1.Av de grundläggande upphandlingsprinciperna följer alltså att ingen leverantör i samband med offentlig upphandling ska ges fördelar framför andra leverantörer. För att uppfylla det kravet fordras att samtliga upphandlingsdokument och det kontrakt som är föremål för upphandlingen i fråga, är klara och tydliga. Trots det kan det självklart uppstå olika tolkningsfrågor i de avtal som reglerar villkoren mellan parterna. Som nämnts ovan är den gängse uppfattningen att sådana tolkningsfrågor som utgångspunkt ska bedömas enligt de principer som gäller vid all avtalstolkning. För att fastställa avtalsinnehållet ska det därför göras en helhetsbedömning där hänsyn tas till en mängd olika faktorer, såsom avtalets ordalydelse, vad parterna sagt eller skrivit, parternas olika antaganden, avtalets syfte och systematik, hur parterna agerat under avtalsförhandlingarna, hur de agerat vid avtalets fullgörande, bakgrundsrätten i form av lag, handelsbruk och branschpraxis samt skälighet. Vi kommer nedan att redogöra lite närmare för de olika tolkningsprinciperna och vilken relevans de har för just upphandlade avtal. Man bör dock vid redogörelsen för rättspraxis ha i åtanke att det rör sig om bedömningar vid dispositiva tvistemål och att domstolarna i sin bedömning är bundna av hur parterna valt att föra sin talan. 3.1 Den gemensamma partsavsikten Avtalstolkning syftar ofta till att försöka utröna vad parterna gemensamt har avsett med avtalet och den gemensamma partsavsikten eller olika viljeförklaringars lydelse utgör många gånger den naturliga utgångspunkten vid traditionell avtalstolkning. Avtalets innehåll i form av olika rubrikers och enskilda avtalsklausulers lydelse kan ge konkreta ledtrådar för vad som kan anses vara den gemensamma partsavsikten. Andra faktorer som kan användas för att utröna den gemensamma partsavsikten är hur parterna diskuterat vid avtalets ingående. Problemet vid en tvist är dock att det kan visa sig att avtalsparterna hade olika partsavsikter, exempelvis för att det har uppstått en fråga som ingen av parterna tänkte på vid avtalsslutandet eller för att de uppfattade något villkor i avtalet olika.s. 297
2.Vid upphandlade avtal, som dessutom ofta är ensidigt upprättade, kan det emellertid vara svårt att fastställa vad som utgör den gemensamma partsavsikten. De grundläggande upphandlingsrättsliga principerna om exempelvis likabehandling och öppenhet bidrar till att det vid tolkningen av ett upphandlat kontrakt kanske inte ens går att tala om en gemensam partsavsikt. Förutsättningarna för tilldelning av kontraktet framgår många gånger av upphandlingsdokumenten, men med det sagt får vi heller inte glömma bort att det i flera situationer även vid offentlig upphandling finns en möjlighet för parterna att föra olika typer av förhandlingar för att komma fram till en för båda parter optimal lösning. Sådana situationer kan exempelvis uppkomma vid förhandlade upphandlingar med eller utan föregående annonsering enligt reglerna i 6 kap. 4–19 §§ LOU, vid konkurrenspräglad dialog enligt 6 kap. 20 och 21 §§ LOU eller enligt 19 a kap. LOU. Man kan också tänka sig att de frågor som en leverantör ställer avseende uppgifter i upphandlingsdokumenten och de svar eller förtydliganden som den upphandlande myndigheten ger skulle kunna uppfattas som en partsavsikt. Olika viljeförklaringar skulle i dessa situationer kunna komma att spela en viss betydelse för avtalstolkningen. Samtidigt leder de krav som finns på dokumentation under upphandlingsprocessen och förutsättningarna för tilldelningen av ett visst kontrakt till att det även här många gånger finns ett material som tydliggör syftet och intentionerna bakom den aktuella tilldelningen. Dessutom kan det bli det svårt att utläsa en gemensam partsavsikt för det fall att ett kontrakt, exempelvis ett ramavtal, har tilldelats flera olika leverantörer.s. 298
3.Partsavsikten innebär inte med nödvändighet att avtalet tolkas utifrån hur det framstått för andra leverantörer, men skulle det vara acceptabelt att fullt ut utgå från parternas vilja hade upphandlingen som sådan kunnat vara en chimär. Den upphandlande myndigheten eller enheten skulle nämligen, efter det att avtalet slutits, kunna välja att gynna en medkontrahent genom att villkoren i avtalet tolkas på ett för medkontrahenten gynnsamt sätt, med hänvisning till att en sådan tolkning ger uttryck för en gemensam partsavsikt.s. 299
