1.Till skillnad från avtal är andra rättshandlingar i allmänhet ensidiga. Det finns en part som företar rättshandlingen och som binds av den och det finns en part som är mottagare och som inte binds av rättshandlingen.s. 469
2.För sådana rättshandlingar synes HD inte ha tillämpat den gängse ”objektiva” modellen, utan åtminstone ibland i stället ha utgått från mottagarens uppfattning om vad som har kommunicerats. I Skadan på kulturbyggnaden (NJA 2023 s. 193) var frågan om ett bestridande av motpartens fakturor också innehöll ett skadeståndskrav, medan den i Fastighetsmäklarens klientmedelskonto (NJA 2023 s. 339) var om tolkningen av en betalning (som ju syftar till att i första hand förändra eller avveckla ett rättsförhållande och som därför i sig i allmänhet är en rättshandling).s. 469
3.Frågan om mottagaren faktiskt har hyst en uppfattning vållar knappast något problem. I en tvist kommer mottagaren under alla förhållanden regelmässigt att påstå att så är fallet. Ett åberopande därav torde emellertid enligt 17 kap. 3 § RB krävas för att en dom skall kunna grundas på uppfattningen.s. 469
4.Den avgörande frågan blir i stället om (den påstådda och under sanningsförsäkran uppgivna) uppfattningen är befogad eller inte. I Skadan på kulturbyggnaden angav således HD i p. 25 att den skrivelse från beställarna av en entreprenad som tolkningen avsåg hade upprättats först och främst för att bestrida betalningsansvar för entreprenörens fakturor och inte med fog kunde ha uppfattats på något annat sätt av mottagaren. På liknande sätt framgår av punkterna 19 och 23 i Fastighetsmäklarens klientmedelskonto — där fråga var om en betalning hade erlagts med eller utan rättsgrund — att avgörande för om betalningen hade erlagts med rättsgrund eller inte var om betalningsmottagarens uppfattning därvidlag var befogad eller inte.s. 469
5.Tolkningsmodellen bygger på den tillits- eller förklaringsteori som ligger till grund för avtalslagen. Den kommer till uttryck i inte minst 32 § 1 st. AvtL: Den, som avgivit en viljeförklaring, vilken i följd av felskrivning eller annat misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat varit, vare icke bunden av viljeförklaringens innehåll, där den, till vilken förklaringen är riktad, insåg eller bort inse misstaget. Lagregelns utformning har föranletts av att det vid vissa slags rättshandlingar — i första hand gåvor — skulle kunna vara oskäligt att vid misstag inte beakta den rättshandlandes avsikt trots att mottagaren av rättshandlingen var i god tro. Något absolut motsatsslut från bestämmelsen skall därför inte göras. Om man bortser från det angivna undantaget, skulle lagregeln emellertid lika gärna ha kunnat utformats så här: Den, som avgivit en viljeförklaring, vilken i följd av felskrivning eller annat misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat varit, vare bunden av viljeförklaringens innehåll, där den, till vilken förklaringen är riktad, varken insåg eller bort inse misstaget. Den bakomliggande tillitsgrundsatsen är dock mer långtgående än så. Den innebär att mottagarens uppfattning — eller påstådda uppfattning — om en rättshandlings innehåll alltid skall prövas. Om den är befogad — om rättshandlingen inte borde ha uppfattats på något annat sätt — ges den företräde framför den rättshandlandes avsikt.s. 469
6.Själva lagregelns tillämpning förutsätter att den rättshandlande parten har begått något slags misstag som har påverkat rättshandlingens innehåll. Och i någon mening har så alltid skett när mottagaren inte förstår vad som har avsetts: Kommunikationen kunde uppenbarligen ha varit tydligare. Den anknytning till ett misstag som finns i 32 § 1 st. AvtL riskerar emellertid att skymma sikten, så att en preliminär bedömning om förekomsten av ett misstag skulle anses behövas. Så är emellertid inte fallet. Behovet av tolkning innebär alltid att 32 § 1 st. AvtL — eller åtminstone den bakomliggande tillitsgrundsatsen — är tillämplig. Mot bakgrund härav kan tillitsteorin åskådliggöras genom en omformulering av 32 § 1 st. AvtL: Den, som avgivit en viljeförklaring, vare bunden av viljeförklaringens innehåll, så som det med fog uppfattas av den till vilken förklaringen är riktad. I en tolkningstvist ställs två uppfattningar om ett villkors betydelse mot varandra. Mottagarens uppfattning skall ges företräde framför den rättshandlandes om den förra uppfattningen är befogad. Om så inte är fallet, återstår såvitt avser tolkningen inget annat än att tillämpa den rättshandlande partens uppfattning.s. 470
7.I Skadan på kulturbyggnaden prövades således om entreprenören — mottagaren av kommunikationen — med fog kunde ha ansett att uppdragsgivaren — avsändaren av skrivelsen — hade framställt ett skadeståndskrav. Så bedömdes inte ha varit fallet. Tolkningen av skrivelsen ledde därför till att den inte innehöll något sådant krav.s. 470
8.I Fastighetsmäklarens klientmedelskonto prövades i stället om betalningsmottagaren hade fog för uppfattningen att betalningen skedde med rättsgrund. Så bedömdes vara fallet. Betalningen ansågs därför inte omfattas av principen om condictio indebiti enligt vilken misstagsbetalningar skall gå åter.s. 470