1.3.1 Hets mot folkgrupp som brott mot enskild År 2024 genomfördes flera ändringar av straffbudet om hets mot folkgrupp. En av dessa ändringar var att kriminaliseringen utvidgades till att också omfatta enskilda i de skyddade grupperna. Av 16 kap. 8 § första stycket BrB följer numera att det är kriminaliserat som hets mot folkgrupp att i ett uttalande eller annat meddelande som sprids uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en folkgrupp, en annan sådan grupp av personer eller en enskild i någon av dessa grupper med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.s. 799
2.Utvidgningen av straffbudet till att också omfatta gärningar begångna mot enskilda framstår som principiellt viktig, då det tidigare varit en central del av hetsbrottets karaktäristika att detta endast har kunnat begås mot grupper. Exempelvis uttalade HD i NJA 1978 s. 3 att skyddet för de enskilda medlemmarna inom en grupp endast följde indirekt av att gruppen som helhet skyddades genom straffbestämmelsen. Det är en annan sak att en gärning under vissa förhållanden har kunnat bedömas vara riktad mot både en enskild och en grupp. Så var fallet i NJA 2020 s. 1083, där HD uttalade att omständigheterna i ett visst fall kan vara sådana att exempelvis ett hot eller förtal avseende en eller flera enskilda individer också kan betraktas som ett meddelande om en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer. I sådana fall kan det bli aktuellt att döma för till exempel olaga hot och hets mot folkgrupp i konkurrens. Efter 2024 års lagändring framstår det dock som att gärningen i liknande fall ofta borde kunna rubriceras som två fall av hets mot folkgrupp. Av uttalanden i förarbetena framgår nämligen att hets mot folkgrupp riktat mot enskild normalt bör konsumera förolämpning och förtal. Vad gäller olaga hot anges att konkurrenssituationen får lösas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, men att det i många fall där ett hot enbart riktats mot en utpekad individ bör kunna bli aktuellt att endast döma för hets mot folkgrupp.s. 799
3.Omständigheterna i NJA 2020 s. 1083 var sådana att en man hade åtalats för hets mot folkgrupp sedan han lämnat en kommentar på Facebook med lydelsen ”äckliga muslimjävel” i anslutning till en artikel som handlade om en man med utländsk härkomst som påstods ha begått en hedersrelaterad våldtäkt. Den tilltalade hade invänt att kommentaren endast riktat sig mot individen i artikeln. HD ansåg dock att kommentaren också förmedlade ett kränkande värdeomdöme om muslimer i allmänhet som helt klart överskred gränsen för saklig kritik och debatt. Mot denna bakgrund bifölls åtalet.s. 800
4.En fråga som uppstår är i vilka fall gärningar likt den i målet kan beskrivas som enbart riktade mot den enskilda individen, eller om gärningar som anspelar på en persons etnicitet, sexuella läggning eller liknande alltid har en dimension av att också vara riktade mot hela den grupp som delar den aktuella egenskapen. Några tydliga svar på denna fråga ges inte i förarbetena till 2024 års lagändring. I dessa uttalas endast att det inte kan uteslutas att en och samma gärning kan rikta sig både mot en enskild och en skyddad grupp. Vidare uttalas att bedömningen av om ett brott ska anses vara riktat mot en enskild eller ett anonymt kollektiv är beroende av gärningens kontext.s. 800
5.Sammanfattningsvis kan framhållas att utvidgningen av straffbudet i 16 kap. 8 § BrB till att omfatta gärningar begångna mot enskilda inte innebär att tidigare straffria gärningar har blivit kriminaliserade. Ändringen innebär dock att vissa fall som tidigare rubricerats som olaga hot, förtal och förolämpning nu ska rubriceras som hets mot folkgrupp. Hets mot folkgrupp av normalgraden är ett brott som endast har fängelse i straffskalan, medan förtal och förolämpning av normalgraden är bötesbrott. När det handlar om gärningar som tidigare rubricerats som ärekränkningsbrott bör således 2024 års reform ha inneburit en straffskärpning, men också att dessa gärningar beivras i större utsträckning då hets mot folkgrupp, till skillnad från förtal och förolämpning, faller under allmänt åtal.s. 800
