1.förvaltningsdomstolens beslut i ett skattemål (2018–2024) En av de största domstolsprocesserna som Justitiekanslern har hanterat är Fortums talan mot staten. Målet pågick under åren 2018–2024 och Fortum begärde drygt en miljard kr i skadestånd med hänvisning till att bolaget i strid med unionsrättens regel om fri etablering (artikel 49 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, FEUF) hade nekats avdrag för ränteutgifter.s. 554
2.Bakgrunden till tvisten var en skatteprocess där Fortum hade nekats avdrag för räntor som bolaget hade betalat till ett annat Fortumbolag baserat i Belgien. Skatteverket och förvaltningsdomstolarna hade i processen nekat Fortum avdrag med stöd av regler som antogs 2009 för att begränsa avdragsrätten för räntor (2009 års ränteavdragsbegränsningsregler). Skatteprocessen fick sitt slut i mars 2018 när Högsta förvaltningsdomstolen nekade Fortum prövningstillstånd och avslog bolagets begäran om att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen.s. 554
3.De aktuella avdragsreglerna föreskrev att ränteutgifter till ett bolag inom samma intressegemenskap (t.ex. en bolagskoncern), med anledning av koncerninterna förvärv av aktier, som utgångspunkt inte var avdragsgilla. Denna huvudregel var förenad med två undantag. Enligt den så kallade tioprocentsregeln fick avdrag ändå medges om det långivande bolaget beskattades med minst tio procent. Den så kallade ventilen föreskrev vidare att avdrag fick medges — oavsett beskattningsnivån på ränteinkomsterna — om lånet och förvärvet huvudsakligen var affärsmässigt motiverat (snarare än skattedrivet).s. 555
4.Frågan om reglerna var förenliga med unionsrätten var omdiskuterad redan från start. Reglerna var formellt tillämpliga på samma sätt vid inhemska och gränsöverskridande situationer, men eftersom bolagsskatten i Sverige överstiger tio procent träffade begränsningen i avdragsrätten i praktiken inte räntebetalningar mellan två konventionellt beskattade aktiebolag i Sverige. Reglerna kunde däremot träffa betalningar till en lågbeskattad koncernintern långivare med hemvist i en annan medlemsstat inom EU. Mot den bakgrunden invände flera remissinstanser vid remitteringen av lagförslaget att reglerna i praktiken innebar en negativ särbehandling av långivare etablerade i en annan medlemsstat än Sverige.s. 555
5.År 2011 bedömde Högsta förvaltningsdomstolen att 2009 års regler var förenliga med unionsrätten (HFD 2011 ref. 90 II). Avgörandet blev snabbt föremål för kritik.s. 555
6.I december 2018 stämde Fortum staten vid Stockholms tingsrätt. Bolaget begärde skadestånd motsvarande den ökade skattekostnaden som det nekade avdraget inneburit. Till stöd för talan gjorde Fortum gällande att staten genom antagandet och tillämpningen av 2009 års regler hade klart överträtt den unionsrättsliga etableringsfriheten. Fortum menade att reglerna missgynnade svenska kommersiella bolag som lånade kapital från koncerninterna långivare hemmahörande i andra medlemsstater där det effektiva skatteuttaget underskred tio procent och att detta utgjorde en inskränkning av etableringsfriheten som inte kunde rättfärdigas.s. 555
7.Staten bestred käromålet och gjorde gällande att avdragsreglerna var neutralt utformade och även kunde tillämpas i inhemska fall. Därmed missgynnades inte gränsöverskridande situationer menade staten. Det var därför inte fråga om någon inskränkning i etableringsfriheten. Enligt staten förelåg det under alla förhållanden inte en sådan tillräckligt klar överträdelse som krävs för att skadestånd ska utgå på unionsrättslig grund.s. 555
