Närliggande

3.MMD upphäver detaljplanen eftersom domstolen bedömer att den strider mot strandskyddet. Kommunen har enligt MMD inte anfört tillräckliga skäl för att det ska kunna upphävas genom den tilltänka exploateringen. Kommunen och Bolaget överklagar var för sig MMD:s beslut. MÖD ger inte prövningstillstånd för Kommunens överklagande och avvisar Bolagets överklagande. MÖD avvisar Bolagets överklagan eftersom domstolen anser att Bolaget inte berörs på ett sådant sätt som ger rätt att överklaga enligt 36 § ÄL. Här lutar sig MÖD tillbaka på tidigare praxis som rör liknande fall. Dessa fall har sammanfattningsvis beaktat att fastighetsägare inte har någon grundad rättighet i PBL att få sin mark planlagd – denna makt åligger kommunen genom planmono polet – vilket föranleder MÖD att i förevarande fall dra slutsatsen att Bolaget inte berörs på ett sådant sätt som avses i 36 ÄL. Kommunens planmonopol och hur det påverkar fastighetsägare är med andra ord den centrala omständigheten att beakta för att förstå varför MÖD i förevarande fall, och även tidigare, kom fram till denna slutsats. Synsättet innebär med andra ord att eftersom en fastighetsägare inte kan kräva att få sin mark planlagt är man inte heller berörd när en antagen plan upphävs av domstol eftersom makten för planeringen ligger i kommunens händer.s. 136