6.Som har framgått tidigare i artikeln var bakgrunden till 2024 års lagändringar EU-rättslig. I förarbetena anges emellertid också att de gärningar mot enskilda som efter lagändringen omfattas av 16 kap. 8 § BrB innefattar en ”särskild typ av kränkning” som tydligare kan fångas upp genom bestämmelsen om hets mot folkgrupp än genom andra, mer allmänt formulerade bestämmelser. 3.2 Kön som skyddsgrund i bestämmelsen om hatbrottsmotiv Den 1 juli 2025 upptogs kön som skyddsgrund i straffskärpningsregeln för brott med hatbrottsmotiv. I 29 kap. 2 § 7 p. BrB anges numera att det utgör en försvårande omständighet om ett motiv för brottet har varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, kön, könsidentitet eller könsuttryck eller annan liknande omständighet.s. 800
7.Ett förslag om att inkludera kön i 29 kap. 2 § 7 p. BrB lades fram redan i Kvinnovåldskommissionens betänkande år 1995. Regeringen valde dock då att inte gå vidare med förslaget. Detta motiverades bland annat med hänvisning till att det bedömdes vara tveksamt om kvinnor — eller män — i just denna egenskap hade behov av ett sådant generellt skydd som den aktuella straffskärpningsregeln erbjuder. Vidare uttalade regeringen att bestämmelser som 29 kap. 2 § 7 p. BrB ”riskerar att förlora sin mening om de utvidgas till att omfatta i stort sett hela befolkningen”.s. 801
8.Som bakgrund till 2025 års lagändring framhålls i förarbetena en utveckling där framför allt kvinnor i allt högre grad utsätts för hat på internet. En sådan utveckling bedöms utgöra ett hot mot demokratin och yttrandefriheten, då den kan få människor att avstå från att delta i det offentliga samtalet. Även om straffskärpningsregeln formellt är tillämplig i förhållande till alla brott, så lyfts olaga hot, ofredande och ärekränkningsbrott fram särskilt som brottstyper i förhållande till vilka behovet av straffskärpning är mest påtagligt.s. 801
9.Såsom 29 kap. 2 § 7 p. BrB är formulerad är motivet för gärningen det centrala i straffskärpningshänseende, snarare än specifika egenskaper hos offret. Således bör fall där gärningspersonen felaktigt trott att offret haft en viss etnicitet, religion eller liknande omfattas direkt av bestämmelsen. I förarbetena till bestämmelsen har vidare uttalats att den eller dem kränkningen riktats mot inte behöver ha ställning som målsägande. Också fall där exempelvis en brand anlagts i en kyrka eller moské i syfte att kränka personer med en viss trosbekännelse omfattas av bestämmelsen, oavsett vem som äger byggnaden. Tillämpningsområdet för straffskärpningsregeln är således förhållandevis brett såtillvida att den inte endast kan aktualiseras vid brotten mot person.s. 801
10.Det kan framhållas att de försvårande och förmildrande omständigheter som nämns i 29 kap. 2 och 3 §§ BrB endast är exemplifierande. Också omständigheter som inte räknas upp i dessa bestämmelser kan, med stöd av 29 kap. 1 § BrB, verka försvårande eller förmildrande i ett enskilt fall. Domstolarna har således redan före 2025 års lagändring haft möjlighet att skärpa straffet med hänvisning till att motivet för brottet varit att åstadkomma en kränkning på grund av kön. I förhållande till 29 kap. 2 § 7 p. BrB är detta särskilt tydligt, då det anges i bestämmelsen att också andra liknande omständigheter än de uppräknade kan vara relevanta. Trots detta har katalogen av skyddsgrunder i 29 kap. 2 § 7 p. BrB utvidgats vid flera tillfällen sedan bestämmelsens införande. Dessa utvidgningar har i förarbetena angetts vara en konsekvens av att motsvarande utvidgningar gjorts i bestämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering.s. 802
11.Upptagandet av kön som skyddsgrund i straffskärpningsregeln är emellertid inte en konsekvens av att motsvarande reform har genomförts i bestämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. Tvärtom har tillägget införts trots att motsvarande skyddsgrund inte finns upptagen i dessa bestämmelser. I förarbetena motiveras detta med hänvisning till att 29 kap. 2 § 7 p. BrB alltid haft ett bredare tillämpningsområde än de andra bestämmelserna i hatbrottslagstiftningen, och att det därför inte är särskilt anmärkningsvärt att denna utformas på sådant sätt att de uppräknade grupperna inte längre korresponderar.s. 802