8.Ytterst så vilade Fortums talan på påståendet att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att inte bevilja prövningstillstånd i bolagets skatteprocess stred mot unionsrätten. Den centrala skadeståndsrättsliga frågan i målet var alltså om Högsta förvaltningsdomstolen på det här sättet hade agerat skadeståndsgrundande.s. 556
9.Utgångspunkten för prövningen av den frågan var EU-domstolens avgörande i målet Köbler från 2003. Av Köbler följer att — till skillnad från vad som gäller enligt svensk skadeståndsrätt — det inte finns något taleförbud avseende de högsta domstolsinstanserna när en enskild för talan om skadestånd på unionsrättlig grund.s. 556
10.I Köbler uttalade EU-domstolen att skadeståndsansvar på grund av överträdelse av unionsrätten genom ett domstolsavgörande i högsta instans endast i undantagsfall kan förekomma och att det ska vara fråga om att domstolen på ett uppenbart sätt har åsidosatt gällande rätt. Vid den bedömningen ska man enligt Köbler ta särskild hänsyn till den överträdda regelns grad av klarhet och precision, överträdelsens avsiktliga karaktär, den ursäktliga eller oursäktliga karaktären av villfarelsen, den ståndpunkt som en EU-institution kan ha intagit och eventuell underlåtenhet att begära ett förhandsavgörande.s. 556
11.I juli 2021 ogillade tingsrätten Fortums talan. Tingsrätten kom fram till att ränteavdragsbegränsningsreglerna i och för sig hade inneburit en inskränkning i Fortums etableringsfrihet. I den bedömningen fäste tingsrätten avgörande vikt vid det ostridiga förhållandet att bolaget hade behandlats sämre (det vill säga nekades ränteavdrag) som ett resultat av att det långivande koncernbolaget var etablerat i Belgien. Hade det långivande bolaget funnits i Sverige skulle Fortum fått göra avdrag. Den effekten utgjorde enligt tingsrätten en otillåten skillnad i behandling som inte kunde rättfärdigas. Enligt tingsrätten hade därmed staten genom att neka Fortum ränteavdrag överträtt unionsrättens regel om fri etablering. Vid en sammantagen bedömning av de kriterier som ställdes upp i Köbler och med beaktande av ”främst det mycket stora utrymme som finns för domstolars skönsmässiga bedömning” stannade dock tingsrätten vid att Högsta förvaltningsdomstolens rättstillämpning inte utgjorde en sådan uppenbar överträdelse av unionsrätten som krävdes för att utlösa skadeståndsansvar för staten.s. 556
12.I juni 2023 fastställde hovrätten tingsrättens dom. Enligt hovrätten var det svårt att bedöma om 2009 års regler var förenliga med unionsrätten eller inte. Hovrätten stannade dock vid slutsatsen att reglerna inte utgjorde en inskränkning i etableringsfriheten. Vid den bedömningen tog hovrätten rygg på Högsta förvaltningsdomstolens resonemang i HFD 2011 ref. 90 II. Enligt hovrätten utgjorde nämligen den skattemässiga nackdel som Fortum hade drabbats av — till följd av att tioprocentsregeln inte kunde tillämpas i bolagets fall — inte en diskriminering, utan var i stället en effekt av olikheter i medlemsländernas skattelagstiftning. Hovrätten ställde alltså upp ett annat, högre, krav för att inhemska skatteregler ska anses utgöra en inskränkning av etableringsfriheten än vad tingsrätten gjorde. Enligt hovrättens bedömning räckte det alltså inte med att konstatera en skattemässig nackdel mellan jämförbara inhemska och gränsöverskridande situationer. I stället krävdes det att de ifrågasatta reglerna genom sin utformning diskriminerade i jämförbara situationer.s. 556
13.Hovrätten ansåg vidare att det var ”tydligt” att — även vid en annan bedömning av skattefrågan — förutsättningarna för skadeståndsansvar enligt Köbler under alla förhållanden inte var uppfyllda.s. 557
14.Även om hovrätten och tingsrätten kom till samma slut så gjorde de skilda bedömningar i flera viktiga avseenden.s. 557
