kap. 2 § tredje stycket har såvitt vi känner till inte tidigare tillämpats med hänvisning till artikel 6 och 13 EKMR. 41 Fitger m.fl., 2024, kommentaren till 13 kap. 2 § RB. 42 Notera dock att flera författare menar att en sådan omvälvning inte hade behövts för att betrakta rättighetskränkningen som ett fastställbart rättsförhållande, se not 21 och not 29 ovan. 4 3 I vad mån RF-bestämmelsen även reglerar rätten till domstolsprövning (och inte enbart rätten till en rättvis rättegång när sådan tillgång väl lämnats) diskuteras i Frioch rättighetskommitténs betänkande, Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter, SOU 2025:2, s. 43 ff. Utredningen föreslår att rätten till domstolsprövning ges konstitutionell förankring, även om utredningen endast betraktar det som ett förslag på en kodifiering av gällande rätt. 44 EU-stadgan utgör inte svensk lag, även om stadgan har horisontell direkt effekt i Sverige, se Pech, Groussot och Pertursson, The reach of EU fundamental rights on member state action after Lisbon i The protection of fundamental rights in the EU after Lisbon, De Vries, Bernitz och Weatherhill (red.), Bloomsbury Publishing, 2013, s. 97 ff. Stadgans horisontella direkta effekt är omdiskuterad, vilket analyseras i AdamsPrassl och Bogojević, Great Debates in EU Law, Bloomsbury Publishing, 2021. 45 Kravet på ett effektivt rättsmedel härleds inte enbart ur artikel 47 i EU-stadgan, utan utgör en allmän unionsrättslig princip med stöd i artiklarna 4.3 och 19.1 i EUfördraget. Se i not 15 ovan redovisade rättsfall samt Bernitz och Kjellgren, 2022, s. 136 ff. 46 Se not 26 ovan. 47 Schmauch menar att det följer av 13 kap. 2 § tredje stycket RB och artikel 19.1 andra stycket EU-fördraget att en fastställelsetalan ska vara tillåten på unionsrättslig grund, se Schmauch, 2025, sid. not 55. Se även Bernitz, 2021–22, s. 674 ff., som ”efterlyser en mer ingående och konstruktiv diskussion och vägledning från HD om vilka processuella vägar som behöver finnas tillgängliga i svensk rätt för att tillgodose vad unionsrätten fordrar” (s. 685). 48 För en utveckling i fråga om orena medgivanden, se Bellander & Munck af Rosenschöld SvJT 2022 s. 941 ff. Se även Maunsbach, Orent medgivande vid rättighetsöverträdelse: ett praktiskt exempel på när dispositionsprincipen får vika för rätten till ett effektivt rättsmedel (2025, JP Infonet). 4 9 Se not 29 ovan. 50 Se dock not 43 ovan. 5 1 Se även not 47 ovan. 52 För en diskussion på detta tema, se Sikking, The Hidden Face of Rights: Towards a Politics of Responsibilities, Yale University Press, 2017; och Bogojević och Groussot, Emergency and EU Law, 2025 (i tryck). 53 Se förslag till avgörande av Generaladvokat Sharpston i mål C-115/09, Trianel, EU:C:2010; förslag till avgöranden av den 16 december 2010. 5 4 Jfr diskussionen i föregående avsnitt. 55 I Djurgården Lilla Värtan-fallet — mål C-24/09, EU:C:2010:138, beslut den 11 mars 2010 — är EU-domstolen dock tydligen med att medlemsstaterna inte kan omöjliggöra talan för medlemmar av den berörda allmänheten. Se även NJA 2010 s. 419. 56 Se förslag till avgörande av Generaladvokat Jacobs i mål C-50/00 P UPA, EU:C:2002:197, förslag till avgörande av den 21 mars 2002. 57 KlimaSeniorinnen, p. 484. 58 Den tyska processordningen utgör ett bra exempel, se Hohnerlein, Who is Afraid of Actio Popularis?, i Verfassungsblog, https://verfassungsblog.de, publicerad den 26 april 2024. 59 Se artikel 9.2 i Århuskonventionen. 6 0 Högsta förvaltningsdomstolen i Finland, FI:KHO:2025, p. 62. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att rättsstatsprincipen i 2 § och maktfördelningsprincipen i 3 § i Finlands grundlag förutsätter dels att den tredelade statsmakten tryggas, dels att nuvarande och kommande generationers fri- och rättigheter tryggas, med beaktande av artiklarna 6 och 8 EKMR och 20, 21 och 22 § i Finlands grundlag. Enligt KlimaSeniorinnen kan ett lands underlåtenhet att vidta åtgärder mot klimatförändringen utgöra en kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt EKMR om lämpliga åtgärder inte vidtas i tid. 61 Se punkterna 36–39, 46–58, 65, 76–80 och 85. 