Mål C-601/22, WWF Österreich m.fl., EU:C:2024:595. 1 5 Mål C-147/23, Kommissionen mot Polen (Directive lanceurs d’alerte), EU:C:2024:346. 16 Mål C-673/16, Coman m.fl., EU:C:2018:385 och mål C-490/20, Stolichna obshtina, rayon ”Pancharevo”, EU:C:2021:1008. 1 7 Mål C-482/17, Tjeckiska republiken mot parlamentet och rådet, EU:C:2019:918. 18 Mål C-715/17, Kommissionen mot Polen (Mekanism för tillfällig omplacering av personer som ansöker om internationellt skydd), EU:C:2020:257. 1 9 Mål C-511/18, La Quadrature du Net m.fl., EU:C:2020:791. 20 Mål C-623/17, Privacy International, EU:C:2020:790. 2 1 Mål C-140/20, Commission of An Garda Síochána, EU:C:2022:258. Se även mål C-793/19, SpaceNet, EU:C:2022:702 och mål C-162/22, Lietuvos Respublikos generalinė prokuratūra, EU:C:2023:631. 22 Mål C-311/18, Facebook Ireland och Schrems, EU:C:2020:559. 23 Mål C-808/18, Kommissionen mot Ungern (Accueil des demandeurs de protection internationale), EU:C:2020:1029. Ungern vägrade följa EUD:s dom, vilket ledde till en uppföljande fördragsbrottstalan, mål C-123/22, Kommissionen mot Ungern (Accueil des demandeurs de protection internationale II), EU:C:2024:493. I domen gjorde EUD följande uttalande: ”Det faktum att en medlemsstat avsiktligen kringgår tillämpningen av en gemensam politik i sin helhet utgör ett aldrig tidigare skådat och synnerligen allvarligt åsidosättande av unionsrätten och innebär ett allvarligt hot mot unionsrättens enhetlighet och principen om likhet mellan medlemsstaterna som det erinras om i artikel 4.2 FEU”. Fällande dom. 24 Mål C-106/22, Xella Magyarország, EU:C:2023:568. 25 Mål C-365/21, Generalstaatsanwaltschaft Bamberg (Exception au principe ne bis in idem), EU:C:2023:236. 2 6 Mål C-742/19, Ministrstvo za obrambo, EU:C:2012:597. 27 Mål C-33/22, Österreichische Datenschutzbehörde, EU:C:2024:46. Se även mål C-185/23, protectus, EU:C:2024:657. 28 Mål C-317/18, Correia Moreira, EU:C:2019:499. 2 9 Mål C-276/14, Gmina Wroclaw, EU:C:2015:635. 30 Mål C-51/15, Remondis, EU:C:2016:985. 31 Mål C-328/19, Porin kaupunki, EU:C:2020:483. 32 Mål C-743/22, DISA, EU:C:2024:438. 33 Mål C-391/17, Kommissionen mot Förenade kungariket, EU:C:2019:919. 34 Mål C-395/17, Kommissionen mot Nederländerna, EU:C:2019:918. 3 5 Mål C-824/18, A.B. m.fl. (Nomination des juges à la Cour suprême – Recours), EU:C:2021:153. 36 Mål C-487/19, W.Ż. (Chambre de contrôle extraordinaire et des affaires publiques de la Cour suprême – nomination), EU:C:2021:798. 37 Mål C-357/19, Euro Box Promotion m.fl., EU:C:2021:1034. 3 8 Mål C-156/21, Ungern mot parlamentet och rådet, EU:C:2022:97. 3 9 Mål C-157/21, Polen mot parlamentet och rådet, EU:C:2022:98. 40 Mål C-204/21, Kommissionen mot Polen (Indépendance et vie privée des juges), EU:C:2023:442. 41 Förenade målen C-146/23 och C-374/23, Sąd Rejonowy w Białymstoku, EU:C:2025:109. 42 Mål C-634/22, OT m.fl. (Suppression d’un Tribunal), EU:C:2024:340. 43 Mål C-808/21, Tjeckiska republiken (Éligibilité et qualité de membre d’un parti politique), EU:C:2024:962. 4 4 Mål C-814/21, Kommissionen mot Polen (Éligibilité et qualité de membre d’un parti politique), EU:C:2024:963. 45 Mål C-430/21, RS (Effets des arrêts d’une cour constitutionnelle), EU:C:2022:99. 4 6 Levits, ”L’identité nationale des États membres selon l’article 4, § 2, du T.U.E. en tant qu’élément de la structure constitutionelle de l’Union européenne” i : Tizzano, Rosas, Silva de la Puerta, Lenaerts och Kokott (utg.), La Cour de justice de l’Union européenne sous la présidence de Vassilios Skouris (2003–2015) — Liber amicorum Vassilios Skouris, Bruylant, 2016. Författaren praktiserade hos Egils Levits hösten 2005. Levits blev sedermera Lettlands president 2019–2023. 