Stycket

5.Sannolikt får denna situation lösas utifrån motsvarande övergripande principer som i ”Flyttstädningen” NJA 2024 s. 369. Det bör principiellt innebära att det måste föreligga en betalningsskyldighet för entreprenören för att entreprenörens betalning till målerifirman ska utgöra en kostnad i självkostnadsprincipens mening. I detta ligger att förlikningen måste ha varit betingad just av det aktuella arbetet. Om förlikningen avser även andra mellanhavanden eller motiveras av andra intressen än att reglera det aktuella arbetet, kan det påverka i vilken utsträckning entreprenörens betalning ska anses utgöra en kostnad i självkostnadsprincipens mening. (Jfr ”Flyttstädningen” p. 17.) Rätten har alltså som ett led i prövningen av vad som utgör entreprenörens kostnad att ta ställning till om entreprenören har varit betalningsskyldig mot målerifirman. Entreprenören har då som regel att presentera utredning som möjliggör en bedömning av frågan. Det kan dock inte krävas att entreprenören styrker att han skulle ha blivit skyldig att betala ett visst belopp till målerifirman om någon förlikning inte hade kommit till stånd. (Jfr ”Flyttstädningen” p. 25.)s. 495