15.En skillnad gällde betydelsen av att Högsta förvaltningsdomstolen inte hade inhämtat ett förhandsavgörande. Hovrätten menade, till skillnad från tingsrätten, att det inte fanns skäl att ifrågasätta Högsta förvaltningsdomstolens beslut i frågan om förhandsavgörande och tycks över huvud taget ha fäst mindre vikt vid den saken vid sin sammantagna bedömning av om en eventuell överträdelse kunde anses ursäktlig eller inte.s. 557
16.En annan skillnad gällde frågan om i vilken utsträckning kritiken mot 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler var av relevans för prövningen av 2009 års regler. Från 2013 stramades nämligen reglerna åt, och det infördes en ytterligare möjlighet att neka avdrag. I den delen gick hovrätten på statens linje och ansåg att det från unionsrättsligt perspektiv fanns flera avgörande skillnader mellan dessa regelverk. Dessa skillnader medförde, enligt hovrätten, att det förhållandet att EU-domstolen i fallet Lexel hade underkänt 2013 års regler inte kunde tas till intäkt för att Högsta förvaltningsdomstolens nu aktuella beslut avseende 2009 års regler utgjorde en klar överträdelse.s. 557
17.Hovrätten och tingsrätten förefaller dock ha varit överens om en sak, nämligen att en högsta domstol måste ha ett betydande utrymme att göra skönsmässiga bedömningar. Med hänvisning till ”den dömande verksamhetens särdrag och berättigade krav på rättssäkerhet”underströk hovrätten således att staten endast i undantagsfall och vid uppenbara överträdelser av unionsrätten kunde ådra sig skadeståndsansvar på grund av en högsta domstols felaktiga rättstillämpning av unionsrätten. Både hovrätten och tingsrätten kan därmed sägas ha gett uttryck för uppfattningen att tröskeln för skadestånd i dessa fall är ”hög men inte omöjlig”.s. 558
18.Högsta domstolen beslutade 2024 att inte meddela Fortum prövningstillstånd.s. 558
19.Fortums talan mot staten är såvitt vi känner till det första målet i svensk domstol som gäller förutsättningarna för statens unionsrättsliga skadeståndsansvar för den högsta domstolsinstansens rättstillämpning. Över huvud taget förefaller de principer som EU-domstolen slog fast i rättsfallet Köbler ha fått ett begränsat genomslag på det nationella planet. Inte minst utifrån behovet av praxis framstår det därför som klokt att hovrätten, trots bedömningen att det inte förelåg någon överträdelse av unionsrätten, ändå gick vidare i sin prövning och tog ställning till frågan om förutsättningarna för statens skadeståndsansvar vid en högsta domstols påstått felaktiga rättstillämpning. 4 Videoslots ./. staten; skadeståndsanspråk med anledning av pandemirestriktioner på spelområdet (2020–2024) 4.1 Inledning I början av 2020 drabbade som bekant coronapandemin Sverige. Som en följd av det meddelades ett stort antal restriktioner för att begränsa smittspridningen. I flera fall lämnade pandemibekämpningen tydliga ekonomiska avtryck och gav upphov till skadeståndskrav mot staten. Videoslots talan mot staten är ett sådant exempel.s. 558
20.Videoslots är ett maltesiskt spelbolag med spellicens i Sverige. I augusti 2020 väckte bolaget talan mot staten och gjorde gällande att förordningen om tillfälliga spelansvarsåtgärder med anledning av spridningen av sjukdomen covid-19 stred mot unionsrättens regel om fri rörlighet för tjänster. Förordningen, som antogs i juli 2020, syftade till att motverka de ökade risker för spelproblem som regeringen befarade skulle följa i spåren av pandemin och var därmed en form av pandemirestriktion på spelområdet. Genom förordningen infördes tillfälligt skärpta regler om inloggningstid, insättningsgräns och bonuserbjudanden för onlinekasino. Den kanske mest kännbara begränsningen för spelbolagen var insättningsgränsen som innebar att spelbolag med licens i Sverige skulle säkerställa att spelkonsumenter inte kunde sätta in mer än 5 000 kr per vecka på sitt spelkonto hos ett spelbolag.s. 558
