Se t.ex. HQ-domen Stockholms tingsrätts dom i mål T 9311-11, T 9306-11, T 17512-11 och T 17809-11 på s. 2308, Svea hovrätts dom i mål T 1337-17 (som följde på NJA 2013 s. 1250), Hovrättens för Övre Norrlands dom i mål T 87-17, Svea hovrätts dom den 19 januari 2022 i mål T 12324-19 (särskilt tingsrätten) och NJA 2022 s. 311, p. 22.
Hänvisas från p. 10 (s. 92)
10.Ett svenskt rättsfall som kan anses ge uttryck för principen om rättsmissbruk och som aktualiserade ansvarsgenombrott är NJA 2014 s. 877.I det fallet ansågs ett arrangemang med ett så kallat processbolag, det vill säga ett underkapitaliserat bolag som bildats med det enda syftet att driva en process, ha utnyttjats med syfte att kringgå rättegångsbalkens regler om kostnadsansvar för tappande part. Högsta domstolen förordnade mot den bakgrunden att aktieägarna personligen måste stå för den vinnande partens rättegångskostnader. Domen kan sägas ge uttryck för att det under vissa förutsättningar inte är möjligt att utnyttja rätten eller en rättighet (i detta fall aktiebolagsformen och den därmed följande friheten från personligt betalningsansvar) för ett syfte som står i strid med ett ändamål som skyddas av rättsordningen genom ett specifikt regelverk (i fallet bestämmelserna om rättegångskostnadsansvar). Rättsfallet kan därmed sägas ge uttryck för principen om rättsmissbruk. Det har i doktrinen ansetts innebära att utrymmet att tillämpa principen om ansvarsgenombrott sådan den utvecklats i förarbeten och doktrin har minskat och Lindskog har efter avgörandet förnekat förekomsten av en särskild princip om ansvarsgenombrott. Det ska dock noteras att såväl underinstanser som Högsta domstolen har hänvisat till principen om ansvarsgenombrott i efterföljande praxis.s. 92