4.Till följd av annonsering och upphandlingsdokument samt de formella regler som omgärdar offentlig upphandling, även vid olika typer av förhandlade inslag, torde det många gånger vara svårt att fastställa någon annan gemensam partsavsikt än den som framkommit genom upphandlingsprocessen. Till skillnad från traditionell avtalstolkning får den gemensamma partsavsikten därför anses spela en relativt svag roll för tolkningen av avtal som slutits efter ett genomfört upphandlingsförfarande. Därmed inte sagt att det får anses vara helt uteslutet att använda den. 3.2 Tolkning enligt ordalydelsen eller en objektiv tolkning Ett avtals ordalydelse anses ofta vara en viktig utgångspunkt för att fastställa vad som egentligen är parternas gemensamma viljeförklaringar. Ordalydelsen ska i dessa fall tolkas såsom en normalt förnuftig person eller den gode domaren skulle ha förstått den. En sådan tolkning kan dock lätt bli lite för bokstavstrogen och rättsutvecklingen har gått mot en avtalstolkning som inte bara tar sikte på själva ordalydelsen utan även är inriktad mot avtalets systematik, ändamålet med avtalet samt ett större hänsynstagande till bakomliggande rättsregler. Ett sådant förhållningssätt underlättar också tolkningen om olika avtalsvillkor är motstridiga eller otydliga.s. 299
5.Ett avtals ordalydelse kan därför inte ensamt anses vara avgörande för tolkningen. För upphandlade avtal torde ordalydelsen därför kunna spela en mindre central roll till följd av den rikliga mängd av övriga tolkningsdata som också kan läggas till grund för avtalstolkningen, även om ordalydelsen och de olika avtalsvillkoren givetvis utgör en del av underlaget. Se närmare nedan avsnitt 3.7. 3.3 Partsbruk, handelsbruk och standardavtal I sammanhanget finns det anledning att behandla dels huruvida partsbruk kan ligga till grund för hur avtalet ska tolkas, dels huruvida parternas beteende efter avtalsslutet kan beaktas då innebörden av en viss bestämmelse i ett upphandlat avtal ska fastställas.s. 299
6.Då partsbruk tar sikte på hur två parter tidigare agerat med anledning av avtal som parterna ingått, kan konstateras att innebörden av en bestämmelse i ett avtal kan skilja sig åt beroende på hur parterna agerat historiskt utan koppling till det avtal som är föremål för tolkning i ett enskilt fall. Ett sådant utfall är i regel oförenligt med de upphandlingsrättsliga principerna om likabehandling och öppenhet. Om partsbruket däremot understödjs av andra inslag i avtalstolkningen, som inte riskerar medföra att avtalet får ett annat innehåll än vad någon annan anbudsgivare hade kunnat utgå ifrån, torde det inte finnas något som hindrar att också partsbruk beaktas i samband med tolkningen av upphandlande avtal.s. 300
7.Motsvarande torde göra sig gällande i fråga om att lägga parternas handlande efter att ett avtal undertecknats till grund för tolkningen av ett upphandlat avtal. Skulle ett sådant agerande understödjas av andra inslag i avtalstolkningen torde det inte finnas något som hindrar att också parternas efterföljande beteende beaktas då innebörden av en bestämmelse i ett upphandlat avtal fastställs. Men skulle det vara så att parternas efterföljande handlande strider mot förutsättningarna för det upphandlande kontraktet skulle handlandet många gånger ses som oacceptabelt ur ett upphandlingsrättsligt perspektiv om det rör sig om en väsentlig förändring som inte varit känd för de andra leverantörerna.s. 300
8.Handelsbruk skulle eventuellt kunna få viss betydelse inom offentlig upphandling inom vissa branscher där det finns en utvecklad praxis för vad som gäller. Samtidigt kan det vara svårt att slå fast vad som faktiskt utgör ett handelsbruk och hur etablerat det egentligen är. För att kunna få någon reell betydelse vid tolkning av upphandlande avtal bör de förutsättningar som följer av ett handelsbruk därför framgå redan i upphandlingsdokumenten — i synnerhet som en leverantör kan komma från ett annat EU-land där handelsbruket ser ut på ett annat sätt — för att det ska kunna ligga till grund för en tolkning av kontraktet.s. 300
