1.Utöver en bedömning av ordalydelsen kan ledning sökas i avtalets systematik och dess övriga villkor. En utmärkt illustration av hur det går till finns i Möbelvaruhuset i Boden (NJA 2024 s. 52) i vilket taket på Mio möbelvaruhus i Boden rasade in efter ett ymnigt snöfall. Skadan omfattades av möbelvaruhusets försäkring eftersom byggnaden bedömdes ha varit felkonstruerad.s. 466
2.Den mer intressanta frågan i målet — som inte kom att vara avgörande för utgången — var emellertid om skadan, felkonstruktionen förutan, skulle ha omfattats av försäkringens grundmoment eller av dess allriskmoment. Den behandlas såvitt här är i fråga i punkterna 19–21 i HD:s dom. Enligt grundmomentet ersattes alla däri angivna skador även om de varken hade varit plötsliga eller oförutsedda (eller snarare oförutsebara). Enligt allriskmomentet ersattes alla övriga skador — skador som inte hade angivits i beskrivningen av grundmomentet — men bara om de hade varit plötsliga eller oförutsedda (eller snarare oförutsebara). Försäkringstagarens talan grundades på försäkringens allriskmoment.s. 466
3.I grundmomentet ingick bl.a. skada på grund av ”snölast på tak som uppkommer i direkt samband med extrem nederbördsmängd eller andra extrema väderleksförhållanden under förutsättning att det på grund av väderleksförhållandena inte varit möjligt att undanröja snötrycket och att tidigare snöbelastning på taket inte påverkat skadan”. Försäkringsbolaget ansåg därför att varje skada på grund av snölast hade ”angivits” i beskrivningen av grundmomentet och att det därför aldrig kunde utgå ersättning för sådan skada enligt allriskmomentet.s. 466
4.Grundmomentet omfattade också skada på grund av ”storm, varmed avses vind med en hastighet om minst 21 meter per sekund”. Trots det angavs också i försäkringsvillkorens p. 5.k.1 beträffande allriskmomentet ett särskilt undantag för skada som orsakas genom vind (som inte också var storm), se domens p. 19. Med logiken bakom försäkringsgivarens inställning beträffande skada på grund av snölast — att grundmomentet omöjliggjorde att ersättning för skada på grund av snölast kunde utgå enligt allriskmomentet — skulle undantaget beträffande vind (som inte också var storm) ha varit helt onödigt.s. 466
5.På motsvarande sätt hade enligt domens p. 20 undantag gjorts även för ingrepp i bärande konstruktioner m.m. Något motsvarande undantag hade däremot inte gjorts beträffande snölast.s. 466
6.Att försäkringbolaget hade infört särskilda undantag beträffande allriskmomentet för vind (som inte också var storm) och för ingrepp i byggnadskonstruktioner m.m. talade för att det ansåg att sådana undantag behövdes. Dess inställning beträffande skadan på grund av snölast var emellertid att undantagen egentligen inte behövdes. Inställningen stod därmed i strid mot avtalets systematik och övriga villkor. HD konkluderade därför i domens p. 21: Av det anförda följer att punkten 5.k.1 i allriskmomentet inte kan förstås på det sättet att den endast omfattar skadehändelser som inte alls berörs i grundmomentets villkor om naturskada. Det krävs i stället att skadehändelsen omfattas av grundförsäkringen för att ersättning enligt allriskmomentet ska vara utesluten. Allriskmomentet kan alltså omfatta skadehändelser med koppling både till snölast på tak och till bristande byggnadskonstruktion. Försäkringsbolagets inställning innebar att omnämnandet av en skadeorsak i försäkringens grundmoment medförde att den inte omfattades av allriskmomentet. Om inställningen hade genomförts konsekvent i villkoren, skulle det för allriskmomentet inte ha funnits något undantag för vind (som inte också var storm) och inte heller för ingrepp i bärande konstruktioner m.m. Förekomsten av sådana undantag talade därför mot försäkringsbolagets uppfattning.s. 466