NOU 2025: 6 s. 52 med vidare hänvisningar, samt Walleng m.fl., Shared lives – fair division? A comparative analyses of three Nordic studies, Child and Family Law Quarterly 2025 s. 267 f. 1 3 Se t.ex. 17 kap. 3 § svenska ärvdabalken samt Peter Lödrup, Nordisk arverett s. 350 ff. 14 Kajsa Walleng, Att leva som sambor, 2015 s. 93–98 samt Katrine Kjærheim Fredwall, Familierettens korreksjonsmekanismer. Sider ved reglena om indirekte erverv av eiendomsrett, deling og vederlag i ekteskap og samboerskap, 2020 s. 132 f. 15 8 och 12–14 §§ svenska sambolagen (2003:376). 1 6 Prop. 2002/03:80 s. 25. 17 9 § svenska sambolagen och prop. 2002/03:80 bl.a. s. 34. Bestämmelsen innehåller också en särskild jämkningsmöjlighet. En analys av sambors egendomsförhållanden och avtalsmöjligheter under förhållandet finns i Nordisk sambuerrett s. 69–119. 18 26 § svenska sambolagen, med hänvisning till 17 kap. äktenskapsbalken. 19 RP 37/2010 rd s. 13. 20 3 § finska sambolagen. 21 6 § finska sambolagen och 89 § finska äktenskapslagen (13.6.1929/234). 22 8 § finska sambolagen. 2 3 Jfr RP 37/2010 rd s. 17. Något tydligt stöd för en sådan tendens finns ännu inte. Rättsutvecklingen fram till 2018 finns beskriven av undertecknad i Festskrift till Tone Sverdrup, 2021 s. 139. 24 7 § finska sambolagen. 25 9 § 3 st. finska sambolagen. 26 2 § finska sambolagen. 27 Se vidare Nordisk sambuerrett s. 73–95 samt för svenskt vidkommande t.ex. Eva Ryrstedt, Anspråk på dold samäganderätt till den gemensamma bostaden – preskription och några sakrättsliga aspekter, JT 2017–18 s. 52–68. 28 Se vidare Nordisk sambuerrett s. 131–141 och NJA 2019 s. 23. 29 Se t.ex. Katrine Kjærheim Fredwall Familieformuerettens korreksjonsmekanismer s. 391 ff. 3 0 En rad frågor har utretts tidigare utan att ha lett lagstiftning angående ekonomiska konsekvenser, se bl.a. NOU 1980: 50 Samliv utan vigsel, NOU 1988: 12 Husstandsfellesskap, NOU 1999: 25 Samboerne og samfunnet. 31 § 2 förslaget till norsk sambolag. 32 § 3 förslaget till norsk sambolag. 33 Jfr Ingrid Lund-Andersen, Forslag til en samboerlov – NOU 2025: 6, FAB 2025 s. 319. 3 4 §§ 1 och 13–15 förslaget till norsk sambolag. 35 § 16 förslaget till norsk sambolag. 36 NOU 2025: 6 s. 135. 3 7 Se t.ex. NOU 2025: 6 s. 50 f. och SCB 2022, www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2022/vartannat-sambopar-bor-fortfarande-ihop-efter-tio-ar/. 38 § 19 förslaget till norsk sambolag. 39 § 21 förslaget till norsk sambolag. 40 § 22 förslaget till norsk sambolag. Jfr även SOU 2025:121 s. 120 ff. 41 8 § 2 st. svenska sambolagen. 4 2 15 § svenska sambolagen. 43 1 och 2 §§ finska sambolagen. 44 Jfr 8 kap. finska ärvdabalken och Urpo Kangas, Familje- och kvarlåtenskapsrättens grunder s. 453 f. med 18 kap. 5 § 2 st. svenska ärvdabalken och Margareta Brattström & Anna Singer, Rätt arv, 6:e uppl. s. 179. 45 Betænkning Nr. 1473/2006 s. 147–170. 46 Bemærkningerna till L 100, s. 72. 4 7 §§ 87–89 danska arveloven samt Rasmus Kristian Feldthusen m.fl. Arveretten, 7:e uppl. 2022 s. 201. 48 Rasmus Kristian Feldthusen m.fl., Arveretten s. 197. 49 Se vidare Rasmus Kristian Feldthusen m.fl., Arveretten s. 201. 50 Se vidare Peter Lødrup, Nordisk arverett s. 163 ff. 51 I samband med att bland annat situationen för en efterlevande make stärkts har laglotten för bröstarvingar sänkts till numera 1/4 av kvarlåtenskapen, och kan därutöver genom testamente begränsas till 1 mkr var till laglottsberättigad arvinge. Se vidare Rasmus Kristina Feldthusen m.fl., Arveretten s. 151 ff. 52 Lov 14. Juni 2019 nr 21 om arv og dødsboskifte (arveloven). Se vidare Ot.prp.nr. 107 L (2017-2018) och John Asland, Arverett, 2 uppl. s. 51 ff. 5 3 § 12 den norska arveloven. 54 Jfr Ot.prp. nr. 73 (2007–2008) s. 25 f. 55 Enligt norsk rätt har en efterlevande make en mer omfattande arvsrätt än vad som gäller för vissa sambor. Makes arvsrätt kan sättas åt sidan genom testamente under motsvarande förhållanden som gäller för sambos arvsrätt, men den efterlevande maken är i en sådan situation garanterad fyra eller sex G ur kvarlåtenskapen (dvs. 520 640 eller 780 960 NOK år 2026), beroende på vilka arvingar som den avlidna efterlämnar, se 8–10 § norska arveloven. Skyddet för en efterlevande make kan jämföras med vad som gäller enligt den svenska basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § ärvdabalken. 56 I Norge uppgår bröstarvingars laglott till 2/3 av arvlåtarens förmögenhet, i kombination med en beloppsbegränsning om 15 G (1 952 400 NOK) per arvsberättigat barn; se § 50 den norska arveloven. 57 Angående närmare kvalifikation av egendom som kan omfattas av uskiftesrett, se John Asland, Arverett s. 169 ff. 5 8 Se vidare John Asland, Arverett s. 173 ff. 59 § 27 förslaget till norsk sambolag. 60 Se bl.a NJA 2013 s. 242. 61 15 kap. 6 § föräldrabalken och 3 kap. 9 § ärvdabalken. 62 Dir. 2024:28. 63 SOU 2025:91 s. 174–182. 6 4 SOU 2025:91 s. 177 f. 65 Se vidare SOU 2025:91 s. 431–440 och 443 f. 66 SOU 2025:91 s. 182–185. 67 Vissa förändringar av den s.k. vederlagsregeln i 3 kap. 3 § ärvdabalken föreslås i SOU 2025:91, se s. 198–209, vilka också föreslås bli gällande när en sambo erhållit egendom med fri förfoganderätt. 68 SOU 2025:91 s. 432. 6 9 Jfr Ingrid Lund-Andersen, FAB 2025, s. 311.
