Se t.ex. NJA 1990 s. 210; NJA 1994 s. 48; NJA 1999 s. 460; och NJA 2005 s. 237. Viss kritik har dock framförts med innebörden att denna breda marginal inte i tillräcklig mån beaktas i det praktiska rättslivet, jfr Annika Norée, Laga befogenhet. Polisens rätt att använda våld, Jure, Stockholm, 2000, s. 228 samt not 439 och däri gjorda hänvisningar.
Hänvisas från p. 13 (s. 793)
13.nödvärnsgärningen och angreppsgärningen. Det kan alltså sägas att fråga är om relativ nödvändighet och relativ proportionalitet. I förarbetena till brottsbalken ansågs det att det i uttrycket uppenbart oförsvarligt ligger att ”man bör räkna med en relativt bred marginal till förmån för den angripne vid bedömande huruvida han hållit sig inom gränserna för nödvärnsrätten”. I rättspraxis har det uttalandet återupprepats, åtminstone från början av 1990-talet och framåt. I juridisk doktrin nämns ofta den breda marginalen som en given utgångspunkt vid försvarlighetsbedömningen. Denna marginal är alltså väletablerad i rättskällorna.s. 793