4 7 Anita Schnettger, ”Article 4(2) TEU as a Vehicle for National Constitutional Identity in the Shared European Legal System”, i: Calliess och van der Schyff (utg.): Constitutional Identity in a Europe of Multilevel Constitutionalism, Cambridge University Press, 2020, s. 9 ff. 4 8 van der Schyff, “Parameters of EU and Member State Constitutional Identity: A Topic in Development”, i: Porter m.fl. (utg.), European Yearbook of Constitutional Law 2022 – A Constitutional Identity for the EU?, Springer, 2023, s. 89 ff. 49 Karapetian, “St. Augustine and the Court of Justice of the European Union on Citizenship”, i: Porter m.fl. (utg.), European Yearbook of Constitutional Law 2022 – A Constitutional Identity for the EU?, Springer, 2023, s. 111 ff. 50 Schnettger, a.a. 51 Scholtes, The Abuse of Constitutional Identity in the European Union, Oxford University Press, 2023. 5 2 Beslut den 25 februari 2025, mål Ä 3457-24 och Ä 3169-24. 5 3 Mål C-234/17, XC m.fl., EU:C:2018:853. 54 För ett resonemang utifrån unionsrätten om rätten att föra en fastställelsetalan, se Schmauch, EG-domstolens dom i Unibet-målet — ett nationellt perspektiv, Europarättslig tidskrift 3/2007, s. 691 ff. ”EG-domstolen förtydligade innebörden av medlemsstaternas processuella autonomi och tillade att skyddet för en effektiv domstolsprövning kräver att de nationella domstolarna i den utsträckning det är möjligt tolkar de processuella regler som är tillämpliga på talan som har anhängiggjorts vid dem på ett sådant sätt att reglerna kan tillämpas på ett sätt som bidrar till att säkerställa ett effektivt domstolsskydd för enskildas rättigheter enligt gemenskapsrätten. EGdomstolen hänvisar i domen uttryckligen till kravet på ett (konkret) rättsförhållande enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken som en bestämmelse som skall tolkas på det här sättet”. 5 5 Schmauch, a.a.: ”Mycket talar därmed för att en fastställelsetalan som är tillåten enligt gemenskapsrätten (det vill säga enligt artikel 10 EG och EG-domstolens dom i [Unibet-]målet) bör anses vara tillåten enligt 13 kap. 2 § tredje stycket rättegångsbalken och därmed egentligen inte utgöra ett gemenskapsrättsligt genombrott av bestämmelserna i 13 kap. 2 § första och andra stycket [rättegångsbalken]”.
Hänvisas från p. 3 (s. 639)
3.Några domar handlar om likabehandlingsprincipen i den meningen att medlemsstaterna ska behandlas lika, enligt artikel 4.2 FEU. Det är mål som Polen mot parlamentet och rådet och Kommissionen mot Förenade kungadömet (Lutte contre la fraude à la sous-évaluation). Oftast avfärdas dessa argument. Ett bra exempel är Litauen och andra mot parlamentet och rådet (Paquet mobilité – Détachement et temps de travail). I domen åberopades artikel 4.2 FEU med hänvisning till att vissa bestämmelser i mobilitetspaketet om yrkeschaufförers arbetstider påverkade vissa medlemsstater mer än andra. Domstolen avfärdade argumentet och anförde att även om det antas att bestämmelsen indirekt påverkade vissa medlemsstater mer än andra, trots att den ska tillämpas utan åtskillnad, följer det av praxis att en unionsrättsakt som syftar till att utjämna medlemsstaternas bestämmelser, i den mån den tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater, inte kan anses vara diskriminerande. Enligt domstolen följer det av att en sådan harmoniseringsåtgärd oundvikligen ger upphov till olika verkningar beroende på hur de olika nationella lagstiftningarna och nationell praxis tidigare såg ut. Liknande resonemang ligger till grund för domen om skyddet av vargbeståndet i Österrike i målet WWF Österreich m.fl.s. 639