Ett annat exempel på hur konsumentskyddet inom området för 36 § AvtL utökats genom lagstiftning är 6 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande, som ogiltigförklarar skiljeklausuler i konsumentavtal ingångna innan tvisten uppstod. Tidigare hade HD i ett flertal fall (se t.ex. NJA 1981 s. 711, NJA 1981 C57 och NJA 1982 s. 800) ogiltigförklarat sådana skiljeklausuler på grund av att de ansågs oskäliga. Se vidare von Post, Claes-Robert, Studier kring 36 § avtalslagen med inriktning på rent kommersiella förhållanden (1999), s. 234 ff.
Hänvisas från p. 3 (s. 33)
3.Denna uppsats är begränsad till kommersiella avtal och handlar således inte om konsumentavtal, men något bör inledningsvis sägas om förändringarna under de senaste ungefär 50 åren av konsumenträtten. Det är idag motiverat att ställa frågan om 36 § AvtL längre har någon egentlig betydelse som konsumentskydd. Skyddet för konsumentens rättigheter har inte minst genom den ymniga tillväxten av tvingande regler till konsumentens förmån, liksom tillskapandet av konsumentskyddande institutioner som Konsumentombudsmannen och Allmänna reklamationsnämnden, byggts ut väsentligt efter hand som omfattningen av och förutsättningarna för kommersiell verksamhet på konsumentmarknaden förändrats. Konsumenten omsluts idag av — utöver 36 § AvtL — ett omfattande skyddande regelverk, som inte fanns år 1976 och som kommit till stånd framför allt på initiativ av EU. Betydelsen för konsumenten av skyddet enligt 36 § AvtL har härigenom minskat, vilket jag dock inte undersökt specifikt. Lagstiftningen om konsumentskydd lämnas nu därhän i denna artikel, som har fokus på avtal mellan näringsidkare.s. 33