Se 2 § 2 st. GFL och främst lokutionen ”egendomens beskaffenhet”. Fordon är s.k. känslig egendom. I prop. 1985/86:123 (Godtrosförvärv av lösöre) s. 21 uttalades följande: ”Den som köper motorfordon av en privatperson anses för övrigt ha en långtgående plikt att undersöka om överlåtaren har rätt att förfoga över fordonet. I regel krävs det att han har tagit reda på om säljaren är upptagen i bilregistret som ägare till fordonet och att han genom granskning av säljarens förvärvshandlingar eller genom kontakt med den som har överlåtit fordonet till säljaren har förvissat sig om att fordonet inte är behäftat med förbehåll om återtaganderätt.” Från rättspraxis kan hänvisas till exempelvis NJA 2005 s. 502 (den professionella köparen hade gjort ett flertal problemlösa affärer med säljaren tidigare, flera gånger avseende varulager, och ansåg sig av den grunden vara i god tro; HD framhöll dock att stränga krav ställs på den som yrkesmässigt handlar med fordon och att det krävs att ägarförhållandena undersökts, domen s. 509 f.), NJA 2006 s. 45 (om undersökningsplikt för yrkesmässigt handlande och en kedja av försäljningar på kort tid; förutom en kontroll i vägtrafikregistret krävs i regel en granskning av säljarens förvärvshandlingar eller en kontakt med dennes fångesman och beroende på omständigheterna även en undersökning av tidigare förvärv, domen s. 52) och NJA 2009 s. 889 (en bekräftelse av tidigare uttalanden om att kraven på privatpersoner är lägre: ”En privatperson som gör ett förvärv i den reguljära handeln kan normalt inte anses ha någon undersökningsplikt om det inte finns särskild anledning att misstänka att säljaren inte fick förfoga över egendomen (prop. 1985/86:123 s. 22).” Se domen s. 904). Se även Millqvist, Göran, Sakrättens grunder, 9 uppl., Stockholm 2021 s. 77 ff.
Hänvisas från p. 7 (s. 287)
Se 2 § 2 st. GFL och främst lokutionen ”egendomens beskaffenhet”. Fordon är s.k. känslig egendom. I prop. 1985/86:123 (Godtrosförvärv av lösöre) s. 21 uttalades följande: ”Den som köper motorfordon av en privatperson anses för övrigt ha en långtgående plikt att undersöka om överlåtaren har rätt att förfoga över fordonet. I regel krävs det att han har tagit reda på om säljaren är upptagen i bilregistret som ägare till fordonet och att han genom granskning av säljarens förvärvshandlingar eller genom kontakt med den som har överlåtit fordonet till säljaren har förvissat sig om att fordonet inte är behäftat med förbehåll om återtaganderätt.” Från rättspraxis kan hänvisas till exempelvis NJA 2005 s. 502 (den professionella köparen hade gjort ett flertal problemlösa affärer med säljaren tidigare, flera gånger avseende varulager, och ansåg sig av den grunden vara i god tro; HD framhöll dock att stränga krav ställs på den som yrkesmässigt handlar med fordon och att det krävs att ägarförhållandena undersökts, domen s. 509 f.), NJA 2006 s. 45 (om undersökningsplikt för yrkesmässigt handlande och en kedja av försäljningar på kort tid; förutom en kontroll i vägtrafikregistret krävs i regel en granskning av säljarens förvärvshandlingar eller en kontakt med dennes fångesman och beroende på omständigheterna även en undersökning av tidigare förvärv, domen s. 52) och NJA 2009 s. 889 (en bekräftelse av tidigare uttalanden om att kraven på privatpersoner är lägre: ”En privatperson som gör ett förvärv i den reguljära handeln kan normalt inte anses ha någon undersökningsplikt om det inte finns särskild anledning att misstänka att säljaren inte fick förfoga över egendomen (prop. 1985/86:123 s. 22).” Se domen s. 904). Se även Millqvist, Göran, Sakrättens grunder, 9 uppl., Stockholm 2021 s. 77 ff.s. 288