1.Som nämndes inledningsvis är det inte bara rättshandlingars innehåll som kan behöva tolkas. Även förekomsten av rättshandlingar kan vara föremål för tolkning: Har parterna alls ingått avtal? Har en part företagit den av motparten påstådda rättshandlingen?s. 474
2.Att sådana frågor inte synes vara lika frekventa i rättspraxis som i slutet av 1900-talet — när olika varianter av avsiktsförklaringar, såsom Letters of Intent, Letters of Comfort, Letters of Awareness och andra liknande konstruktioner, var på modet — framgår inte minst av att det inte verkar ha funnits anledning att på listan över döpta rättsfall ta upp något av de HD-fall som behandlar företeelserna. Det innebär inte att frågan saknar intresse. Men problemet var måhända vanligare när det var mer modernt än nu att upprätta olika slags avsiktsförklaringar med oklar juridisk betydelse.s. 474
3.I NJA 1995 s. 586 angav emellertid HD, med hänvisning till NJA 1992 s. 375 och NJA 1994 s. 204, att ”frågan i vad mån en avsiktsförklaring av detta slag skall anses innefatta en för framtiden bindande utfästelse skall lösas enligt vanliga principer för avtalstolkning, varvid inte bara olika nyanser i förklaringens lydelse utan även omständigheterna vid dess tillkomst och vad som kan utrönas om parternas avsikter kan få betydelse”. Den avslutande delen om att vad som till äventyrs kan utrönas om parternas avsikter kan få betydelse skall nog inte förstås bokstavligt. Om det går att utröna att parterna hade en viss avsikt skall den rimligtvis ges avgörande betydelse. Att någon sådan gemensam avsikt sällan går att utröna — särskilt inte när parterna ligger i tvist — är en annan sak.s. 474
4.Bedömningen om en rättshandling alls har företagits skall således göras på precis samma sätt som bedömningen av en sålunda konstaterad rättshandlings innehåll. Parternas påstådda uppfattning skall jämföras med den uppfattning som förnuftiga personer av samma slag som parterna skulle ha haft under motsvarande förhållanden. Vid den bedömningen skall man utgå från handlingens ordalydelse. Den skall bedömas mot bakgrund av handlingens övriga systematik och villkor — exempelvis kan förekomsten av en tvistlösningsklausul tala för att parterna har haft för avsikt att vara bundna av såväl handlingen som dess innehåll — samt vad som framstår som förnuftigt och rimligt. Och beträffande den senare bedömningen talar naturligtvis redan det faktum att parterna alls har upprättat ett dokument med viss styrka för att de har haft för avsikt att vara bundna av dess innehåll.s. 475