Stycket

13.”Låneavtalet med 4Finance” NJA 2017 s. 1105 kan illustrera svårigheterna med att klarlägga motpartens disposition och vilka konsekvenserna blir av rättens ställningstagande. Käranden var ett finansbolag som krävde betalt för en låneförbindelse som svaranden påstods ha ingått med hjälp av en elektronisk signatur. Svaranden förnekade att hon ingått låneförbindelsen och påstod i korthet att någon annan måste ha obehörigen använt hennes BankID. Tingsrätten verkar ha tolkat motpartens disposition som ett förnekande och fokuserade prövningen på vilket beviskrav som bör gälla för finansbolagets påstående om ingången låneförbindelse. Tingsrätten stannade för att beviskravet bör vara ”övervägande sannolikt” och ansåg att finansbolagets bevisning inte hade uppnått den nivån.s. 604