Stycket

14.Mot bakgrund av vad som anges ovan verkar inte avtalstiden ensam kunna utgöra skäl för jämkning. Om denna princip dras till sitt yttersta är det därmed möjligt för avtalsparter att binda upp sig hur lång tid som helst, så länge inte oskälighet föreligger av andra anledningar. En sådan tolkning ligger i linje med NJA 2004 s. 167 och NJA 2004 s. 288 där det görs principiella uttalanden om att evig avtalstid utgör en rättslig möjlighet. HD uttalade i båda rättsfallen att vissa avtal kan gälla för all framtid. Även om rättsfallen inte direkt berör frågan om långvarighet och oskälighet utan snarare avtalstolkning ger skrivningarna uttryck för att det inte finns något principiellt hinder mot att med bindande verkan ingå hur långa avtal som helst. 3.3 Närmare om rättsläget I ljuset av vad som nämns ovan kan det vara på sin plats att reflektera över hur rättsläget ska uppfattas. Det kan först och främst noteras att rättsfallen före införandet av 36 § avtalslagen inte kan ses som isolerade företeelser. HD verkar genomgående upprätthålla ståndpunkten att det i sig inte är oskäligt för parter att binda upp sig till långvariga och till och med eviga avtal.s. 259