21.I sak yrkade Videoslots skadestånd av staten med knappt 90 miljoner kr med stöd av den så kallade Francovich-doktrinen. Enligt doktrinen är en medlemsstat skadeståndsskyldig under förutsättning att staten har överträtt en unionsrättslig regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda, överträdelsen är tillräckligt allvarlig (klar) och det finns ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och den angivna skadan.s. 559
22.Till säkerställande av skadeståndsyrkandet framställde bolaget även ett interimistiskt yrkande som behandlas närmare i det följande avsnittet. 4.2 Videoslots interimistiska yrkande Videoslots interimistiska yrkande gick ut på att domstolen skulle förbjuda staten att, ”helt eller delvis, gentemot Videoslots tillämpa bestämmelserna” i förordningen. Frågan uppkom om ett sådant yrkande var tillåtet.s. 559
23.Staten invände att den begärda säkerhetsåtgärden stred mot förbudet mot abstrakt normprövning i svensk rätt och därför skulle avvisas. Förbudet mot abstrakt normprövning innebär att en domstol är förhindrad att pröva en talan som enbart går ut på att en domstol, utan anknytning till ett konkret tillämpningsfall, ska pröva om en författning står i strid med en överordnad bestämmelse.s. 559
24.Videoslots bestred att det interimistiska förbudsyrkandet innebar en abstrakt normprövning och anförde att yrkandet under alla förhållanden måste tillåtas för att säkerställa ett effektivt rättskydd för Videoslots unionsrättsligt grundade rättigheter. Om det interimistiska yrkandet inte tilläts skulle det, enligt Videoslots, innebära att svenska domstolar i praktiken saknade möjligheter att tillförsäkra bolaget ett interimistiskt rättsskydd med stöd av svensk processrätt. Att förordna om kvarstad var nämligen inte något egentligt alternativ enligt bolaget, eftersom det inte kunde förhindra att Videoslots led ytterligare skada genom tilllämpningen av förordningen och då någon undandraganderisk inte förelåg från statens sida.s. 559
25.Tingsrätten och hovrätten avvisade den begärda säkerhetsåtgärden med hänvisning till förbudet mot abstrakt normprövning. I november 2020 beviljade Högsta domstolen prövningstillstånd.s. 559
26.Frågan i Högsta domstolen blev om det svenska förbudet mot abstrakt normprövning var tillämpligt på ett intermistiskt yrkande som framställts i anslutning till ett i och för sig godtagbart yrkande om skadestånd och, om så var fallet, om unionsrättens krav på tillgång till rättsskydd och effektiva nationella rättsmedel krävde att yrkandet ändå skulle tillåtas.s. 559
27.Frågan som Högsta domstolen ställdes inför var inte ny. En liknande fråga var föremål för prövning i ”Unibet II” NJA 2007 s. 718, där ett förhandsavgörande inhämtades från EU-domstolen. I det målet gjorde två spelbolag i Unibetkoncernen gällande att förbudet i 1995 års lotterilag för utländska spelbolag att marknadsföra spel i Sverige (främjandeförbudet) stod i strid med unionsrätten samt yrkade att domstolen skulle fastställa statens skadeståndsansvar och fastställa att bolagen hade rätt att marknadsföra sina speltjänster i Sverige utan hinder av lotterilagens främjandeförbud. Unibetbolagen påkallade även ett intermistiskt beslut om att främjandeförbudet skulle sättas åt sidan.s. 560
