Närliggande

5.Av art. 4(2) i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen framgår att det är möjligt att avvika från principen om förbud mot dubbelbestraffning. Enligt andra punkten ska nämligen bestämmelserna i föregående punkt inte utgöra hinder för att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet, vilket kan ha påverkat utgången i målet. Förbudet mot dubbla påföljder är därmed inte absolut, utan det är uttryckligen föreskrivet att inskränkningar i dubbelbestraffningsförbudets skyddsområde är tillåtna under vissa förutsättningar. Sverige har gjort bruk av denna möjlighet genom reglerna om resning till nackdel för den tilltalade. 3.2 Resning till nackdel för den tilltalade Resningsinstitutet har gamla anor i svensk rätt och kan spåras ända tillbaka till rättegångsbalken i 1734 års lag. För svensk del finns bestämmelser om resning i brottmål numera i 58 kap. rättegångsbalken (1942:740; RB). I 58 kap. 3 § RB regleras de formella förutsättningarna beträffande resning till nackdel för den tilltalade.s. 224