Det förefaller vara en rätt allmänt accepterad syn att ett större hus kan ha större avhållande verkan på allmänheten ute på vattnet. Hovrätten kommer ju bland annat till den slutsatsen nedan. Frågan är dock hur denna större avhållande verkan över vatten egentligen kan uppstå i och med att en annan dogm inom strandskyddet är att vatten i sig aldrig kan privatiseras, se ex. MÖD 2010:14 & MÖD 2011:42. Om nu vatten inte alls kan privatiseras (alltså med stöd i rättsordningen utestänga allmänheten) kan väl inte allmänheten samtidigt vara avhållen (det vill säga vara eller känna sig i någon viss mån utestängd)?
Hänvisas från p. 1 (s. 81)
1.Sökanden hade redan uppfört ett båthus med förråd och tillhörande brygga, för vilket det till del fanns strandskyddsdispens. Emellertid kom huset att bli större än det dispensgivna. Det inleddes ett ingripande. Sökanden ansökte då ånyo om tillstånd, nu för den större och verkligen uppförda byggnaden. Målet kom att beröra fler frågor än strandskyddsdispens, som vattenverksamhet enligt 11 kap. MB. Referatet koncentreras kring strandskyddet. Strandskyddet måste dock beaktas även när det gäller annorledes tillståndspliktig verksamhet. Det innebär att ett tillstånd – som för vattenverksamhet – (indirekt) förutsätter att villkor för strandskyddsdispens är uppfyllda. Växjö tingsrätt, mark- och miljödomstolen, lämnade tillstånd till det större huset. I strandskyddsdelen konstaterade tingsrätten att det i sig fanns dispensskäl för det mindre tidigare tillåtna huset. Det verkliga husets större storlek ansågs inte påverka växt- eller djurliv; det hade inte framkommit att det fanns känsliga arter på aktuell plats. Störst påverkan på strandskyddet hade båthuset genom en avhållande effekt mot sjösidan för allmänheten. Där befanns dock det tidigare tillåtna huset och det verkligen uppförda huset inte skilja sig åt på ett tillräckligt sätt, att det ensamt skulle utgöra skäl för avslag. En skiljaktig särskild ledamot ville avslå ansökan.s. 81
2.Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen, avslog med ändring av tingsrättens dom ansökan. Hovrätten utgick från att ett större hus har större avhållande verkan på allmänheten än ett mindre. Därför måste det finnas grund för strandskyddsdispens för att tillstånd skulle kunna ges. Hovrätten gick därefter över till att bedöma om grund för dispens fanns ”med beaktande av de dispensgrunder som framgår av 7 kap. 18 c § MB.” – Frågan huruvida dispensprövningen är begränsad till enbart dispensgrunderna i nämnda paragraf är den fråga som sedan kommer under principiellt övervägande i Högsta domstolen. – Hovrätten prövade ansökan mot dispensgrunden i 7 kap. 18 c § första stycket 3 p. MB om anläggningar som måste ligga vid vatten. Hovrätten angav att bedömningen om dispens kan baseras på det intresse den enskilde har av en dispens, vilken omfattning åtgärden måste ha för att den skall fylla sin funktion, vilka ytterligare effekter som måste påräknas och om behovet kan tillgodoses utanför strandskyddat område. I och med att det inte fanns utredning rörande behovet av den tillkommande, verkligen uppförda, ytan avslogs ansökan. Slutligen gjordes en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § MB; även i denna ansågs det inte oproportionerligt att vägra tillstånd med tanke på att den redan sedan tidigare tillåtna mindre omfattningen, så att säga, räckte.s. 82