28.I Unibet uttalade EU-domstolen att unionsrätten inte krävde att medlemsstaternas rättsordning tillhandahöll en möjlighet att väcka en fristående talan där själva saken utgjorde ett yrkande om att den nationella domstolen skulle pröva om nationella bestämmelser stred mot unionsrätt, under förutsättning att den enskilde inom ramen för andra former av effektiva förfaranden kunde få till stånd en prejudiciell prövning i domstol av om så är fallet. På grundval av EU-domstolens förhandsavgörande angav Högsta domstolen i ”Unibet II” att en sådan prejudiciell prövning i svensk rätt kunde komma till stånd exempelvis genom en skadeståndstalan mot staten. I klartext innebar således 2007 års avgörande från Högsta domstolen att det svenska förbudet mot abstrakt normprövning ansågs förenligt med unionsrättens krav på effektivt rättskydd.s. 560
29.Beträffande interimistiska åtgärder angav EU-domstolen i Unibet att en nationell domstol, inom ramen för en talan som kan tas upp till sakprövning, måste kunna bevilja intermistiska åtgärder om det är nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av domstolens avgörande. Det fanns dock enligt EU-domstolen inte någon unionsrättslig skyldighet att tillskapa interimistiskt rättsskydd för en talan i sak som inte var tillåten nationellt (exempelvis på grund av förbudet mot abstrakt normprövning). Med detta som utgångspunkt bedömde Högsta domstolen i ”Unibet II” att det inte förelåg någon unionsrättligt grundad rätt till interimistiskt rättskydd eftersom den av Unibetbolagen framställda säkerhetsåtgärden om att främjandeförbudet omedelbart skulle sättas åt sidan inte ansågs kunna säkerställa bolagens fastställelsetalan avseende skadeståndsskyldighet.s. 560
30.Med hänvisning till avgörandet i Unibet angav Högsta domstolen i ”Videoslots” NJA 2021 s. 147 att en nationell rättsordning inte måste tillhandahålla en möjlighet för enskilda att föra en fristående talan där själva saken är ett yrkande om att domstolen ska pröva om nationella bestämmelser strider mot unionsrätten, under förutsättning att den enskilde inom ramen för något annat effektivt rättsligt förfarande kan få en prejudiciell prövning i domstol av om så är fallet (p. 12). Högsta domstolen konstaterade att Videoslots interimistiska yrkande innebar att en domstol skulle sätta förordningen åt sidan i förhållande till bolaget, generellt på förhand, och inte genom rättstillämpning i en uppkommen konkret situation (p. 18). Även om yrkandet hade framställts interimistiskt så gick yrkandet ut på att få till en abstrakt normkontroll i strid med förbudet mot abstrakt normprövning. Yrkandet var således inte tillåtet enligt svensk rätt. Högsta domstolen fann därtill att inte heller unionsrätten krävde att det skulle finnas tillgång till en sådan interimistisk prövning som Videoslots begärt eftersom det yrkade förbudet inte kunde sägas trygga säkerställandet av en kommande dom på skadestånd (p. 17–19). Det fanns alltså inte en tillräcklig koppling mellan den interimistiskt begärda åtgärden och bolagets yrkande i sak. Högsta domstolen avslog därför Videoslots överklagande.s. 561
31.Mot bakgrund av utfallet i ”Videoslots” har det ifrågasatts om svensk rätt uppfyller unionsrättens krav på tillgång till effektiva rättsmedel. Kritiken har gått ut på att det i många situationer kan finnas ett behov av att föra en sådan fristående talan som Videoslots nekades och det har framhållits att det inte kan anses vara en acceptabel lösning att enskilda i stället ska behöva utsätta sig för åtal eller krav på administrativa sanktioner för att tvinga fram en unionsrättslig prövning av åtgärder som på goda grunder kan hävdas inskränker den fria rörligheten inom EU.s. 561
32.Kritiken mot ”Videoslots” förbigår att enskilda i Sverige inte behöver på det här sättet utsätta sig för straffrättsliga eller administrativa sanktioner för att få till en unionsrättslig prövning av ett anspråk. Exempelvis kan enskilda genom en skadeståndstalan få till en prejudiciell prövning av ett unionsrättsligt anspråk utan att först behöva initiera en otillåten överträdelse av svenska bestämmelser.Av ”Unibet II” följer vidare att en skadeståndstalan som utgångspunkt är ett effektivt rättsmedel för prövningen av enskildas unionsrättigheter, vilket avgörandet i ”Videoslots” även bekräftar. 4.3 Prövningen av Videoslots skadeståndstalan Sedan Högsta domstolen hade avvisat Videoslots interimistiska yrkande fortsatte handläggningen i tingsrätten av bolagets begäran om skadestånd.s. 561
