Se t.ex. NJA 1987 s. 394 och Östberg, ’Några tankar kring aktiebolagslagens vinstsyfte’, i Vänbok till Anders Lagerstedt, s. 221. I lag (1944:705) om aktiebolag fanns en uttrycklig regel om att bolagets ledning inte fick fatta beslut som var uppenbart främmande för föremålet för bolagets verksamhet eller för bolagets syfte, se §§ 76 och 91. Denna regel infördes inte i aktiebolagslag (1975:1385), men avsikten var inte att ändra rättsläget, se prop. 1975:103 s. 382.
Hänvisas från p. 5 (s. 98)
5.Av 3 kap. 3 § ABL följer att syftet med bolagets verksamhet är att ge vinst till fördelning bland aktieägarna, om inte annat framgår av bolagsordningen. Alla beslutande bolagsorgan — således även bolagsstämman — är bundna att agera i enlighet med vinstsyftet inom ramen för förvaltningen och beslutsfattandet i bolaget. Detta innebär bland annat att de normalt inte får fatta beslut som innebär att bolaget säljer egendom till underpris eller åtar sig förpliktelser som saknar affärsmässig motivering. På så sätt kan bundenheten till vinstsyftet sägas ge uttryck för att bolagets beslutsfattare i viss mån måste agera lojalt mot bolaget och därmed indirekt aktieägarna. Det finns dock ett visst handlingsutrymme i fråga om syftesstridiga åtgärder och beslut såtillvida att endast åtgärder som uppenbart strider mot vinstsyftet kan angripas; allmänt okloka affärsmässiga beslut kan således inte angripas med stöd av vinstsyftet. Härtill innebär den så kallade business judgement rule att en domstol inte ska överpröva själva affärsmässigheten i ett fattat beslut så länge det har beretts på grundval av ett tillfredsställande underlag och beslutet har fattats i tron att det ligger i bolagets intresse. Den innebär således att ledningen i praktiken har stor frihet när den bedömer i vilken mån ett beslut är förenligt med vinstsyftet.s. 98