1.Den övergripande frågan i Regionens medgivande återfinns i samspelet mellan regelverken om grundläggande fri- och rättigheter, skadeståndsrätten och processrätten. Temat har varit föremål för HD:s granskning även tidigare.s. 586
2.I Flygbolagets medgivande, NJA 2021 s. 1093, var bakgrunden ett mål om diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen (DO) hade väckt talan mot ett flygbolag under påstående att en person, P, hade utsatts för diskriminering. DO hade yrkat att bolaget skulle förpliktas utge 10 000 kr i diskrimineringsersättning. Bolaget medgav anspråket men förnekade att någon diskriminering inträffat och ansåg att målet borde avgöras i enlighet med medgivandet utan prövning sak. DO motsatte sig detta och framhöll att P. hade ett av rättsordningen erkänt ”upprättelseintresse” som inte kunde tillgodoses med en ersättning som inte grundades i en konstaterad kränkning. Om en diskrimineringsersättning utdöms utan att ersättningen kopplas till en konstaterad kränkning/överträdelse förloras ersättningens funktion ”deklarativa, upprättelse- och preventionsfunktioner” i strid med EU-rättens och Europakonventionens krav och den svenska lagstiftarens intentioner att tillgodose dessa krav.s. 587
3.Tingsrätten ansåg sig bunden av det medgivande som flygbolaget gjort och meddelade dom utan sakprövning. Målet överklagades av DO till hovrätten som avvisade överklagandet i de delar som avsåg betalning och avslog det i fråga om fastställelse. Målet togs upp av HD som begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Frågan som ställdes till EU-domstolen var om en svensk domstol var skyldig att pröva om diskriminering skett — och att domstolen konstaterade att så skett, om det blev utfallet av prövningen — om det begärs av den som menar sig ha blivit diskriminerad även när anspråket vitsordats.s. 587
4.EU-domstolens utslag sammanfattades av HD på följande sätt: Enligt EU-domstolen utgör artiklarna [två artiklar i det s.k. likabehandlingsdirektivet] hinder för en nationell lagstiftning som innebär att en domstol — som ska pröva en talan om ersättning på grund av en påstådd diskriminering som är förbjuden enligt direktivet — inte kan pröva ett yrkande om fastställelse av att sådan diskriminering har skett, när svaranden medger att betala den begärda ersättningen utan att för den skull vitsorda att det skett någon diskriminering. (Se dom av den 15 april 2021, Braathens Regional Aviation, C 30/19, EU:C:2021:269.) Efter EU-domstolens utslag ändrade flygbolaget sin talan på så sätt att det, av processekonomiska skäl och eftersom beloppet redan betalats, gjorde ”ett sådant vitsordande som avses i EU-domstolens domslut och vars frånvaro enligt domen utgör en förutsättning för passagerarens rätt till en sakprövning”. Efter detta fann HD att bolaget gjort ett sådant kategoriskt och reservationslöst vitsordande som EU-domstolen ansåg behövdes för att uppfylla unionsrättens krav.s. 587
5.HD:s ledamöter skrev ett gemensamt tillägg. Justitieråden radade där upp ett antal frågor som EU-domstolens avgörande gav upphov till, t.ex. vad rör relationen mellan rättegångsbalkens regelverk och EUrättens krav på att den som anser sig diskriminerad ska kunna få diskrimineringen prövad men även hur man ska se på en situation där parterna ingått en förlikning där den påstått diskriminerade tilldelats ett visst belopp men därefter begär att få diskrimineringen fastställd. Tillägget avslutades med konstaterandet att dessa frågor lämpligen borde besvaras av lagstiftaren och inte av domstolar i enskilda mål.s. 588
6.I efterhand framstår denna passning till lagstiftaren som optimistisk. Några klarlägganden från lagstiftaren har inte kommit. Dessutom framstår flygbolagets vitsordande mer som läpparnas bekännelse än ett uppriktigt försök att be om ursäkt eller att söka någon form av genuin upprättelse. Utgången i målet ser därmed mer ut som ett kringgående av EU-domstolens avgörande än som ett lojalt försök att efterkomma det.s. 588