1.Som utvecklats i Del I i denna artikelserie, finns det i svensk rätt stöd för att det finns en princip om rättsmissbruk. Principen innebär under vissa förutsättningar ett förbud att missbruka en rättighet eller en rättsställning. Det måste vara fråga om ett i någon mån kvalificerat missbruk, exempelvis på så sätt att nyttjandet av rättigheten eller rättsställningen framstår som otillbörligt eller uppenbart orimligt. Enligt vår bedömning talar övervägande skäl för att det i svensk rätt också finns en allmän rättsprincip innebärande ett förbud mot majoritetsmissbruk.s. 186
2.Fråga är då om det också finns en allmän rättsprincip innebärande ett förbud mot minoritetsmissbruk. Som framgår av den internationella utblicken i avsnitt 2 finns det i framför allt norsk, tysk och amerikansk rätt ett i praxis etablerat förbud mot minoritetsmissbruk i vissa privata bolag. Särskilt i tysk rätt grundas förbudet på aktieägares lojalitetsplikt. Även i norsk rätt anses minoritetsmissbruk strida mot aktieägares lojalitetsplikt, även om också principen om rättsmissbruk har åberopats till stöd därför. I främst fransk rätt grundas ett förbud mot minoritetsmissbruk på principen om rättsmissbruk.s. 187
3.I avsnitt 3.1 ovan konstateras att aktieägare i främst ägarledda aktiebolag många gånger har en lojalitetsplikt mot varandra. Lojalitetsplikten kan vara antingen rent kontraktuell, exempelvis till följd av ett ingånget aktieägaravtal, eller grundas på förekomsten av ett enkelt bolag. Ju mer omfattande deltagande i verksamheten och ju närmare samarbete, desto mer långtgående är lojalitetsplikten. Detta medför bland annat att i enskilda fall kan innebörden av lojalitetsplikten vara en annan för aktieägare som är aktiva i bolaget, än för exempelvis passiva investerare. Ett missbruk av minoritetsskyddet till skada för bolaget eller majoriteten strider dock vanligen mot lojalitetsplikten.s. 187
4.Det förhållandet att minoritetsmissbruk ofta strider mot en lojalitetsplikt innebär dock inte att det finns en särskild princip om förbud mot minoritetsmissbruk. I denna del kan följande noteras. Ändamålet med minoritetsskyddsreglerna är att skydda minoriteten mot att majoriteten missbrukar sin makt till skada för minoriteten. Ytterst är ändamålet med reglerna, i likhet med vad som gäller för vinstsyftet, att bidra till att göra aktiebolag till intressanta investeringsobjekt. På det sättet föreligger en viss koppling mellan vinstsyftet och minoritetsskyddet. Detta kan i viss mån anses tala för att minoritetsskyddet inte bör kunna missbrukas av en minoritet till skada för bolaget — en ståndpunkt som också är förenlig med principen om rättsmissbruk. Jämfört med vad som gäller för majoritetsmissbruk, finns det dock betydligt färre bestämmelser i aktiebolagslagen som specifikt syftar till att förhindra minoritetsmissbruk. Såväl generalklausulen som vinstsyftet kan, som utvecklats i föregående avsnitt, tillämpas såväl när majoriteten som minoriteten missbrukar sin makt i samband med beslutsfattande, men de kan inte sägas ha till huvudsakligt syfte att förhindra minoritetsmissbruk. Däremot utgör bestämmelsen i 10 kap. 28 § ABL ett uttryckligt exempel på en bestämmelse som syftar till att begränsa risken för minoritetsmissbruk. Sistnämnda bestämmelse gäller för alla privata aktiebolag, det vill säga oavsett omfattningen av aktieägarnas samarbete dem emellan. Vi har i övrigt inte funnit något stöd i rättspraxis, förarbeten eller doktrin för förekomsten av en princip om förbud mot minoritetsmissbruk. Mot bakgrund av det anförda kan konstateras att det rättsliga stödet för en särskild princip om förbud mot minoritetsmissbruk i svensk rätt är svagt.s. 187
5.Det anförda innebär dock inte att minoritetsmissbruk aldrig kan angripas i de fall som varken kan grundas på brott mot lojalitetsplikten eller bestämmelserna i aktiebolagslagen. Som närmare utvecklats i Del I i denna artikelserie bör principen om rättsmissbruk kunna åberopas vid kvalificerat missbruk av en rättighet eller en rättsställning. Den bör därmed kunna tillämpas i vissa fall av minoritetsmissbruk. Det kan till exempel handla om att en minoritet utnyttjar en i lagen eller bolagsordningen stadgad vetorätt på ett otillbörligt sätt, helt utan saklig grund eller direkt i skadesyfte. Ett känt exempel i dansk rätt som avser utnyttjande av vetorätt är avgörandet U 1999.1080 VL. Målet handlade om ett anpartsselskab som till lika delar ägdes av två aktieägare. Till följd av en lagändring ändrades kravet i dansk rätt på minsta tillåtna aktiekapital. Företag fick viss tid på sig att genomföra erforderlig ökning av aktiekapitalet. Därefter skulle de bolag som inte levde upp till det nya kapitalkravet likvideras. I det aktuella bolaget kunde en kapitalökning ske genom fondemission, men den ena aktieägaren motsatte sig likväl det nödvändiga beslutet, till synes utan sakliga skäl. I första instans dömdes aktieägaren att rösta för erforderliga beslut för kapitalökningen, men efter överprövning i högre instanser hade bolaget redan likviderats och den aktuella sanktionen blev i stället skadestånd.s. 188