9.Det är heller inte ovanligt att olika standardavtal används vid avtal som slutits efter offentlig upphandling, inte minst för att reglera ersättningsfrågor om så kallade ÄTA-arbeten (ändrings- och tilläggsarbeten samt avgående arbeten) eller avseende möjligheten att avbeställa arbeten.s. 300
10.Oavsett lämpligheten av att uttryckligen använda standardavtal för att reglera avtalsvillkor vid offentlig upphandling och om de uppfyller kraven på ändrings- och optionsklausuler i 17 kap. 10 § LOU eller om en ändring av ett kontrakt eller ramavtal enbart med hänvisning till ÄTA-bestämmelserna kan utgöra en otillåten direktupphandling kan konstateras att det är vanligt att standardavtal används vid offentlig upphandling.s. 300
11.Den tolkning av ÄTA-bestämmelser som i rättspraxis gjorts av upphandlade avtal följer dock de principer som gäller sedvanlig avtalstolkning utan att någon särskild hänsyn tagits till den upphandlingsrättsliga kontexten — vilket givetvis kan ha en naturlig förklaring i hur parterna fört sin talan. Som exempel kan nämnas rättsfallet NJA 2015 s. 3. För avtalet gällde standardavtalet Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 04). Av standardavtalet följde bl.a. att ”Saknas vid tiden för avgivande av anbud uppgifter som avser arbetsområdet eller det område som berörs av entreprenaden skall förhållandena antas vara sådana som kunnat förutses vid en fackmässig bedömning”.s. 301
12.Enligt vad entreprenören uppgett i sitt anbud skulle muddringsarbete i en hamn utföras med ett angivet mudderverk. En tid efter det att arbetet hade påbörjats stötte entreprenören emellertid på hårt kalkberg som mudderverket inte klarade av. Entreprenören använde därför sprängning för att slutföra arbetet. Entreprenören väckte med hänvisning till att det hade uppstått oförutsedda problem därefter talan mot regionen och yrkade ersättning för bl.a. sprängningsarbetena.s. 301
13.Högsta domstolen hade i målet att pröva innebörden av begreppet ”fackmässig”. Eftersom uttrycket förekom på flera olika ställen i standardavtalet men behandlade olika situationer kunde det inte ges någon entydig innebörd. Vad som kunde anses vara fackmässigt fick därför avgöras mot bakgrund av bestämmelsens syfte och omständigheterna i det konkreta fallet. Vid en fackmässig bedömning skulle entreprenören enligt Högsta domstolen därför beakta sådana förhållanden inom arbetsområdet som är troliga, dvs. entreprenören måste utifrån förutsättningarna avgöra om det är lämpligt att använda den arbetsmetod som denne hade tänkt använda. Eftersom arbetet därmed ansågs ligga inom ramen för fullgörandet av avtalet var det utförda arbetet heller inte att betrakta som ÄTA-arbeten som gav någon rätt till ytterligare ersättning. I de fall standardavtal används vid en offentlig upphandling torde dessa villkor tolkas på samma sätt som vid tolkning av standardavtal i allmänhet, såvida inte någon av parterna yrkar på något annat. 3.4 Oklarhetsregeln I den avtalsrättsliga doktrinen behandlas ibland den så kallade oklarhetsregeln, även om dess praktiska relevans har ifrågasatts. Beroende på vad man lägger in i ordet oklarhet verkar dock regeln inte helt ha spelat ut sin roll. Regeln innebär i korthet att ett avtalsinnehåll ska fastställas till nackdel för den part som formulerat eller åberopat den i avtalet otydliga texten.s. 301
14.Ett påstående om att upphandlingsdokumenten, inklusive det kontrakt som är föremål för en upphandling, ska tolkas på ett sätt som gynnar leverantörskollektivet kan dock knappast tas till intäkt för att alla eventuella oklarheter ska läggas den upphandlande myndigheten eller enheten till last. Vilken innebörd som ska ges en viss bestämmelse i ett kontrakt måste avgöras utifrån objektiva tolkningsmetoder, annars föreligger det stor risk för att den upphandlande myndigheten eller enheten inte lever upp till kravet på likabehandling. För att en eventuell oklarhet ska läggas den upphandlande myndigheten eller enheten till last fordras att oklarheten är objektivt fastslagen i den meningen att andra leverantörer hade kunnat förväntas göra samma tolkning, annars finns risk för att principen om likabehandling åsidosätts.s. 302
