Kopplingen till KL:s definition berörs i synnerhet i NJA 1994 s. 336 och NJA 2013 s. 822; en liknande koppling görs i NJA 2012 s. 391 mellan obestånd i lagen (1944:181) om redovisningsmedel och KL:s definition. I 1994 års fall sägs att begreppet har ”i princip” samma innebörd i 11 kap. BrB som i 1:2 KL, medan det i det senare fallet sägs att det straffrättsliga begreppet ”svarar mot” det konkursrättsliga. Se även SOU 1940:20 s. 212 och prop. 1985/86:30 s. 41, om att med obestånd avses ”detsamma” som enligt KL. Det har dock diskuterats i litteraturen om tilllämpningen av obeståndskravet bör vara olika sträng beroende på om det rör sig om en konkursansökan eller en återvinningstalan, trots att definitionen är densamma. Det antas då att tillämpningen i 11 kap. brottsbalken bör motsvara den som gäller återvinning. Se t.ex. Lindskog, Betalning, 3 uppl. 2022 s. 874 (not 3050); Renman, Återvinning enligt 4 kap. konkurslagen, 3 uppl. 2020 s. 163. Se även Heuman, "Föreligger obestånd då gäldenären kunnat betala sina skulder endast på grund av begångna brott?", JT 1994–95 s. 737 ff.; Karlsson-Tuula, "Obeståndsbegreppet vid borgenärsbrott i 11 kap. brottsbalken", InraTi 4/2018 s. 36 ff.; Lennander, "Tillfällig betalningsoförmåga — några frågor angående insolvens", VB Mellqvist, 2020 s. 143.
Hänvisas från p. 3 (s. 15)
3.Obeståndsbegreppet är grundläggande även för konkursinstitutet, men i reglerna om förutsättningarna för konkurs i 2 kap. KL finns ett antal olika presumtionsregler om obestånd som medför att rätten nästan aldrig behöver pröva frågan om gäldenären är på obestånd (insolvent). Några motsvarande presumtionsregler finns av lätt insedda skäl inte i 11 kap. BrB. Begreppet i BrB ska dock förstås på samma sätt som i KL, alltså som en dynamisk framtidsprognos att gäldenären, trots utnyttjande av alla tänkbara resurser, måste antas vara mer än tillfälligt oförmögen att infria sina skulder allt eftersom de förfaller. En gäldenär kan med andra ord vara insolvent långt innan han eller hon blir illikvid, så länge skulder har uppkommit som gäldenären inte kommer kunna betala när de väl förfaller.s. 15