Stycket

24.Denna skiljedom är enligt min mening av stort intresse och utgör ett auktoritativt avgörande vad gäller innehållet i 36 § avtalslagen idag. Skiljedomen medverkar till förståelsen av att 36 § kan tillämpas också på avtal mellan starka kommersiella parter, dvs. parter som inte bara är jämnstarka, utan dessutom starka i betydelsen väl utrustade med juridisk kompetens, marknadskännedom och erfarenhet av att ta och bedöma risker. Skiljenämnden noterade (3850) att ”particular restrictiveness shall be observed in application of Section 36 to commercial relationships” men efter detta konstaterande tog nämnden fasta på (3851) att ”Section 36 is … of general application” och ”… has in practice been applied by courts to set aside or to modify commercial contracts…”. Konstaterandet av den påbjudna restriktiviteten vid tillämpningen verkar inte ha haft någon återhållande inverkan på den fortsatta bedömningen av oskäligheten hos de aktuella avtalsklausulerna. I stället tog skiljenämnden fasta på (3852) att syftet med 36 § är att åstadkomma bättre balans mellan parterna än vad deras ursprungliga kontrakt innebär, att (3853) långtidskontrakt kan vara särskilt utsatta för behov av jämkning, att (3856) Högsta domstolen i det s.k. Fortummålet (NJA 2012 s. 597) sagt att den totala ersättningen enligt en ”penalty clause” kan vara så stor att det förhållandet kan vara skäl till jämkning i kommersiella kontrakt. Även (3857) villkor som är ovanliga och klart avviker från ”industry practice” och (3860) strider mot konkurrensrätten, ”generally accepted principles of competition law”, när ingen konkurrensrättslig bestämmelse kan tillämpas, kan jämkas. De aktuella villkoren ansågs strida mot konkurrensrätten, men konkurrensrätt kunde inte tillämpas av formella orsaker. Via 36 § blev de konkurrensstridiga villkoren klassificerade som oskäliga och kunde den vägen jämkas och/eller helt ogiltigförklaras.s. 49