15.Det finns inte heller något upphandlingsrättsligt hinder för att i samband med bedömningen om vem som ska klandras för en oklarhet i ett avtal, lägga ett visst ansvar på leverantören i fråga, vilken aldrig är förhindrad att ställa frågor till en upphandlande myndighet eller enhet för att få klarhet i eventuella otydligheter som kan finnas i upphandlingsdokumenten. Det anses tvärtom föreligga en skyldighet för en leverantör att på ett så tidigt stadium som möjligt påtala olika oklarheter i upphandlingsdokumenten, HFD 2022 ref. 4 (I–II). Den skyldigheten skulle med fördel åberopas vid en avtalstolkning för att flytta över en del av ansvaret för oklarheten på leverantören om otydligheten förelegat redan i upphandlingsprocessen.s. 302
16.I Hovrättens över Skåne och Blekinge dom 2014-04-30 i mål nr T 536-13 var det ostridigt att parterna på ömse sidor har varit bundna av de avtal som ingåtts och att de i målet inblandade upphandlande myndigheterna hade frånträtt avtalen i förtid. Leverantören gjorde gällande att dessa saknat rätt att frånträda avtalen i förtid och att de därför gjort sig skyldiga till ett skadeståndsgrundande avtalsbrott. I avtalen reglerades frågor om frånträdande i en punkt som tog sikte på frånträdande då överenskommelse inte kunde nås efter en begäran om prisjustering. Enligt hovrätten kunde det konstateras att det inte angavs uttryckligen vilken dag — dagen för anbudspriserna eller dagen för avtalsstart — som skulle utgöra utgångspunkt för den första prisjustering som görs beträffande en vara. Avtalets ordalydelse talade dock mer för att det var anbudspriset vid en viss tidpunkt än dagen för avtalsstart som skulle tas till utgångspunkt för en bedömning av om leverantörens kostnader för inköp av en viss vara har ökat eller minskat vid den tidpunkt då prisjustering begärs.s. 302
17.Därutöver tillade hovrätten att även om avtalsparterna kunde anses som jämbördiga var det de upphandlande myndigheterna som hade utformat förfrågningsunderlaget och avtalsvillkoren. Visserligen hade leverantören haft möjlighet att ställa frågor med anledning av oklarheter i förfrågningsunderlaget, men möjligheterna för leverantören att ha något inflytande på avtalsvillkorens utformning var begränsade. Med hänsyn härtill ansåg hovrätten att det låg närmast till hands att de upphandlande myndigheterna fick bära risken för oklarheter i utformningen av villkoren. 3.5 Lojalitetsöverväganden vid avtalstolkning Avtalsrättsliga utgångspunkter ger vid handen att man för att motverka konsekvenser av en utpräglad partsegoism har anledning att generellt ställa kravet på att parterna inte ensidigt får driva sina intressen till förfång för motparter. En avtalspart är inom rimliga gränser skyldig att beakta en motparts rättigheter och intressen också när detta inte är uttryckligt föreskrivet. Den så kallade lojalitetsplikten, eller lojalitetsprincipen, har sin grund i synen på avtalet som en samverkansform. Principen kan anses ta sin utgångspunkt i att avtalsparterna valt att träda i förbindelse med varandra för att tillgodose vissa — mer eller mindre — ömsesidiga intressen och att parterna till följd av denna rättsliga gemenskap är skyldiga varandra ett mått av trohet och omsorg. Avtalsförhållandet bygger på ett samarbete mellan parterna, vilket även innefattar ett ansvar för medkontrahentens intressen. Lojalitetsprincipen innebär också att parterna vid en eventuell konfliktsituation måste vara beredda att underkasta sig en intresseavvägning och bära dess följder.s. 303
