Se t.ex. NJA 2024 s. 52 p. 8.
Hänvisas från p. 1 (s. 506)
1.Utgångspunkten för avtalstolkning är avtalets ordalydelse. Om ordalydelsen är klar ska den normalt utan vidare läggas till grund för tillämpningen. Är ordalydelsen inte klar krävs en utökad tolkningsoperation som kan ta hänsyn till olika faktorer. Av Högsta domstolens praxis följer att bland annat villkorets syfte, avtalets övriga villkor, branschpraxis och dispositiv bakgrundsrätt är av betydelse. Enligt domstolen ska det också beaktas vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. En annan tolkningsprincip av intresse i detta fall är den s.k. betydelseregeln. Av den regeln följer att bestämmelser och termer i avtal som utgångspunkt ska tolkas på ett sådant sätt att de fyller en självständig funktion. Man kan inte förmoda att parterna formulerat avtalsbestämmelser som saknar betydelse.s. 506
2.En tolkning av de aktuella avtalsvillkoren strängt efter deras ordalydelse ger vid handen att ”force majeure” ska inkludera vissa angivna omständigheter, däribland strejk. Central för tolkningen är formuleringarna ”shall include but not limited to” respektive ”including but not limited to” som helt klart tyder på att parterna haft för avsikt att alla de därefter uppräknade förhållandena ska utgöra force majeure. Även betydelseregeln talar i någon mån för detta. En tolkning som går ut på att de uppräknade omständigheterna bara utgör exempel på vad som kan utgöra force majeure skulle frånta uppräkningen mycket av sin betydelse.s. 507
3.Mot en mekanisk ansvarsbefrielse vid förekomst av de listade förhållandena kan anföras att klausulen nämner kontroll som kriterium för bedömning av om andra förhållanden än de listade ska utgöra force majeure, och att ett kontrollkriterium följer av liknande regleringar i dispositiv rätt (oavsett om man tillämpar köplagens regler om kontrollansvar eller en mera oklar force majeureregel). En tillämpning av ett kontrollkriterium förmår vidare särskilja rimliga från orimliga fall av ansvarsbefrielse vid ställningstagande till sådana företeelser, t.ex. myndighetsingripanden, vilka kan vara både innanför och utanför parts kontroll.s. 507
4.Båda skiljenämnderna kom fram till att de på listan upptagna omständigheterna inte automatiskt innebar förekomst av force majeure. I den ena skiljedomen motiverades detta ställningstagande inte närmare, men den andra skiljenämnden utvecklade sitt resonemang enligt följande. En strikt språklig tolkning av regeln talade visserligen för att de listade omständigheterna skulle anses utgöra force majeure utan vidare kvalifikation. Användningen av orden ”including but not limited to” talade för denna slutsats. Ordalydelsen var emellertid inte helt klar, och med hänsyn till att tolkningen inte var i linje med dispositiv rätt och visst närmare icke angivet handelsbruk ansåg skiljenämnden att en strikt språklig tolkning inte kunde tillämpas.s. 507
5.Nämnden betonade också att det skulle kunna leda till orimliga resultat om alla de uppräknade omständigheterna alltid skulle anses ligga utanför parts kontroll. Karaktäristiskt för begreppet force majeure var enligt skiljenämnden att det handlar om betydelsen av förhållanden utom parts kontroll, och hänvisning skedde därvid till köplagen och UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts. Skiljenämnden framhöll att dessa regler förutsätter en bedömning i varje enskilt fall av inträffade omständigheter och om de ligger inom parts kontroll. (Det kan nämnas att den andra skiljenämnden uttryckligen tog avstånd från en tolkning färgad av dispositiv rätt och doktrin.)s. 507
6.Båda skiljenämnderna kom emellertid fram till att avtalen innebar en presumtion för att de i klausulerna listade förhållandena utgjorde force majeure. Den ena skiljenämnden betonade därvid att ordalydelsen och det förhållandet att strejk särskilt angetts måste tillmätas självständig betydelse. Nämnden framhöll vidare att en lista med omständigheter tydligen tjänar förutsebarheten och syftar till att undvika tvister om kontrollkriteriet. Båda skiljenämnderna kom därför fram till att en strejk utgjorde force majeure såvida inte köparen av tjänsterna kunde visa att strejken låg inom säljarens kontroll.s. 507
7.Tolkningen av de aktuella force majeureklausulerna som presumtionsregler framstår som en rimlig kompromiss. Fördelen får sägas vara att hänsyn tas till önskemålet om förutsebarhet samtidigt som tillämpningen av ett kontrollkriterium möjliggörs, och att på detta sätt orimliga konsekvenser eller situationer där den åberopade omständigheten helt uppenbart legat inom den åberopande partens kontroll undantas från reglernas tillämpningsområde. Med Högsta domstolens formulering kanske man kunde säga att lösningen framstår som en förnuftig och rimlig reglering, som parterna kanske också varit villiga att godta om frågan hade ställts inför avtalstecknandet.s. 508
8.Man kan notera att det är samma lösning som Internationella Handelskammaren har valt för sin modellklausul för force majeure. Denna modellklausul var emellertid inte föremål för någon diskussion inom ramen för skiljeförfarandena. Det får sägas vara osäkert i vilken mån skiljenämnderna tagit intryck av modellklausulen och dess reglering. Någon sådan influens går inte att spåra i domskälen.s. 508
9.Lösningen har emellertid ett ganska svagt stöd i bestämmelsernas ordalydelse. Den lärdom som kommersiella parter kan dra av skiljenämndernas bedömningar och resonemang torde framförallt vara att mycket högt ställda krav på tydlighet gäller för en tillämpning som avviker från dispositiv rätt och gängse förståelse för rättsfiguren i fråga. Även om ingen av skiljenämnderna särskilt nämner det, kan man undra om inte det förhållandet att parterna satt rubriken force majeure på bestämmelserna inverkat på hur skiljenämnderna uppfattat regleringen. En sådan begreppsorienterad tolkning har nog inget särskilt starkt stöd i hur parterna förstått bestämmelsen i fråga och att klausulen inlemmat begreppet force majeure kan ha mera med avtalsskrivningskonventioner och historik att göra än vara en återspegling av den faktiska innebörden av vad parterna avtalat. Det framstår vidare som osannolikt att parterna skulle vara särskilt insatta i betydelsen av begreppet force majeure enligt svensk rätt inte minst eftersom de i så fall måste ha dragit slutsatsen att ens förekomsten av en sådan rättsfigur är osäker, för att inte tala om dess innebörd.s. 508