62 Klimattalan, p. 81. 63 Se not 6 ovan. 6 4 Klimattalan, p. 81. 65 EU-stadgan, art. 51(1). 66 Se not 40 ovan. 67 Se avsnitt 3 ovan. 68 De Sadeleer, Implementing the European Green Deal: A Long and Winding Road, EU Law Live, 2025. 69 Eliantino och Richelle, Access to Justice in Environmental Matters in the EU Legal Order: The "Sectoral" Turn in Legislation and Its Pitfalls i European Papers, 2024, s. 261. 7 0 För lagstiftningens betydelse för klimaträttvisa, se Scotford, Legislation and the Stress of Environmental Problems i Current Legal Problems 2021, s. 299. 71 Krommendijk, The Human Right to a Healthy Environment from an EU Charter Perspective, i Verfassungsblog, https://verfassungsblog.de, publicerad den 8 april 2025. Se också Bogojević, EU Human Rights Law and Environmental Protection: The Beginning of a Beautiful Friendship?, i Douglas-Scott och Hatzis (red.) Research Handbook on EU Human Rights Law, Edward Elgar, 2017, s. 449 ff. 72 Se för en generell diskussion, Arold, Groussot and Petursson, The European Human Rights Culture – A Paradox of Human Rights Protection in Europe?, Martinus Nijhoff publishers, 2013. Artikel 47 innehåller rättigheter som delvis motsvarar artikel 6 och 13 EKMR. 7 3 Se exempelvis Krommendijk, 2025; och De Sadeleer, 2025. 74 Se EFTA-domstolens beslut från den 21 maj 2025 i mål E-18/24, The Norwegian State v Greenpeace Nordic, Nature and Youth Norway. Se för diskussion om försiktighetsprincipen, se Groussot och Girbinger, The Precautionary and Proportionality Principles in Emergency Situations: an analysis of the concept of discretion in the context of the Covid-19 pandemic and EU/EEA law i Emergencies in EU Law, 2025. 75 Se artikel 267 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). 76 Bogojević, Judicial Dialogue Unpacked: Twenty Years of Preliminary References on Environmental Matters Initiated by the Swedish Judiciary, i Journal of Environmental Law 29, 2017, s. 263 ff. 77 För utveckling, se Bruzelius m.fl., Empowering National Courts in EU Law, Sieps, 2009, samt ibid. 78 Ibid. 79 Se härtill Schmauch, Extraordinära rättsmedel i unionsrättslig belysning i SvJT 2023 s. 652. 80 Svenska domstolar skickade två begäran om förhandsavgörande år 2022, vilket kan jämföras med åtta motsvarigheter för år 2023 och tretton för år 2024. 8 1 Se Europadomstolens dom den 14 december 2022 i Rutar Marketing D.O.O mot Slovenien, 21164/20. 82 Se punkterna 58–63. Se och jämför med Europadomstolens dom den 8 april 2014 i Dhahbi mot Italien, 17120/09, p. 33. 83 Se Waldron, The Rule of Law and the Importance of Procedure i American Society for Political and Legal Philosophy, Vol. 50, 2011, s. 3–31. 84 Ibid. 85 Se även MacCormick, The Rhetoric of the Rule of Law: A Theory of Legal Reasoning, Oxford university press, 2005. 86 Vad gäller klimatanspråk i allmänhet har dessa sedan länge förekommit i medlemsländernas domstolar, se härtill Jacobsson, 2025, som går igenom ett antal sådana exempel. Klimattalan-beslutet föregicks även av ovan nämnda fall från Högsta förvaltningsdomstolen i Finland, se not 60 ovan. 8 7 För utveckling på detta tema, se Beiner, Political Judgment, Methuen, 1983. 88 För en diskussion om förfarandets roll, ”konstitutionella domar” och domarens plats ur ett rättsstats- och demokratiperspektiv, se Dyzenhaus, Process and Substance as Aspects of the Public Law Form i Cambridge Law Journal 74, 2015, s. 284–85; Dyzenhaus, Proportionality and Deference in a Culture of Justification, i Proportionality and the Rule of Law: Rights, Justification, Reasoning, Huscroft m.fl. (red.), 2014, s. 234 och 239. Dyzenhaus menar att domare i många rättssystem traditionellt har känt sig mer bekväma med att granska beslut på processuella snarare än materiella grunder, eftersom processuell granskning inte inkräktar på lagstiftarens demokratiska mandat att både fatta materiella beslut och delegera befogenheten att fatta sådana beslut till administrativa tjänstemän. 89 Den hissade frågan var rent processuell, vilket såklart utgör den avgörande anledningen till att skälen är processuella.
Hänvisas från p. 4 (s. 819)
