Se exempelvis ”Trollhotellen”, NJA 2012 s. 858, ”Landskronabranden” NJA 2013 s. 145, ”Budet som konkursförvaltaren förkastade” NJA 2014 s. 798 och ”De enstegstätade fasaderna II” NJA 2015 s. 1040.
Hänvisas från p. 1 (s. 431)
1.En ständigt aktuell fråga är den om rådgivares ansvar i förhållande till sina uppdragsgivare, så kallat rådgivaransvar. Frågan är under vilka förutsättningar som rådgivare kan bli ersättningsskyldiga i förhållande till sina uppdragsgivare. Högsta domstolens praxis om skadeståndsansvar vid rådgivning är förhållandevis omfattande. Denna ska inte redogöras närmare för i denna artikel. Det kan dock konstateras att det står klart att en rådgivare kan hållas skadeståndsansvarig för den rådgivning som denne lämnar. En rådgivare kan dock inte bli skadeståndsskyldig för sin rådgivning enbart på den grunden att råden inte har lett till önskat resultat för uppdragsgivaren. Istället krävs att rådgivaren har förfarit oaktsamt. Vid denna bedömning ser man framför allt till vilken metod som rådgivaren har använt sig av. Detta gör att viss vägledning gällande frågor om rådgivaransvar kan hämtas från Högsta domstolens praxis om det skadeståndsrättsliga metodansvaret. Rättsläget kan något förenklat sammanfattas som att den som har gjort rimliga överväganden utifrån ett adekvat beslutsunderlag inte anses ha förfarit oaktsamt. Utöver detta har rådgivaren ett informationsansvar, bestående av en skyldighet att lämna korrekt och relevant information på ett sätt som uppdragsgivaren förstår.s. 431