33.I sak gjorde Videoslots alltså gällande att förordningen utgjorde en otillåten inskränkning i rätten till fri rörlighet för tjänster (artikel 56 FEUF).s. 562
34.Enligt EU-domstolens praxis får den fria rörligheten på den inre marknaden inom EU inskränkas om de vidtagna åtgärderna är ickediskriminerande och kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset. Därutöver krävs det att vidtagna åtgärder är proportionerliga. Med detta avses att åtgärderna är ägnade att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå denna målsättning. Åtgärderna är endast ägnade att säkerställa förverkligandet av det åberopade målet om de verkligen på ett sammanhängande och systematiskt sätt tillgodoser behovet av att uppnå målet.s. 562
35.Videoslots menade att dessa krav inte var uppfyllda. Pandemin hade nämligen, enligt bolaget, inte medfört några ökade spelproblem på onlinekasino och det hade inte heller vid tiden för införandet och förlängningarna av förordningen funnits någon befogad anledning att befara att spelproblemen i samhället skulle öka under pandemin. Åtgärderna kunde därför inte motiveras av ett tvingande allmänt intresse och det var vid tiden för antagandet inte rimligt att anta att åtgärderna skulle få avsedd effekt. Enligt Videoslots kunde därtill de av regeringen befarade riskerna för spelproblem motverkas med mindre ingripande åtgärder.s. 562
36.Staten bestred ansvar och gjorde gällande att det — med utgångspunkt i förhållanden som rådde när förordningen antogs i juli 2020 — hade varit befogat att införa förordningen som en förebyggande skyddsåtgärd för folkhälsan med hänsyn till de risker som då hade identifierats och den osäkerhet som hade funnits beträffande pandemins effekter på spelandet i Sverige. Det potentiellt riskfyllda läget på spelmarknaden motiverade alltså spelarskyddsåtgärder och bidrog till att göra dem proportionerliga. Staten menade även att det med utgångspunkt i hur pandemin sedan utvecklade sig hade varit befogat att förlänga förordningen fram till november 2021.s. 562
37.Centralt i statens försvar av förordningen var den unionsrättsliga försiktighetsprincipen. Det är en allmän unionsrättslig princip som, på ett övergripande plan, kan sägas innebära att medlemsstaterna vid ett osäkert läge för exempelvis miljön eller människors hälsa får vidta förebyggande skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer eller att det visas hur allvarliga de är. Principen inverkar på proportionalitetsbedömningen genom att ge medlemsstaterna ett större skönsmässigt utrymme. Det innebär att försiktighetsåtgärder som vidtas till skydd för exempelvis miljön eller folkhälsan kan anses förenliga med unionsrätten även om det senare skulle visa sig att mindre restriktiva åtgärder hade uppnått samma mål.s. 562
38.I januari 2024 prövade Stockholms tingsrätt statens skadeståndsansvar med anledning av förordningen. Den centrala frågan i målet var om förordningen utgjorde en oproportionerlig inskränkning av den fria rörligheten för tjänster.s. 563
39.En utgångspunkt för tingsrättens proportionalitetsbedömning var EU-domstolens omfattande praxis på spelområdet. Tingsrätten sammanfattade den praxisen med att medlemsstaterna på spelområdet hade getts ett stort utrymme att bestämma skyddsnivån för folkhälsan och välja de medel som bedöms lämpliga för att uppnå den eftersträvade nivån. Det var alltså, noterade tingsrätten, ett politikområde där EU-domstolen har godtagit långtgående inskränkningar av den fria rörligheten för tjänster.s. 563
