Stycket

5.Enligt förarbetena till 1989 års påföljdsbestämningsreform (prop. 1987/88:120, s. 90) är reglerna i 29 kap. 5 § BrB avsedda att tillämpas med försiktighet så att de inte medför risker för en oenhetlig praxis eller sociala orättvisor vid straffmätningen. Det kan diskuteras hur hållbart argumentet att en försiktig tillämpning krävs för att det inte ska uppkomma risk för en oenhetlig praxis egentligen är. Bland påföljdsbestämningsreglerna finns det en mängd olika bestämmelser som när de tillämpas naturligtvis kan ge upphov till en oenhetlig praxis, men vars tillämpning inte har belagts med någon särskild hämsko av lagstiftaren. Men HD har tagit fasta på förarbetsuttalandet, så det är förstås en del av gällande rätt (se t.ex. senast ”De två narkotikadistributörerna” NJA 2022 s. 1094 p. 12).s. 879