18.Lojalitetsprincipen har i något fall ansetts vara av betydelse vid avtalstolkning till följd av ett avtal som slutits efter en genomförd upphandling. I Hovrättens för Västra Sverige dom 2017-02-22 i mål nr T 5190-15, konstaterades att utgångspunkten var att avtalet mellan parterna skulle tolkas enligt de allmänna avtalsrättsliga principer som gäller vid avtal mellan två kommersiella parter. Det förhållandet att avtalet tillkom efter ett offentligt upphandlingsförfarande och att den ena parten — kommunen — var ett offentligrättsligt subjekt, fick enligt hovrätten ingen självständig betydelse. Avtalstolkningen ansågs i första hand gå ut på att försöka fastställa vad parterna gemensamt haft för avsikt med sitt avtal — det vill säga om det har förelegat en gemensam partsvilja. Hovrätten anförde att om inte ordalydelsen ger uttryck för en gemensam partsvilja, om ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar eller inte alls besvarar tvistefrågan, måste ledning sökas i andra faktorer. Väsentliga tolkningsdata kan då enligt hovrätten utgöras av exempelvis partsbruk, parternas beteende inför och efter avtalets ingående eller illojalitet från ena parten.s. 303
19.Det aktuella avtalets ordalydelse gav enligt hovrätten inte något klart besked om vad parterna avsett. Ledning för tolkningen skulle därför sökas genom att se till de närmare omständigheterna kring avtalet, det vill säga de kontakter rörande såväl den upphandling som föregick avtalet som tillämpningen av avtalet i praktiken — allt för att fastställa om det fanns någon gemensam partsavsikt beträffande avtalets innebörd i den del som tvisten gällde. Hovrätten konstaterade att kommunen ända sedan den omkring år 2010 fick ansvar för att bedriva den aktuella utbildningen, hade fyllt hela utbildningens behov av bussar genom hyra från leverantören. Berörda parter hade bekräftat att avsikten med upphandlingen hösten 2012 var att samarbetet skulle fortsätta på samma sätt som tidigare. Den flexibilitet som kommunen hade enligt avtalet — att hyra en till tre bussar — hade inte någon annan bakgrund än att utbildningens behov kunde variera kraftigt beroende bl.a. på antalet elever. Denna flexibilitet innebar en affärsmässig risk som leverantören värderade utifrån utfallet av parternas tidigare samarbete. Kommunen beslutade först efter det att leverantören tilldelats uppdraget att eventuellt delvis tillgodose utbildningens behov av bussar på annat sätt än genom att hyra från leverantören. Kommunens upphandlingsenhet konstaterade däremot att avtalet inte tillät kommunen att hyra bussar från något annat företag än leverantören, men att avtalet däremot tillät kommunen att köpa in egna bussar som skulle användas i utbildningen, så länge som kommunen fortsatte att hyra en till tre bussar av leverantören. Mot den bakgrunden beslöt kommunen att köpa in egna bussar till utbildningen. Kommunen upplyste inte leverantören om planerna om att köpa in egna bussar.s. 304
20.Hovrätten uttalade att en allmän princip vid avtalstolkning är att en part som känt till att motparten uppfattat avtalet på ett annat sätt än han själv, blir bunden av motpartens uppfattning om han inte uppmärksammar motparten på detta förhållande. Den här så kallade ondtrosprincipen ger stöd åt en avtalstolkning som bygger på en lojalitetsprincip och en klargörandeplikt.s. 304
21.I ljuset av att kommunen under flera år innan det aktuella avtalet träffades hade tillgodosett utbildningens hela behov av bussar genom hyra från leverantören, och med hänsyn till att kommunen måste ha insett att leverantören utgick ifrån att samarbetet skulle fortsätta på samma sätt, ansåg hovrätten att kommunen hade en skyldighet att klargöra för leverantören om kommunen ville frångå det tidigare partsbruket. Kommunens underlåtenhet att göra detta, samtidigt som man förberedde för inköpet av bussar och lät samarbetet med leverantören fortsätta som tidigare, stred enligt hovrättens mening klart mot den avtalsrättsliga lojalitets- och klargörandeplikten. Hovrätten noterade också särskilt i det här sammanhanget att såväl kommunen som leverantören, enligt vad som angavs i förfrågningsunderlaget hade möjlighet att undgå civilrättslig avtalsbundenhet ända fram till dess att båda parter hade undertecknat avtalet. Kommunens agerande framstod även mot den bakgrunden som illojalt. Genom att köpa in egna bussar och använda dem i utbildningen bröt därmed kommunen mot parternas avtal. Rätt till ersättning förelåg därför.s. 304
