Vad gäller svensk domsrätt för konkurser utanför insolvensförordningens tillämpningsområde, se Bogdan och Hellner, kap. 24.2 samt Warberg 2017, kap. 2.3. Jämför även EU:s insolvensförordning art. 85.3. 1 1 Vad gäller juridiska personer respektive egenföretagare och fria yrkesutövare, se insolvensförordningen art. 3.1. 12 Se insolvensförordningen art. 3.1, där tidsfristerna för även juridiska personer och fysiska personer som är egenföretagare respektive fria yrkesutövare framgår. 13 För en fördjupad diskussion om när presumtionerna kan frångås, se Warberg 2023 samt Warberg 2024. Se även EU-domstolens resonemang i EUD mål C-253/19, särskilt vid p. 22, 25–28 och insolvensförordningens ingresspunkt 27–33. Se även exempelvis EUD mål C-396/09 och EUD mål C-191/10. 14 Se EU:s insolvensförordning art. 3.1. 15 EUD mål C-253/19 p. 24. Vad gäller fysiska personer som bedriver verksamhet som egenföretagare och fria yrkesutövare, se EUD mål C-501/23. Det finns en omfattande praxis från EU-domstolen angående hur platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen ska förstås, se EUD mål C-723/20 och EUD mål C-253/19 samt gällande den äldre insolvensförordningen EUD mål C-493/18, EUD mål C-196/17, EUD mål C-641/16, EUD mål C-353/15, EUD mål C-649/13, EUD mål C-328/12, EUD mål C-327/13, EUD mål C-116/11, EUD mål C-396/09, EUD mål C-191/10, EUD mål C-112/10, EUD mål C-444/07, EUD mål C-339/07, EUD mål C-341/04, EUD mål C-1/04. 16 Se särskilt domstolens resonemang i EUD mål C-253/19 vid p. 26–28. Se vidare om detta i Warberg 2023. Se även EU:s insolvensförordning ingresspunkt 30. 17 Jämför EUD mål C-253/19. 1 8 Domsrätten ska bedömas med utgångspunkt i var platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen fanns vid tidpunkten för ansökan, se insolvensförordningen art. 3.1 och EUD mål C-723/20. 19 Stockholms tingsrätt, mål nr K 12242-23. 20 Det förekommer inte heller någon information om att gäldenären var att bedöma som egenföretagare eller fri yrkesutövare och att gäldenärens huvudsakliga verksamhetsställe fanns i Sverige vid konkursansökan i enlighet med insolvensförordningen art. 3.1. För tydlighetens skull utgår den följande framställningen ifrån premissen att gäldenären just inte var att anse som egenföretagare och att den aktuella presumtionen att bedöma rörde gäldenärens hemvist. Slutsatserna i förevarande artikel är dock desamma, oavsett hur gäldenären hade kategoriserats i det aktuella fallet. 21 Svea hovrätt, mål nr Ö 14953-23. 2 2 Högsta domstolen, mål nr Ö 387-24. 2 3 Angående betydelsen av ett medgivande processuellt i detta sammanhang, se även Mellqvist, Konkursklassificering och partsautonomi — ett strukturförsök, SvJT 2024 s. 486 ff. 24 Se rättegångsbalk 10:17 1 st. 2 p. och 34:1 2 st. samt insolvensförordningen art. 4. 25 Jämför insolvensförordningen ingresspunkt 5, 27–34. 2 6 Jämför Ekelöf, Edelstam och Pauli 2015, s. 13 ff. samt Welamson och Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, 2016, s. 221 ff. 27 I bestämmelsen anges ordet dom, men även beslut som i detta fall omfattas enligt rättegångsbalken 59:4. Jag har därför valt att använda ordet ”avgörande” i den här meningen. 28 Jämför rättegångsbalken 10:17 1 st. 2 p. samt 34:1 2 st. samt insolvensförordningen art 4. 29 Se Svea hovrätts beslut den 15 december 2023 i mål nr Ö 14953-23 s. 6. 3 0 Svea hovrätts beslut den 15 december 2023 i mål nr Ö 14953-23 s. 5. Observera dock att resonemanget sker under rubriken ”resning” och inte under rubriken ”domvilla”. 31 Som ovan. 32 Se Warberg 2024. Vad gäller domstolens prövning av rättegångshinder rent allmänt, se Nordh, Rättegångshinder, 2008, s. 82, NJA II 1943 s. 450, jämför även Ekelöf, Edelstam och Pauli, Rättegång Andra häftet, 2015, s. 19–20. Se även Lindblom, Processhinder, 1974, s. 92–93 och s. 99 vid not 1. Jämför även rättsfallet NJA 2017 s. 430 särskilt vid p. 10–12 där Högsta domstolen uttalar att, vad gäller tvingande rättegångshinder, domstolen självmant har att verka för att utredningen kompletteras vid behov, bland annat beroende på typen av mål och rättegångshinder som det hela handlar om. 3 3 Se Warberg 2024. 3 4 Jämför insolvensförordningen ingresspunkt 65.