6.Ett annat exempel där principen om rättsmissbruk bör kunna tillämpas är fall då minoriteten utnyttjar sin rätt att få information från bolaget enbart i syfte att använda den i en annan av minoriteten bedriven verksamhet och alltså inte i syfte att tillvarata sin rätt i bolaget. Det kan också handla om att andra aktiva minoritetsrättigheter missbrukas enbart för att förorsaka kostnader och besvär, vilket ytterst kan syfta till att pressa fram ett bud på minoritetens aktier. Minoritetsmissbruk som förekommer i form av flera åtgärder som inte ensamma, men tillsammans utgör ett otillbörligt missbruk av minoritetsskyddet, bör sålunda också kunna angripas med stöd av principen om rättsmissbruk. Ett annat exempel är att en vetorätt stadgad i ett aktieägaravtal missbrukas på ett otillbörligt sätt till skada för majoriteten. Sådant missbruk bör visserligen angripas i första hand med åberopande av att det strider mot lojalitetsplikten, men det ska noteras att förfarandet utgör ett exempel på ett kontraktuellt rättsmissbruk.s. 189
7.Ytterligare ett exempel som kan diskuteras är de så kallade löshästarnas agerande i samband med sådana tvångsinlösenförfaranden enligt 22 kap. ABL som inleds efter ett offentligt uppköpserbjudande. I dessa fall torde samarbete mellan aktieägarna saknas, med följden att varken en kontraktuell eller associationsrättslig lojalitetsplikt kan åberopas. Då tvångsinlösenreglerna har expropriationsliknande inslag och majoritetsaktieägaren typiskt sett är den starkare parten finns det vissa skyddsregler för minoriteten i 22 kap. ABL. Bland annat framgår av 22 kap. 5 § ABL att talan om huruvida det finns en rätt eller skyldighet till inlösen eller om lösenbeloppets storlek ska prövas av en skiljenämnd bestående av tre skiljemän. Av 22 kap. 23 § ABL framgår att majoritetsaktieägaren ansvarar för ersättningen till skiljenämnden och den gode mannen samt för andra aktieägares (det vill säga minoritetsaktieägares) kostnader i skiljeförfarandet. Av 22 kap. 23 § andra meningen ABL framgår emellertid att skiljenämnden får ålägga annan aktieägare att svara för kostnaderna om det finns särskilda skäl. I förarbetena nämns som exempel på särskilda skäl det fallet att en aktieägare, vars aktier är föremål för inlösen, avsevärt har fördröjt förfarandet genom framställande av helt obefogade invändningar eller när aktieägaren har begärt skiljeförfarande helt utan grund. Enligt Båvestam har denna regel, såvitt han känner till, inte tillämpats i praktiken. Bestämmelsen kan enligt vår mening sägas ge uttryck för principen om rättsmissbruk.s. 189
8.Om ett offentligt uppköpserbjudande är framgångsrikt kan en tvångsinlösentvist påkallas ett par månader efter budets offentliggörande. Det förhållandet att aktien i målbolaget är noterad medför, i kombination med majoritetsaktieägarens skyldighet att stå för kostnader för skiljeförfarandet, att det efter budets offentliggörande kan framstå som lockande att köpa aktier i målbolaget med det enda syftet att i en inlösentvist företräda sig själv och sedan begära kostnadsersättning för eget arbete i tvisten. Det är välkänt att detta förekommer och förfarandet har enligt utsago blivit vanligare under senare år.s. 190
9.De personer, så kallade löshästar, som köper aktier i samband med ett offentligt uppköpserbjudande med det enda syftet att kunna utnyttja kostnadsreglerna vid ett efterföljande skiljeförfarande bör enligt vår bedömning kunna sägas missbruka kostnadsreglerna i strid med deras syfte. Mot bakgrund av att de förvärvar ett begränsat antal aktier väl medvetna om uppköpserbjudandet och ett efterföljande tvångsinlösenförfarande kan de inte anses ha ett berättigat skyddsbehov. Förfarandet bör därför kunna anses utgöra ett rättsmissbruk. En parallell kan dras till rättsfallet NJA 2014 s. 877. Det fallet rör i och för sig en annan typ av rättsmissbruk, men det är också kopplat till regler om ersättning för rättegångskostnader. I det målet missbrukades aktiebolagsformen med det enda syftet att kringgå reglerna om fördelning av rättegångskostnader i rättegångsbalken, något som inte ansågs godtagbart med följd att aktieägarna fick stå för rättegångskostnaderna. I fallen med löshästar förvärvas ett begränsat antal aktier i samband med ett offentligt uppköpserbjudande med det enda syftet att kunna tillskansa sig kostnadsersättning i strid mot kostnadsreglernas syfte.s. 190