22.Enligt avgörandet finns det alltså, beroende på situationen, även vid upphandlade avtal en lojalitetsplikt mellan parterna som kan bli av avgörande betydelse vid avtalstolkningen. 3.6 En samlad helhetsbedömning De ovan angivna tolkningsprinciperna faller alla in under den samlade helhetsbedömning som bör göras vid avtalstolkning. Varje tolkningsprincip kan förvisso i sig vara viktig men bör ändå sättas in i ett större sammanhang för att fullt ut kunna bedöma ett avtalsinnehåll. Det är också en sådan utgångspunkt som förespråkas i senare rättspraxis.s. 305
23.I rättsfallet NJA 2021 s. 643 hade Högsta domstolen att ta ställning till hur frågan om ensamrätt ska tolkas vid ett efter offentlig upphandling slutet ramavtal. Den leverantör som tilldelats kontraktet väckte senare en skadeståndstalan mot beställaren. Som grund för talan åberopades att det ramavtal som parterna hade ingått var exklusivt och gav bolaget en ensamrätt att utföra sådana tjänster som avtalet omfattade när behov av sådana tjänster uppkom. Beställaren hade emellertid köpt och låtit andra aktörer utföra sådana tjänster, vilket enligt konsulten utgjorde kontraktsbrott. Beställaren motsatte sig käromålet och gjorde bl.a. gällande att avtalet inte var exklusivt på så sätt att beställaren måste köpa alla tjänster som avtalet omfattade av konsulten. För övrigt anförde beställaren att den inte hade köpt och låtit andra aktörer utföra de tjänster som omfattades av avtalet. Målet kom att avgöras som en mellandom där det som skulle prövas var om det ramavtal som ingåtts mellan parterna var exklusivt och gav bolaget en ensamrätt att utföra sådana tjänster som avtalet omfattar, när behov av sådana tjänster uppkommer.s. 305
24.Högsta domstolen var oenig, men två justitieråd, vilka också formulerade Högsta domstolens domslut, ansåg att ramavtalet gav bolaget en ensamrätt att utföra sådana tjänster som avtalet omfattar, när behov av sådana tjänster uppkommer. Majoriteten anförde rörande tolkningsfrågan att en ”avtalssituation kan vara sådan att det inte är relevant att försöka fastställa en gemensam partsavsikt. Detta gäller exempelvis när en leverantör av en vara eller en tjänst har accepterat och anslutit sig till ett ramavtal efter ett upphandlingsförfarande och det inte finns några kontakter under anbudstiden mellan upphandlaren och potentiella anbudsgivare som kan belysa avtalsinnehållet. Avtalsinnehållet får då i stället fastställas med ledning av ramavtalets ordalydelse och andra objektiva kriterier som exempelvis förfrågningsunderlag och administrativa föreskrifter.” Majoriteten anförde vidare att en tolkning och utfyllnad av ett ramavtal får utgå från en helhetsbedömning av avtalet och dess syfte efter beaktande av dess upphandlingsrättsliga sammanhang. En tolkning bör harmoniera med avtalet i övrigt och även utgå från att avtalet ska fylla en förnuftig funktion och även utgöra en rimlig reglering av parternas intressen. I sista hand kan mera generella principer för att fastställa avtalsinnehållet användas, t.ex. den s.k. oklarhetsregeln.s. 305
25.Majoriteten fann därför att om en beställare utan inskränkningar har rätt att köpa motsvarande tjänster av någon annan leverantör skulle det innebära att ramavtalet inte ger konsulten några självständiga rättigheter. För det fall att en beställare — i stället för att avropa enligt avtalet — väljer att vända sig till andra leverantörer skulle ramavtalet komma att helt sakna värde för konsulten och enbart innebära kostsamma åtaganden i form av bl.a. beredskap för att kunna leverera enligt avtalet. Det skulle alltså leda till en obalans mellan parterna som dessutom blir särskilt tydlig mot bakgrund av att beställaren enligt ett uttryckligt villkor inte förbinder sig att under avtalstiden beställa någon viss minsta volym. Sådana ändamålsskäl, tillsammans med beställarens rätt att utan ersättningsskyldighet frånträda avtalet under avtalsperioden med en uppsägningstid om tolv månader, talade alltså för att det förelåg en ensamrätt under avtalets löptid. Det som har angetts i de administrativa föreskrifterna om att ramavtal skulle tecknas med en leverantör som måste kunna leverera allt som efterfrågas ger ytterligare stöd för en ensamrätt för den leverantör som tecknade ramavtalet. Ett sådant synsätt är enligt majoriteten också väl förenligt med den funktion ramavtal har enligt upphandlingslagstiftningen.s. 306
