Stycket

15.Auktoritativa doktrinuttalanden. Det är en etablerad uppfattning att doktrinen endast är en rättskälla i kraft av den övertygelseförmåga hos de argument som en författare åberopat till stöd för en framförd rättsuppfattning. Det brukar sägas att det är sakskälen som betyder något, inte den eventuella auktoritet som en enskild författare åtnjuter. Det förekommer att denna syn på doktrin utmanas, vilket Potatisetanolen NJA 2016 s. 563 och avgörandet HR-2021-2248-A från norska Høyesterett är exempel på. I Potatisetanolen uttalade HD beträffande frågor om tolkning av en transportsrättslig konvention, att domstolarna kan låta sig vägledas av den juridiska litteraturen, varvid en allmän uppfattning i litteraturen typiskt sett bör följas och att det är relevant om en viss författare har en etablerad internationell auktoritet. I 2021 års Høyesterettsavgörande bedömde domstolen att det krävdes tradition för att köparen/leasegivaren i ett så kallat sale and leaseback-arrangemang skulle åtnjuta sakrättsligt skydd mot säljarens/leastagarens borgenärer. Som motivering angavs bland annat den allmänna uppfattningen i juridisk litteratur. Enligt domstolen hade ”den alminnelige oppfatningen i juridisk litteratur over tid her selvstendig betydning som rettskilde utover argumentasjonsverdien i kraft av at denne oppfatningen også i praksis synes å være akseptert som gjeldende rett”. Dessa avgöranden visar exempel på att det kan finnas ett slags auktoritetskraft i härskande doktrinära uppfattningar och, i fråga om Potatisetanolen, anseendet hos en enskild författare. På samma sätt som legalitetsprincipen handlar detta förhållningssätt på sätt och viss om ett slags bundenhet till regelinnehållet i ett visst källställe. Även om förhållningssättet med rätta kan kritiseras med hänvisning till bristande demokratisk förankring, är det ett sätt att främja intresset av förutsebarhet. Det kan antas att såväl rättstillämpare som ombud — och i förlängningen parterna själva — i större eller mindre utsträckning ofta inrättar sig efter en härskande rättsuppfattning i en viss fråga eller en väl ansedd författares ståndpunkt. Om dessa uppfattningar överensstämmer med innehållet i gällande rätt innebär det att det råder stark informell förutsebarhet, medan förutsebarheten är låg om gällande rätt ser annorlunda ut. En hanteringsregel som stadgar att rättstillämpningen bör vara förenlig med den härskande uppfattningen eller en som förespråkats av en väl ansedd författare, kan därmed ses som ett slags formalisering av det informella. 3.4 Avslutning Vi har i detta avsnitt nyanserat begreppet förutsebarhet genom att betona dess formella och informella sidor. Annorlunda uttryckt har vi velat synliggöra hur förutsebarhet kan relatera till både form och innehåll. Även om de formkrav som ställs på rättsnormerna skiljer sig åt i offentlig rätt och civilrätt, relaterar intresset av förutsebarhet i formell och informell bemärkelse till rätten som helhet.s. 728