Se NJA 2015 s. 438 ”Systembolaget” p. 10–11 samt NJA 2018 s. 323 ”Den norska skiljedomen” p. 12–13 och p. 19.
Hänvisas från p. 2 (s. 160)
2.Detta är enligt min uppfattning riktigt. Skiljemännens behörighet styrs av regler i lagen (1999:116) om skiljeförfarande (”LSF”). I 1 § första stycket LSF föreskrivs att parter genom avtal får överlämna tvister i frågor som parterna kan träffa förlikning om till avgörande av skiljemän. Förutsatt att de omfattas av ett giltigt skiljeavtal är skiljemän behöriga att rättskraftigt avgöra sådana frågor. Motsatsvis skulle följa att skiljemän saknar behörighet att avgöra tvister rörande frågor som parterna inte kan träffa förlikning om. Detta är emellertid en huvudregel. Ett uttryckligt undantag följer av 1 § tredje stycket LSF. Enligt denna bestämmelse kan parterna genom avtal göra skiljemän behöriga att pröva konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan parterna, således även om parterna inte skulle kunna träffa förlikning om frågorna.s. 160