Stycket

2.Utvidgningen av straffbudet till att också omfatta gärningar begångna mot enskilda framstår som principiellt viktig, då det tidigare varit en central del av hetsbrottets karaktäristika att detta endast har kunnat begås mot grupper. Exempelvis uttalade HD i NJA 1978 s. 3 att skyddet för de enskilda medlemmarna inom en grupp endast följde indirekt av att gruppen som helhet skyddades genom straffbestämmelsen. Det är en annan sak att en gärning under vissa förhållanden har kunnat bedömas vara riktad mot både en enskild och en grupp. Så var fallet i NJA 2020 s. 1083, där HD uttalade att omständigheterna i ett visst fall kan vara sådana att exempelvis ett hot eller förtal avseende en eller flera enskilda individer också kan betraktas som ett meddelande om en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer. I sådana fall kan det bli aktuellt att döma för till exempel olaga hot och hets mot folkgrupp i konkurrens. Efter 2024 års lagändring framstår det dock som att gärningen i liknande fall ofta borde kunna rubriceras som två fall av hets mot folkgrupp. Av uttalanden i förarbetena framgår nämligen att hets mot folkgrupp riktat mot enskild normalt bör konsumera förolämpning och förtal. Vad gäller olaga hot anges att konkurrenssituationen får lösas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, men att det i många fall där ett hot enbart riktats mot en utpekad individ bör kunna bli aktuellt att endast döma för hets mot folkgrupp.s. 799