1.En utgångspunkt är att det föreligger ett faktiskt ekonomiskt samarbete och beroende mellan vuxna som väljer att bo tillsammans som samboende enligt 1 § sambolagen. Detta är något som uppmärksammats av Eva Ryrstedt redan i hennes avhandling ”Bodelning och bostad: ekonomisk självständighet eller gemenskap” från 1999. Några av de familjerättsliga verktygen i äktenskapsbalken för att reglera ett sådant samarbete och att åstadkomma ett skydd för svagare part är befogenhetsinskränkningar avseende det gemensamma hemmet, övertaganderätt vid separation av en gemensam bostad, bodelning samt underhåll. Ärvdabalken ger gifta men inte sambor ömsesidig arvsrätt. En efterlevande sambo kan erhålla ett begränsat skydd genom den s.k. lilla basbeloppsregeln och rätten att begära bodelning (3 kap. 1 § ärvdabalken, 18 § sambolagen).s. 194
2.Oaktat utgångspunkten vid införandet av 1987 års lag om sambors gemensamma hem att en äktenskapsliknande lagstiftning av lägre dignitet inte skulle införas för sambor kan flertalet av äktenskapsbalkens verktyg aktualiseras enligt den nu gällande sambolagen. Inslaget av dispositiva regler är dock större enligt sambolagen än enligt äktenskapsbalken. Det gäller exempelvis om en bodelning alls ska ske efter en separation mellan sambor. Rådighetsinskränkningar och möjligheten att överta det gemensamma hemmet är mer begränsade för sambor än för gifta. Vidare omfattas färre egendomsslag av sambolagens regler om bodelning än vad som gäller mellan makar. Enligt sambolagen omfattas endast för gemensamt bruk anskaffad bostad och bohag, och det med omfattande, delvis svårtolkade undantag (3–7 §§ sambolagen), medan äktenskapsbalken som utgångspunkt omfattar all makarnas egendom (7 kap. äktenskapsbalken).s. 194
3.En konsekvens av detta är att det ekonomiska skyddet för sambor vid upplösning av ett samboförhållande är avhängigt vilka typer av tillgångar sambor har. Vid stiftandet av sambolagen diskuterades om kategorin samboegendom borde vidgas så att även motorfordon (nödvändiga för förvärvsarbete) skulle kunna omfattas av rätten till sambobodelning. Detta förslag avvisades med motivering att: I dagens samhälle har sambor som regel större personlig och ekonomisk självständighet än förr, inte minst när det gäller yngre par som flyttar samman, och det är generellt sett inte lika givet att den ena sambon kan anses ekonomiskt eller annars svagare. Sambolagen och dess delningsregler gäller utan någon överenskommelse mellan samborna, och lagen fångar automatiskt in alla fall av samboförhållanden. Faktorer som ges begränsad, eller så gott som ingen, betydelse för sambors ekonomiska skydd är relationens längd och gemensamma barn. På motsvarande sätt som enligt äktenskapsbalkens s.k. giftorättstrappa (12 kap. 1 § äktenskapsbalken) kan ett samboendes längd beaktas vid bodelning enligt sambolagen om samboendet understiger fem år. Vad som kan kallas en samboegendomstrappa återfinns i 15 § sambolagen och innebär att 20 procent av samboegendomen per år av samboende inkluderas i en bodelning.s. 195
4.Ytterligare en komplikation är att definitionen av gemensam bostad och bohag kan framstå som komplex. Sambors gemensamma bostad och bohag utgör samboegendom, endast om egendomen förvärvats för gemensam användning (3 § SamboL), om den inte huvudsakligen används för fritidsändamål (7 § SamboL) och om inte annat följer av 4 § (dvs. egendomen har förvärvats benefikt med villkor om att den ska vara enskild) eller 9 § (dvs. samborna har avtalat om att bodelning inte ska ske eller att viss egendom inte ska ingå i bodelningen). Rättspraxis rörande samboegendom är relativt omfattande. I NJA 2022 s. 858 har Högsta domstolen exempelvis behandlat frågan om en sambo, som vid ombildning av en lägenhet från hyresrätt till bostadsrätt ingår ett upplåtelseavtal med bostadsrättsförvärvaren därigenom förvärvat en tillgång som blir samboegendom oavsett vem som innehade det ursprungliga hyreskontraktet.s. 195
5.Någon lagstadgad underhållsskyldighet föreligger inte mellan sambor. Delvis förklaras detta av att underhåll mellan vuxna generellt ses som problematiskt i förhållande till den svenska modellen för fördelning av ansvar inom en relation, vilken kan sammanfattas som ”dual breadwinner-caretaker”, dvs. parterna i en relation förväntas samarbeta på så sätt att var och en bidrar ekonomiskt och att omsorgsarbete fördelas mellan dem. Det motiveras i förarbeten lakoniskt med att: De regler som behövs för sambor bör ge vägledning för upplösningen av deras gemensamma hem. I övrigt finns det inte något nämnvärt praktiskt behov av regler för sambor. Som framkommit ger sambolagstiftningen begränsat skydd och begränsade skyldigheter jämfört med äktenskapsbalken. De betydande skillnader som kan utläsas i synen på sambor respektive makar enligt sambolagen och äktenskapsbalken återspeglas inte i annan svensk lagstiftning. Här ges avsaknaden av en giltig vigsel mindre betydelse.s. 195