Även om denna typ av ersättningsproblem getts klarhet genom NJA 2008 s. 510 I–III innebär det på intet sätt att diskussionerna eller meningsskiljaktigheterna helt försvunnit. För den förra, se Ahlinder a.a. och för den senare fallet som är föremål för förevarande artikel, NJA 2021 s. 874, där parterna i underinstanserna stod mycket långt ifrån varandra ersättningsmässigt.
Hänvisas från p. 2 (s. 141)
2.När frågan om ledningsrätt kan inrättas på ett specifikt markområde aktualiseras prövning av ett antal villkor som måste vara uppfyllda. Dessa utgörs dels av vad, dvs. vilka ändamål och vilken användning, som utgör ledningsrätt i lagens mening, dels ett antal villkor för skydd av olika intressen. Till detta kan fogas att den sökande och markägaren inte sällan kan stå långt ifrån varandra gällande synen på hur markåtkomstersättningen ska bestämmas, vilket i synnerhet riskerar bli fallet när det före ledningsrättens inrättande funnits olika typer av arrende- eller nyttjanderättsavtal för samma ändamål som det sökta ledningsrättsändamålet och där ersättningen i dessa avtalats genom en frivillig överenskommelse mellan parterna.s. 141