26.Majoritetens slutsats blir alltså att en bedömning av avtalet i dess helhet, med utgångspunkten att det ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen, ska ligga till grund för tolkningen. Referenten i målet, som i sak kom till samma slutsats som majoriteten, betonade än starkare än majoriteten behovet av — i avsaknad av en uttrycklig reglering i avtalet — att konsultens möjlighet till försäljning balanseras mot en risk för att någon efterfrågan inte uppstår. Minoriteten utgår i sina domskäl i stället från att ensamrätten rimligtvis var central ifråga avseende ramavtalets innebörd — i realiteten av sådan relevans att den borde ha uttryckts tydligt i själva avtalet eller åtminstone i upphandlingsdokumenten.s. 306
27.Efterföljande domar från hovrätterna hänvisar till de utgångspunkter för avtalstolkning som anfördes i NJA 2021 s. 643, p. 11 och 14. Som exempel kan nämnas följande fall.s. 306
28.I Hovrättens för Nedre Norrland dom 2022-03-29 i mål nr T 444-20 hade ett ramavtal ingåtts med flera leverantörer avseende tjänster inom fastighetsunderhåll och därvid sammanhängande mindre arbeten. Frågan i målet var om ramavtalet därutöver även skulle omfatta andra större om- och nybyggnationer i kommunen. Hovrätten fann — med hänvisning till HD-avgörandet — att avtalet enligt sin ordalydelse, särskilt med avseende på rubrikernas formulering i förfrågningsunderlaget samt formuleringarna i ramavtalet och förfrågningsunderlaget i övrigt, att vissa tillägg i avtalet inte kunde tolkas isolerat från de övriga delarna. Hovrätten ansåg därför att det föreföll orimligt att syftet med ramavtalet var att det, utöver fastighetsunderhåll, även skulle omfatta alla större om- och nybyggnationer i kommunen.s. 306
29.Även i Hovrättens över Skåne och Blekinge dom 2022-06-14 i mål nr T 3999-20 anfördes att avtalet skulle tolkas i enlighet med de av Högsta domstolen angivna principerna. Redan ordalydelsen i ramavtalet ansågs enligt hovrätten med avsevärd styrka tala för att tolkningen av begreppet rumslösning inte kan göras så extensiv som leverantören hade gjort gällande. Förnyad konkurrensutsättning — till skillnad från avrop enligt rangordning, som var mindre tidskrävande — skulle användas när beställaren var i behov av leverantörens kunskap och erfarenhet för att bedöma vad som behövde köpas. I annat fall skulle avrop ske enligt rangordning. Enligt hovrätten skulle en sådan ordning för en uppdelning mellan avrop enligt rangordning och förnyad konkurrensutsättning framstå, även på objektiva grunder, som rimlig och förnuftig. En annan tolkning skulle nämligen innebära att förnyad konkurrensutsättning, med den administrativa omgång och tidsutdräkt det innebär, skulle användas vid i stort sett samtliga inköp av den aktuella utrustningen, vilket rimligen inte kunde anses ha varit avsikten med avtalet.s. 307
30.I Svea hovrätts dom 2024-05-02 i mål nr T 6489-22 fann hovrätten att en tolkning av avtalet i enlighet med de av Högsta domstolen angivna principerna ledde till slutsatsen att kontraktet innebar en ensamrätt för leverantören och att det skulle innebära ett kontraktsbrott om de i målet aktuella regionerna anlitade någon annan leverantör så länge avtalet löpte. Vad gällde förutsättningen att det ska föreligga rättsligt bindande skyldigheter av ömsesidigt bindande karaktär gjorde hovrätten bedömningen att de prestationer som parterna i de aktuella avtalen skulle utföra utgjorde tjänstekoncessioner varför LUK var tillämplig.s. 307
31.Majoritetens uttalanden i NJA 2021 s. 643 får således anses ha fått ett stort genomslag i efterföljande praxis om hur en avtalstolkning ska ske av avtal som slutits efter en kontraktstilldelning efter en genomförd offentlig upphandling. Ska man ur Högsta domstolens dom försöka kondensera fram en slutsats av hur en avtalstolkning ska gå till torde den bli att en helhetsbedömning av avtalet, med utgångspunkten att det ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen, ska ligga till grund för tolkningen, medan parternas viljeförklaringar inte tillmäts någon större betydelse — i vart fall inte vid ramavtal.s. 307