Stycket

16.I denna fråga bör vi också beakta RÅ 1993 ref. 78 och NJA 1997 s. 787. Båda fallen gällde nämligen när en fordran uppkom till följd av justering av tidigare gjorda avdrag. Omständigheterna i målen var likartade och kan sammanfattas på följande sätt: en fastighetsägare hade gått i konkurs. I 1993 års fall begärde konkursboet förhandsbesked om vad som skulle gälla mervärdesskatterättsligt om boet sålde fastigheten. I 1997 års fall hade konkursboet sålt fastigheten. Enligt dåvarande regler i mervärdesskattelagen skulle avdrag hänförliga till vissa fastighetsrelaterade kostnader justeras vid en fastighetsförsäljning. Mot den bakgrunden hade HFD och HD att besvara när fordran till följd av justeringen uppkom. Respektive domstol fann att justeringsskyldigheten inträdde genom försäljningen, vilket var den omständighet som förändrade förutsättningarna för tidigare gjorda avdrag. I båda målen menade domstolarna att det inte fanns skäl att anse att en villkorad fordran skulle föreligga före försäljningstidpunkten. Statens fordran ansågs därför ha uppkommit i och med försäljningen vilken skedde efter konkursutbrottet. I RÅ 1993 ref. 78 fann HFD att fordran riktade sig mot konkursboet och därmed utgjorde en massafordran, det vill säga en fordran som vanligen ersätts fullt ut. Efter målet ändrades mervärdesskattelagen med avsikten att en dylik fordran skulle utgöra en konkursfordran. Trots detta kom HD i 1997 års fall fram till samma uppkomsttidpunkt, men att fordran riktade sig mot konkursgäldenären. Fordran utgjorde därför en gäldenärsfordran i det fallet, det vill säga en fordran som inte omfattas av konkursförfarandet.s. 344