Närliggande

2.Nära före MB dömde Regeringsrätten i Mättingemålet, RÅ 1996 ref. 44, som gällde egendomsskydd och proportionalitet i förhållande till strandskydd och den dåvarande proportionalitetsregeln i 3 § NVL. Av domen framgår att det är ”[e]n grundläggande princip […] att en inskränkning från det allmännas sida av den enskildes rätt att använda sin egendom förutsätter att det föreligger en rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen.” Detta var också en följd av inkorporeringen av EKMR. Det sagda innebär i sin tur att proportionalitetsprincipen måste ”få genomslag i de enskilda ärenden som föreligger till prövning.” Det krävs således en öppen/fri proportionalitetsbedömning. Detta även för att till exempel strandskyddsdispensreglerna var (och idag än mer är) så pass komplexa att reglerna inte kan förmå att ”ge täckande vägledning för hur ett sådant dispensinstitut generellt skall användas för att ge erforderligt utrymme åt den här diskuterade proportionalitetsprincipen.” Med andra ord ansågs inte enbart en till lagens ordalydelse kopplad prövning förmå uppfylla egendomsskyddets krav, utan alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet måste beaktas. Detta var läget inför MB.s. 85