Det följer av 29 kap. 7 § BrB och 30 kap. 5 § BrB samt praxis (t.ex. NJA 2000 s. 421) att unga lagöverträdare (i åldersgruppen 15–20 år) särbehandlas med avseende på straffmätning och påföljdsval.
Hänvisas från p. 5 (s. 165)
1.Principen om fri bevisföring och bevisvärdering präglar svensk processrätt och det innebär att värdet av enskilda bevis inte regleras genom lag — i stil med att två vittnen utgör fullt bevis — utan det är istället beslutsfattaren/domaren som självständigt har att bedöma värdet av den aktuella bevisningen. Detta förhållande stadgas i 35 kap. 1 § st. 1 RB som ålägger domaren att ”efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad som i målet är bevisat”. Detta gäller även i förvaltnings(process)rätten även om det inte finns något uttryckligt stadgande i FL eller FPL.s. 164
2.Inom asylprocessen medför bevisfrågorna ofta särskilda svårigheter. En grundläggande men svårbedömd fråga som måste ställas i varje asylmål är: riskerar den asylsökande framgent att utsättas för förföljelse eller annan allvarlig skada i sitt hemland om hen tvingas lämna Sverige. Det är svårt att bevisa framtida händelser (prognoser) och även om det i asylmål alltid finns såväl muntlig som skriftlig bevisning lider bevissituationen ofta av robusthetsbrister.s. 165
3.Den asylsökande ska alltid höras muntligen av Migrationsverket och det ska alltid finnas aktuell landinformation. Övrig skriftlig bevisning kan bestå av exempelvis intyg från organisationer, identitetshandlingar och olika typer av medicinsk bevisning.s. 165
4.Medicinsk bevisning, så som tortyrskadeutredningar, kan exempelvis användas för att bevisa förekomsten av tortyrskador, vilka i sin tur kan tyda på att det föreligger en risk för förföljelse om den sökande tvingas återvända till sitt hemland.s. 165
5.En annan typ av medicinsk bevisning som förekommer i asylprocessen är medicinska åldersbedömningar. Liksom i brottmålsprocessen används dessa för att utreda en ung persons identitet då denne saknar tillförlitliga identitetshandlingar. I asylprocessen, till skillnad från brottmålsprocessen, är frågan enbart om den unge är underårig, dvs. ett barn i lagens mening. I straffprocessen är det ju utöver frågan om underårighet, särskilt viktigt att utreda om den unge överhuvudtaget är straffmyndig, dvs. hade fyllt 15 år vid gärningstillfället, och om den unge är över eller under 21 år gammal eftersom det påverkar rättens påföljdsbestämning. Gemensamt för samtliga åldersbedömningar är dock att metoden för de medicinska åldersbedömningar har utarbetats av Rättsmedicinalverket. Av den anledningen kan vad som sägs om åldersbedömningar inom asylprocessen vara intressant även för den som primärt ägnar sig åt allmän straff- och processrätt.s. 165
6.Användandet av medicinska åldersbedömningar är inte okontroversiellt. Det finns betydande frågetecken både gällande metodens träffsäkerhet och det etiska i att använda medicinska undersökningar för ickemedicinska ändamål. Kritiken är relevant för både asylprocessen och brottmålsprocessen. Dessutom väcker utlänningslagens samtyckeskonstruktion flera frågor, något som Hjertstedt och Reinius har behandlat i en tidigare artikel i SvJT där de jämför regleringen av medicinska åldersbedömningar i straff- och asylprocessen.s. 165
7.I den här artikeln diskuteras hur bevisning i form av medicinska åldersbedömningar används av Migrationsverket, vilken vikt dessa tillmäts samt ett antal processrättsliga frågor och problem som användningen aktualiserar. Det empiriska materialet som studien bygger på omfattar 500 asylbeslut och dessa utgör ett slumpmässigt urval av alla beslut, ca 590 000, som Migrationsverket fattade mellan 2006 och 2022. Forskningsunderlaget kommer att beskrivas närmare lite längre fram. Redan nu kan dock nämnas att Migrationsverket, på begäran av forskare knutna till forskningsprojektet NordASIL, tog fram samtliga beslut som fattats av dess asylprövningsenheter under den nämnda perioden. Det framkom då att NordASIL:s förfrågan var ensam i sitt slag och fordrade en relativt omfattande arbetsinsats från Migrationsverkets sida. Totalt samlade Migrationsverket som sagt in ca 590 000 beslut, vilket är ett unikt forskningsunderlag.s. 166