1.Hur förhåller sig då tillitsteorin till avtalstolkning, där det inte finns bara en rättshandlande — avsändande — part och en mottagare, utan där båda parter är rättshandlande och båda parter är mottagare? Inget hindrar att man resonerar på i grunden samma sätt trots den angivna skillnaden i förutsättningar.s. 472
2.Även för avtalsförhållanden kan således normen utgöras av förnuftiga personers uppfattning. I stället för att de skall vara av samma slag som mottagaren behöver de emellertid vara av samma slag som parterna. Och i stället för att de bara skall antas förekomma i samma omständigheter som mottagaren måste de naturligtvis antas förekomma i samma omständigheter som parterna.s. 472
3.Frågan att ställa blir således hur förnuftiga personer i samma situation som parterna — till exempel affärsmän verksamma inom samma bransch som parterna — under liknande förutsättningar skulle ha uppfattat det villkor som skall tolkas. En sådan regel uttrycks i art. 4.1 Unidroit Principles. Parterna kan presumeras ha haft samma uppfattning som sådana förnuftiga kontrollpersoner. Den part som ”tjänar” på en sådan tolkning har således haft fog för sin uppfattning och borde följaktligen in dubio inte ha antagit att motparten uppfattade avtalet på något annat sätt. Art. 4.1 Unidroit Principles (Intention of the parties)s. 472
4.(1) A contract shall be interpreted according to the common intention of the parties.s. 473
5.(2) If such an intention cannot be established, the contract shall be interpreted according to the meaning that reasonable persons of the same kind as the parties would give to it in the same circumstances. Tillämpningen av tillitsgrundsatsen visar sig på åtskilliga ställen i svensk rätt. Den uttrycks i köplagen inte minst i 17 § 3 st., enligt vilket en vara är felaktig om den avviker från köparens befogade förutsättningar. Det är i grunden inget annat än en tolkning av avtalets objektsbeskrivning med beaktande av borgenärens — köparens — befogade uppfattning.s. 473
6.På motsvarande sätt anges i 4 kap. 19 § JB att en fastighet skall svara mot köparens befogade förutsättningar. Även det är i grunden en tolkningsoperation. Ofta ger emellertid objektsbeskrivningen inte särskilt mycket information. Den omhuldade undersökningsplikten är i det ljuset knappast mer än en konsekvens av att en köpare sällan har fog för särskilt högt ställda förväntningar på ett mer eller mindre begagnat — och knapphändigt beskrivet, inte minst i kvalitativt hänseende — hus.s. 473
7.För ett annat centralt område inom civilrätten — fullmaktsläran — gäller sedan i vart fall ett drygt decennium att en självständig fullmäktigs behörighet skall bedömas enligt tillitsteorin: Tredje mans befogade tillit är avgörande för förekomsten och omfattningen av fullmäktigens behörighet, se Divisionschefen (NJA 2014 s. 684) p. 13 och Reseföretagsrepresentanten (NJA 2013 s. 659) p. 12. Att fullmakten är självständig förutsätter att den på något sätt har kommunicerats från fullmaktsgivaren direkt — omedelbart — till tredje man utan ”omvägen” över fullmäktigen. Avgörande för bedömningen är enligt HD (Divisionschefen p. 12) ”de yttre förhållanden som härrör från huvudmannen och som den tredje mannen har kunnat iaktta”. Bedömningen är således inget annat än en tolkning av fullmaktsgivarens rättshandling gentemot tredje mannen.s. 473