kap. 2 § tredje stycket har såvitt vi känner till inte tidigare tillämpats med hänvisning till artikel 6 och 13 EKMR. 41 Fitger m.fl., 2024, kommentaren till 13 kap. 2 § RB. 42 Notera dock att flera författare menar att en sådan omvälvning inte hade behövts för att betrakta rättighetskränkningen som ett fastställbart rättsförhållande, se not 21 och not 29 ovan. 4 3 I vad mån RF-bestämmelsen även reglerar rätten till domstolsprövning (och inte enbart rätten till en rättvis rättegång när sådan tillgång väl lämnats) diskuteras i Frioch rättighetskommitténs betänkande, Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter, SOU 2025:2, s. 43 ff. Utredningen föreslår att rätten till domstolsprövning ges konstitutionell förankring, även om utredningen endast betraktar det som ett förslag på en kodifiering av gällande rätt. 44 EU-stadgan utgör inte svensk lag, även om stadgan har horisontell direkt effekt i Sverige, se Pech, Groussot och Pertursson, The reach of EU fundamental rights on member state action after Lisbon i The protection of fundamental rights in the EU after Lisbon, De Vries, Bernitz och Weatherhill (red.), Bloomsbury Publishing, 2013, s. 97 ff. Stadgans horisontella direkta effekt är omdiskuterad, vilket analyseras i AdamsPrassl och Bogojević, Great Debates in EU Law, Bloomsbury Publishing, 2021. 45 Kravet på ett effektivt rättsmedel härleds inte enbart ur artikel 47 i EU-stadgan, utan utgör en allmän unionsrättslig princip med stöd i artiklarna 4.3 och 19.1 i EUfördraget. Se i not 15 ovan redovisade rättsfall samt Bernitz och Kjellgren, 2022, s. 136 ff. 46 Se not 26 ovan. 47 Schmauch menar att det följer av 13 kap. 2 § tredje stycket RB och artikel 19.1 andra stycket EU-fördraget att en fastställelsetalan ska vara tillåten på unionsrättslig grund, se Schmauch, 2025, sid. not 55. Se även Bernitz, 2021–22, s. 674 ff., som ”efterlyser en mer ingående och konstruktiv diskussion och vägledning från HD om vilka processuella vägar som behöver finnas tillgängliga i svensk rätt för att tillgodose vad unionsrätten fordrar” (s. 685). 48 För en utveckling i fråga om orena medgivanden, se Bellander & Munck af Rosenschöld SvJT 2022 s. 941 ff. Se även Maunsbach, Orent medgivande vid rättighetsöverträdelse: ett praktiskt exempel på när dispositionsprincipen får vika för rätten till ett effektivt rättsmedel (2025, JP Infonet). 4 9 Se not 29 ovan. 50 Se dock not 43 ovan. 5 1 Se även not 47 ovan. 52 För en diskussion på detta tema, se Sikking, The Hidden Face of Rights: Towards a Politics of Responsibilities, Yale University Press, 2017; och Bogojević och Groussot, Emergency and EU Law, 2025 (i tryck). 53 Se förslag till avgörande av Generaladvokat Sharpston i mål C-115/09, Trianel, EU:C:2010; förslag till avgöranden av den 16 december 2010. 5 4 Jfr diskussionen i föregående avsnitt. 55 I Djurgården Lilla Värtan-fallet — mål C-24/09, EU:C:2010:138, beslut den 11 mars 2010 — är EU-domstolen dock tydligen med att medlemsstaterna inte kan omöjliggöra talan för medlemmar av den berörda allmänheten. Se även NJA 2010 s. 419. 56 Se förslag till avgörande av Generaladvokat Jacobs i mål C-50/00 P UPA, EU:C:2002:197, förslag till avgörande av den 21 mars 2002. 57 KlimaSeniorinnen, p. 484. 58 Den tyska processordningen utgör ett bra exempel, se Hohnerlein, Who is Afraid of Actio Popularis?, i Verfassungsblog, https://verfassungsblog.de, publicerad den 26 april 2024. 59 Se artikel 9.2 i Århuskonventionen. 6 0 Högsta förvaltningsdomstolen i Finland, FI:KHO:2025, p. 62. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att rättsstatsprincipen i 2 § och maktfördelningsprincipen i 3 § i Finlands grundlag förutsätter dels att den tredelade statsmakten tryggas, dels att nuvarande och kommande generationers fri- och rättigheter tryggas, med beaktande av artiklarna 6 och 8 EKMR och 20, 21 och 22 § i Finlands grundlag. Enligt KlimaSeniorinnen kan ett lands underlåtenhet att vidta åtgärder mot klimatförändringen utgöra en kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt EKMR om lämpliga åtgärder inte vidtas i tid. 61 Se punkterna 36–39, 46–58, 65, 76–80 och 85. 