Stycket

2.Det första rättsfallet, De stulna diamanterna NJA 1998 s. 390, är ett exempel på när parter och domstol talat om en regel men domstolen inte tillämpat denna utan en annan regel. Målet handlade om Postens ansvar för en försändelse diamanter. Paketet skickades från Stockholm till Antwerpen. Avsändaren, ett svenskt bolag, påstod att det var diamanter i paketet när det lämnades till Posten. När mottagaren öppnade paketet innehöll det emellertid batterier. Bolagets försäkringsbolag ersatte skadan och väckte tillsammans med bolaget talan mot Posten med krav på ersättning för de försvunna diamanterna och utebliven vinst motsvarande ca 10 miljoner kr. Enligt underinstanserna hade kärandena visat dels att paketet innehöll diamanter när det lämnades till postkontoret, dels att tillgreppet skett uppsåtligen, och Högsta domstolen utgick från detta i sin prövning.s. 44