Hänvisas från p. 5 (s. 313)
Vad gäller svensk domsrätt för konkurser utanför insolvensförordningens tillämpningsområde, se Bogdan och Hellner, kap. 24.2 samt Warberg 2017, kap. 2.3. Jämför även EU:s insolvensförordning art. 85.3. 1 1 Vad gäller juridiska personer respektive egenföretagare och fria yrkesutövare, se insolvensförordningen art. 3.1. 12 Se insolvensförordningen art. 3.1, där tidsfristerna för även juridiska personer och fysiska personer som är egenföretagare respektive fria yrkesutövare framgår. 13 För en fördjupad diskussion om när presumtionerna kan frångås, se Warberg 2023 samt Warberg 2024. Se även EU-domstolens resonemang i EUD mål C-253/19, särskilt vid p. 22, 25–28 och insolvensförordningens ingresspunkt 27–33. Se även exempelvis EUD mål C-396/09 och EUD mål C-191/10. 14 Se EU:s insolvensförordning art. 3.1. 15 EUD mål C-253/19 p. 24. Vad gäller fysiska personer som bedriver verksamhet som egenföretagare och fria yrkesutövare, se EUD mål C-501/23. Det finns en omfattande praxis från EU-domstolen angående hur platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen ska förstås, se EUD mål C-723/20 och EUD mål C-253/19 samt gällande den äldre insolvensförordningen EUD mål C-493/18, EUD mål C-196/17, EUD mål C-641/16, EUD mål C-353/15, EUD mål C-649/13, EUD mål C-328/12, EUD mål C-327/13, EUD mål C-116/11, EUD mål C-396/09, EUD mål C-191/10, EUD mål C-112/10, EUD mål C-444/07, EUD mål C-339/07, EUD mål C-341/04, EUD mål C-1/04. 16 Se särskilt domstolens resonemang i EUD mål C-253/19 vid p. 26–28. Se vidare om detta i Warberg 2023. Se även EU:s insolvensförordning ingresspunkt 30. 17 Jämför EUD mål C-253/19. 1 8 Domsrätten ska bedömas med utgångspunkt i var platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen fanns vid tidpunkten för ansökan, se insolvensförordningen art. 3.1 och EUD mål C-723/20. 19 Stockholms tingsrätt, mål nr K 12242-23. 20 Det förekommer inte heller någon information om att gäldenären var att bedöma som egenföretagare eller fri yrkesutövare och att gäldenärens huvudsakliga verksamhetsställe fanns i Sverige vid konkursansökan i enlighet med insolvensförordningen art. 3.1. För tydlighetens skull utgår den följande framställningen ifrån premissen att gäldenären just inte var att anse som egenföretagare och att den aktuella presumtionen att bedöma rörde gäldenärens hemvist. Slutsatserna i förevarande artikel är dock desamma, oavsett hur gäldenären hade kategoriserats i det aktuella fallet. 21 Svea hovrätt, mål nr Ö 14953-23. 2 2 Högsta domstolen, mål nr Ö 387-24. 2 3 Angående betydelsen av ett medgivande processuellt i detta sammanhang, se även Mellqvist, Konkursklassificering och partsautonomi — ett strukturförsök, SvJT 2024 s. 486 ff. 24 Se rättegångsbalk 10:17 1 st. 2 p. och 34:1 2 st. samt insolvensförordningen art. 4. 25 Jämför insolvensförordningen ingresspunkt 5, 27–34. 2 6 Jämför Ekelöf, Edelstam och Pauli 2015, s. 13 ff. samt Welamson och Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, 2016, s. 221 ff. 27 I bestämmelsen anges ordet dom, men även beslut som i detta fall omfattas enligt rättegångsbalken 59:4. Jag har därför valt att använda ordet ”avgörande” i den här meningen. 28 Jämför rättegångsbalken 10:17 1 st. 2 p. samt 34:1 2 st. samt insolvensförordningen art 4. 29 Se Svea hovrätts beslut den 15 december 2023 i mål nr Ö 14953-23 s. 6. 3 0 Svea hovrätts beslut den 15 december 2023 i mål nr Ö 14953-23 s. 5. Observera dock att resonemanget sker under rubriken ”resning” och inte under rubriken ”domvilla”. 31 Som ovan. 32 Se Warberg 2024. Vad gäller domstolens prövning av rättegångshinder rent allmänt, se Nordh, Rättegångshinder, 2008, s. 82, NJA II 1943 s. 450, jämför även Ekelöf, Edelstam och Pauli, Rättegång Andra häftet, 2015, s. 19–20. Se även Lindblom, Processhinder, 1974, s. 92–93 och s. 99 vid not 1. Jämför även rättsfallet NJA 2017 s. 430 särskilt vid p. 10–12 där Högsta domstolen uttalar att, vad gäller tvingande rättegångshinder, domstolen självmant har att verka för att utredningen kompletteras vid behov, bland annat beroende på typen av mål och rättegångshinder som det hela handlar om. 3 3 Se Warberg 2024. 3 4 Jämför insolvensförordningen ingresspunkt 65.s. 313