Hänvisas från p. 4 (s. 126)
1.Mellan de nordiska länderna finns en lång tradition av lagstiftningssamarbete. Möjligen har det varit särskilt starkt på det familjerättsliga området. Redan för mer än 100 år sedan — runt 1920 — ledde samarbetet till harmoniserade regler om ingående och upplösning av äktenskap, och några år senare om makars förmögenhetsförhållanden. I mer modern tid är det införandet av regler om registrerade partnerskap, och numera könsneutrala äktenskap, som påvisar en gemensam familjerättslig kurs inom Norden. Även om regler för samkönade par infördes vid olika tidpunkter i de skilda länderna, mellan 1987 och 2017, har riktningen varit densamma och lett till en närmast identisk rättsställning oavsett vilket nordiskt land ett sådant par bor i. Också på det internationellt privaträttsliga området har det nordiska samarbetet varit starkt. En kulturell, geografisk och språklig gemenskap har gjort det angeläget att bevara och främja nordisk mobilitet.s. 125
2.I samtliga nordiska länder har sedan i vart fall 1970-talet antalet par som bor tillsammans utan att vara gifta ökat. Länge antogs par flytta ihop för att pröva sin relation innan de antingen gifte sig eller gick skilda vägar. Numera är det mycket vanligt att den som föder ett barn är ogift — i några av länderna vanligare än att vara gift — även om barnets föräldrar ofta lever tillsammans. Samboende har utvecklats till att vara en flexibel familjeform som par använder också som ett livslångt alternativ till äktenskap och som många väljer när de etablerar en ny parrelation efter en (tidigare) separation eller en partners död. Vid eventuell lagstiftning medför heterogeniteten bland sambopar att en rad motstående intressen behöver balanseras, såsom å ena sidan avtalsfrihet, autonomi och skydd för privatlivet och å andra sidan tillgodose svagare parts behov av skydd, krav på likabehandling och icke-diskriminering. Det är alltså fråga om klassiska familjerättsliga teman om genomslag för antingen ekonomisk självständighet eller gemenskap.s. 126
3.Med den likhet som gäller inom Norden beträffande antalet sammanboende par utan äktenskap i kombination med traditionen av samarbete på det familjerättsliga området är det förvånande att samarbetet inte har omfattat regler för sambor. Trevande försök har visserligen gjorts. På uppdrag av Nordiska rådet utredde professor Inge Lorange Backer vid universitetet i Oslo så sent som 2018 de generella möjligheterna för ett mer utvecklat nordiskt lagsamarbete. Beträffande sambor konstaterade han att skillnaderna mellan ländernas regleringar är ett tungt vägande argument för antingen materiell harmonisering eller ip-rättslig hantering av de skilda konsekvenserna. Något gemensamt arbete har dock därefter inte initierats men frågan om stärkt ekonomiskt skydd för sambor har utretts särskilt i Norge och Sverige. För norskt vidkommande finns förslag på regler för situationen under ett förhållande och efter en separation, medan de svenska förslagen avser omständigheten att en sambo avlidit.s. 126
4.Att erbjuda sambor lagreglerade avtalsmöjligheter kan förefalla vara en enkel lösning på de dilemman som följer av den stora variation som finns bland par som bor ihop. Mot det talar faktumet att par sällan ingår avtal med varandra, särskilt inte om ett sådant skulle gå emot den starkaste partens intressen. Dessutom kan par — oavsett om de är gifta eller sambor — inte förutse om, och inte heller när, relationen kommer att upplösas genom separation eller dödsfall. Beroende på vilken omständighet som leder till förhållandets avslutning kan olika lösningar vara aktuella. Dödsfallsituationen förutsätter typiskt sett testamente; avtal räcker inte. Men testamentsfrekvensen är tämligen låg, även bland sambor som uppger att de gärna vill skydda den som lever längst.s. 126
5.När det gäller just upplösning av samboförhållanden finns det knappast något givet svar på frågan om vad som kan anses vara en rimlig balans mellan olika hänsyn. Som kommer framgå nedan skiljer sig lösningarna åt mellan de nordiska länderna. Inte heller hur sambor ska definieras för att omfattas av eventuella lagregler är en alldeles enkel fråga. Bör det, som i svensk rätt, räcka att två ogifta personer stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll för att man ska räknas som sambor i lagens mening? Eller finns det skäl att uppställa ytterligare krav i form av kvalificerande omständigheter för att en viss — ytterligare — rättsföljd ska inträda?s. 127