62 Klimattalan, p. 81. 63 Se not 6 ovan. 6 4 Klimattalan, p. 81. 65 EU-stadgan, art. 51(1). 66 Se not 40 ovan. 67 Se avsnitt 3 ovan. 68 De Sadeleer, Implementing the European Green Deal: A Long and Winding Road, EU Law Live, 2025. 69 Eliantino och Richelle, Access to Justice in Environmental Matters in the EU Legal Order: The "Sectoral" Turn in Legislation and Its Pitfalls i European Papers, 2024, s. 261. 7 0 För lagstiftningens betydelse för klimaträttvisa, se Scotford, Legislation and the Stress of Environmental Problems i Current Legal Problems 2021, s. 299. 71 Krommendijk, The Human Right to a Healthy Environment from an EU Charter Perspective, i Verfassungsblog, https://verfassungsblog.de, publicerad den 8 april 2025. Se också Bogojević, EU Human Rights Law and Environmental Protection: The Beginning of a Beautiful Friendship?, i Douglas-Scott och Hatzis (red.) Research Handbook on EU Human Rights Law, Edward Elgar, 2017, s. 449 ff. 72 Se för en generell diskussion, Arold, Groussot and Petursson, The European Human Rights Culture – A Paradox of Human Rights Protection in Europe?, Martinus Nijhoff publishers, 2013. Artikel 47 innehåller rättigheter som delvis motsvarar artikel 6 och 13 EKMR. 7 3 Se exempelvis Krommendijk, 2025; och De Sadeleer, 2025. 74 Se EFTA-domstolens beslut från den 21 maj 2025 i mål E-18/24, The Norwegian State v Greenpeace Nordic, Nature and Youth Norway. Se för diskussion om försiktighetsprincipen, se Groussot och Girbinger, The Precautionary and Proportionality Principles in Emergency Situations: an analysis of the concept of discretion in the context of the Covid-19 pandemic and EU/EEA law i Emergencies in EU Law, 2025. 75 Se artikel 267 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). 76 Bogojević, Judicial Dialogue Unpacked: Twenty Years of Preliminary References on Environmental Matters Initiated by the Swedish Judiciary, i Journal of Environmental Law 29, 2017, s. 263 ff. 77 För utveckling, se Bruzelius m.fl., Empowering National Courts in EU Law, Sieps, 2009, samt ibid. 78 Ibid. 79 Se härtill Schmauch, Extraordinära rättsmedel i unionsrättslig belysning i SvJT 2023 s. 652. 80 Svenska domstolar skickade två begäran om förhandsavgörande år 2022, vilket kan jämföras med åtta motsvarigheter för år 2023 och tretton för år 2024. 8 1 Se Europadomstolens dom den 14 december 2022 i Rutar Marketing D.O.O mot Slovenien, 21164/20. 82 Se punkterna 58–63. Se och jämför med Europadomstolens dom den 8 april 2014 i Dhahbi mot Italien, 17120/09, p. 33. 83 Se Waldron, The Rule of Law and the Importance of Procedure i American Society for Political and Legal Philosophy, Vol. 50, 2011, s. 3–31. 84 Ibid. 85 Se även MacCormick, The Rhetoric of the Rule of Law: A Theory of Legal Reasoning, Oxford university press, 2005. 86 Vad gäller klimatanspråk i allmänhet har dessa sedan länge förekommit i medlemsländernas domstolar, se härtill Jacobsson, 2025, som går igenom ett antal sådana exempel. Klimattalan-beslutet föregicks även av ovan nämnda fall från Högsta förvaltningsdomstolen i Finland, se not 60 ovan. 8 7 För utveckling på detta tema, se Beiner, Political Judgment, Methuen, 1983. 88 För en diskussion om förfarandets roll, ”konstitutionella domar” och domarens plats ur ett rättsstats- och demokratiperspektiv, se Dyzenhaus, Process and Substance as Aspects of the Public Law Form i Cambridge Law Journal 74, 2015, s. 284–85; Dyzenhaus, Proportionality and Deference in a Culture of Justification, i Proportionality and the Rule of Law: Rights, Justification, Reasoning, Huscroft m.fl. (red.), 2014, s. 234 och 239. Dyzenhaus menar att domare i många rättssystem traditionellt har känt sig mer bekväma med att granska beslut på processuella snarare än materiella grunder, eftersom processuell granskning inte inkräktar på lagstiftarens demokratiska mandat att både fatta materiella beslut och delegera befogenheten att fatta sådana beslut till administrativa tjänstemän. 89 Den hissade frågan var rent processuell, vilket såklart utgör den avgörande anledningen till att skälen är processuella.s. 825