40.Tingsrätten fäste också särskild vikt vid försiktighetsprincipens betydelse i sammanhanget. Med hänvisning till EU-domstolens avgörande BV Nordic Info angav tingsrätten att försiktighetsprincipen innebar att medlemsstaterna hade möjlighet att, när det rådde ovisshet om riskerna för människors hälsa, med stöd av försiktighetsprincipen vidta skyddsåtgärder utan att behöva invänta att det till fullo bevisas att dessa risker faktiskt föreligger. Tingsrätten framhöll dock att riskbedömningen inte fick grundas på rent hypotetiska antaganden. I stället konstaterade tingsrätten att medlemsstater också vid införandet av försiktighetsåtgärder måste kunna lägga fram utredning som stödjer åtgärdernas proportionalitet, men att kraven på medlemsstaterna ”i viss mån sänks” när omständigheterna är sådana att de tillåter en tillämpning av försiktighetsprincipen. BV Nordic Info gällde prövningen av ett inreseförbud som Belgien hade infört 2020 (i förhållande till bland annat Sverige) i syfte att begränsa spridningen av sjukdomen covid-19. Enligt tingsrätten hade dock försiktighetsprincipen även bäring i en helt annan pandemirelaterad kontext, nämligen regleringen av onlinekasino.s. 563
41.Med detta som utgångspunkt prövade tingsrätten om de ifrågasatta spelansvarsåtgärderna var proportionerliga. Enligt tingsrätten gav utredningen stöd för att flera kända riskfaktorer för att utveckla spelproblem hade ökat under pandemin. Exempelvis hade den psykiska ohälsan och befolkningens ekonomi försämrats under pandemin. Dessa omständigheter tillsammans med den osäkerhet som präglade det vetenskapliga underlaget vid tidpunkten för antagandet av förordningen medförde enligt tingsrätten att det hade funnits anledning för regeringen att vidta skyddsåtgärder i förebyggande syfte. Förordningen hade alltså gällt under en situation där försiktighetsprincipen var tilllämplig, vilket enligt tingsrätten medverkade till att göra åtgärderna proportionerliga.s. 563
42.Av betydelse för proportionaliteten var enligt tingsrätten även att de tillfälliga spelansvarsåtgärderna, i linje med hur försiktighetsprincipen skulle tillämpas, hade utvärderats löpande och upphört att gälla så snart coronapandemin avtog. Mot den bakgrunden bedömde tingsrätten att de vidtagna åtgärderna hade varit proportionerliga utifrån de omständigheter och det kunskapsläge som förelåg vid antagandet och förlängningarna av förordningen. Videoslots talan ogillades därför. Bolaget valde att inte överklaga.s. 564
43.Tillämpningen av försiktighetsprincipen är, enligt vår mening, en intressant aspekt av målet. I en unionsrättslig kontext har försiktighetsprincipen hittills varit särskilt framträdande inom miljöområdet, där den uttryckligen nämns i artikel 191.2 FEUF. Det är även tydligt att principen är tillämplig när EU eller medlemsstaterna vidtar skyddsåtgärder till skydd för människors hälsa. Principen aktualiserades exempelvis vid prövningen av lagenligheten av de exportrestriktioner som infördes inom EU med anledning av utbrottet av galna ko-sjukan på 1990-talet. Som framgått har alltså försiktighetsprincipen också blivit föremål för analys i rättsfall som har gällt lagenligheten av smittskyddsåtgärder som infördes under coronapandemin, till exempel vaccinationsintyg och inresebegränsningar. Domen från Stockholms tingsrätt visar att försiktighetsprincipen även kan vara tillämplig på pandemirestriktioner av ett annat slag, dvs. åtgärder som syftade till att begränsa de negativa sociala konsekvenserna som eventuellt kunde komma att utvecklas som en följd av de smittskyddsåtgärder som vidtogs under pandemin.s. 564