Se till exempel Den skadade travhästen NJA 1999 s. 197. Se även Bengtsson, B., Ullman, H., och Unger, S., Allehanda om skadestånd i avtalsförhållanden, s. 25 f., Stockholm, 2019.
Hänvisas från p. 3 (s. 45)
3.Kärandenas talan byggde på att Posten som principal var ansvarig för sin personal, och att personalen stulit diamanterna, vilket orsakat skada. Man menade därför att Posten skulle ersätta skadan enligt 3 kap. 1 § skadeståndslagen, eftersom den som har hand om annans egendom i allmänhet har ett presumtionsansvar. Ansvaret skulle i detta fall innebära att Posten var skadeståndsskyldig, om Posten inte kunde visa att man inte hade orsakat skadan. Posten menade däremot att man inte var skadeståndsskyldig för hela skadan (alltså att huvudregeln inte skulle tillämpas), eftersom en kungörelse begränsade Postens ansvar. Enligt 4 § i kungörelsen ersattes skadan som mest med det assurerade beloppet, vilket i detta fall var 10 000 kr. Kungörelsen var upphävd vid tiden för rättegången men gällde när paketet lämnades in och var därför enligt Högsta domstolen en del av parternas avtal.s. 45