Stycket

10.Resningsinstitutet brukar med särskild hänsyn till den sistnämnda aspekten beskrivas som en kompromiss mellan två inom rättsordningen varandra motstående intressen, nämligen sanning och orubblighet. Sanningsintresset — eller sanningsprincipen — ger uttryck för intresset av att materiellt felaktiga domstolsavgöranden kan korrigeras. Enligt denna princip är målsättningen således i förlängningen att åstadkomma ett materiellt riktigt och rättvist resultat. Orubblighetsprincipen representerar i sin tur intresset av att lagakraftvunna avgöranden förblir orubbliga och inte kan rivas upp. Brottmålsdomars orubblighet motiveras främst av den tilltalades trygghet och rättssäkerhet. Den tilltalade ska, kort sagt, kunna förlita sig på att domen står sig och inte ändras till dennes nackdel. Även andra ändamål kan anföras för att en brottmålsdom ska vara orubblig, bl.a. processekonomiska skäl, intresset av koncentration och att säkerställa ett gediget åtalsunderlag från åklagarens sida. Som utgångspunkt gäller som framgått orubblighetsprincipen i svensk straffprocessrätt, men i 58 kap. 3 § RB regleras de undantag där sanningsprincipen har fått genomslag. Allmänt gäller således en presumtion mot att ändra en friande dom. Denna presumtion kan endast brytas om förutsättningarna för resning till nackdel för den tilltalade är uppfyllda. I andra fall får domen stå sig oavsett hur stötande den kan anses vara.s. 227