Hans Renman, Återvinning enligt 4 kap. konkurslagen s. 164 f. Gertrud Lennander kommenterar NJA 2003 s. 37 på s. 158 f. i Återvinning i konkurs. Det kan nämnas att den aktuella upplagan (fjärde) av den boken gavs ut före tillkomsten av NJA 2013 s. 822.
Hänvisas från p. 22 (s. 391)
22.Enligt min mening är svaret på båda frågorna nekande, vilket nu ska utvecklas. 7.2 Indirekt insolvens och ”facitmetoden” Det talas i anslutning till 4 kap. 5 § konkurslagen ibland om att det kan vara frågan att bedöma indirekt insolvens. Med det menar Gertrud Lennander att insolvensbedömningen inte behöver uteslutande hänföra sig till tidpunkten för den angripna transaktionen utan att hänsyn kan tas även till ”efterföljande händelser och utveckling”. Mot detta ställer hon prognosbedömningen där det avgörande i stället är vad man vid tidpunkten för rättshandlingen objektivt sett med tillräcklig säkerhet kan säga om framtiden. Hans Renman — som använder uttrycket facitmetoden för det Lennander kallar indirekt insolvens — menar att den metoden (använd i NJA 2003 s. 37) ska anses överspelad genom NJA 2013 s. 822. Hans konklusion är därför att det ska göras en ”ren” prognos utan beaktande av vad som kan framgå av ”facit”. Han har för övrigt ifrågasatt behovet av lagtextens tillägg ”eller genom förfarandet ensamt eller i förening med annan omständighet”. Det är ett ifrågasättande jag utan vidare kan instämma i. Vid närmare skärskådan är det nog så att det inte tillför något. För min del vill jag mena att det därför inte är särskilt träffande att här tala om ”indirekt insolvens”. Kännetecknande för prognosbedömningen — som alltid ingår i en insolvensbedömning — är ju att den som ett väsentligt moment alltid innefattar bedömningar av ”efterföljande händelser och utveckling”. Innebörden av det är att det här aldrig är frågan om något annat eller mer än en ”vanlig” insolvensbedömning, som alltid inkluderar — och främst består av — en prognosbedömning. Det är med andra ord inte frågan om några sådana tre olika bedömningsnivåer som ovan angetts och i och med det inte heller relevant att använda benämningen indirekt insolvens.s. 391