denna dom, som varit utsatt för mycket hård kritik, finns ingen initiativrätt till fastighetsreglering för ägare av styckningslott och det är därför inte möjligt att tillföra styckningslotter mark genom fastighetsreglering, dvs. marköverföringar kan endast ske mellan fastigheter och inte mellan en fastighet och en styckningslott. Samma slutsats torde vara rådande för andra fastighetsregleringsåtgärder, som bildande av servitut till förmån för en styckningslott, eller när en styckningslott behöver tillföras andel i samfällighet. Även i dessa senare situationer är fastighet en förutsättning enligt lagtexten i FBL och situationerna borde därför rimligen behandlas på samma sätt som marköverföringar.s. 394