10.I fråga om rättsföljder vid minoritetsmissbruk skiljer sig dessa åt beroende på vilken rättsgrund som åberopas. Om det är fråga om ett minoritetsmissbruk som strider mot en rent kontraktuell lojalitetsplikt kan framför allt skadestånd aktualiseras. Vidare kan tolkningen av en avtalsbestämmelse påverkas. I vissa fall är det också tänkbart att ogiltighetsreglerna i 29, 31, 33 eller 36 §§ lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område kan tillämpas. I den mån det finns en associationsrättsligt grundad lojalitetsplikt bör skadeståndsbestämmelsen i 2 kap. 14 § första stycket HBL kunna tillämpas vid minoritetsmissbruk som har medfört skada för bolagsmännen. I fråga om enkla bolag gäller enligt 4 kap. 2 § 2 samma lag eventuell skadeståndsskyldighet gentemot annan bolagsman, eftersom bolaget inte är en juridisk person.s. 190
11.I de fall det varken föreligger brott mot en kontraktuell eller associationsrättslig lojalitetsplikt kan följande noteras i fråga om skadestånd. Aktieägare kan bli skadeståndsansvariga gentemot bolaget eller tredje man, till exempel en annan aktieägare, under de förutsättningar som anges i 29 kap. 3 § ABL. Som framgår av den bestämmelsen krävs minst grov vårdslöshet och en överträdelse av aktiebolagslagen, bolagsordningen eller tillämplig lag om årsredovisning (utöver rekvisiten skada och adekvat kausalitet) för att skadeståndsansvar ska aktualiseras. Som utvecklats i det föregående kan minoritetsmissbruk under vissa förutsättningar strida mot till exempel generalklausulen eller vinstsyftet. I de fallen kan således skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen aktualiseras, förutsatt att övriga rekvisit är uppfyllda. I övrigt bör skadestånd i särskilda fall kunna aktualiseras enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer om kvalificerad otillbörlighet.s. 191
12.För det fall en minoritetsaktieägare väcker en klandertalan i ett otillbörligt syfte bör talan kunna ogillas. Enligt 7 kap. 50 § ABL får bland annat en enskild aktieägare väcka talan mot bolaget om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot aktiebolagslagen, bolagsordningen eller tillämplig lag om årsredovisning. Formella fel kan emellertid inte påverka beslutets giltighet om det är bevisat eller måste kunna antas att felet har varit utan betydelse för beslutet, den så kallade kausalitetsprincipen. Detta får i praktiken till följd att en minoritet inte framgångsrikt kan utnyttja en helt obetydlig formaliabrist för att klandra ett stämmobeslut och på så sätt förhala verkställandet av beslutet eller orsaka besvär eller kostnader för bolaget. Även i andra fall bör en domstol eller annan myndighet kunna ogilla en talan som väcks i otillbörligt syfte. Som framgår av avsnitt 3.2.2 gäller dock att Bolagsverkets granskning vid utseende av särskild granskare är av rent formell art. I exemplet med löshästarnas agerande vid ett tvångsinlösenförfarande kan det emellertid enligt vår bedömning finnas grund att avslå ersättningsyrkandet med tillämpning av principen om rättsmissbruk. Alternativt bör den särskilda bestämmelsen om fördelning av kostnadsansvar i 22 kap. 23 § andra meningen ABL kunna tillämpas.s. 191
13.En särskild fråga är om bestämmelsen i 10 kap. 28 § ABL kan tillämpas analogt i andra situationer än vid särskild granskning, innebärande att en minoritetsaktieägare blir kostnadsansvarig om en minoritetsrättighet har använts på ett uppenbart obehövligt sätt. Det skulle exempelvis kunna handla om att utseende av minoritetsrevisor begärts enbart i syfte att förorsaka bolaget kostnader och besvär, eller att en minoritetsaktieägare i ett otillbörligt syfte begärt sammankallande av bolagsstämma vid upprepade tillfällen, eller att en minoritetsaktieägare i ett otillbörligt syfte begärt att få ut en stor mängd information. Kravet på kostnadsersättning skulle i så fall tillkomma bolaget.s. 192
14.I fråga om analog tillämpning av rätten bör viss restriktivitet upprätthållas när det är fråga om ett så pass detaljerat regelverk som aktiebolagslagen. Detta innebär dock inte att analog tillämpning är utesluten. Högsta domstolen har tvärtom tillämpat bestämmelser i aktiebolagslagen analogt i ett antal fall, inte minst under senare år. Mot bakgrund härav gör vi bedömningen att bestämmelsen bör kunna tillämpas analogt i vart fall vid kvalificerat missbruk av minoritetsrättighet av liknande slag, där viss åtgärd har varit uppenbart obehövlig och där bolaget har drabbats av ersättningsskyldighet gentemot en tredje part. Däremot är det inte lika givet att bestämmelsen kan tillämpas analogt vid fall som avser till exempel otillbörligt missbruk av rätten att sammankalla bolagsstämma eller begära information enligt 7 kap. 36 § ABL, även om det inte framstår som uteslutet att så kan ske även i de fallen.s. 192