Jfr t.ex. resonemangen i NJA 1999 s. 749 (”Björnes magasin”) och HFD 2015 ref. 80.
Hänvisas från p. 3 (s. 786)
3.Slutligen framstår det för mig som märkligt att HD i det aktuella fallet inte ens nämner delegationsregeln i 1 kap. 19 § YGL, som medger att det i vanlig lag meddelas föreskrifter om förbud mot annonsering och reklam i program, eller villkor för sådan annonsering och reklam. Även om bestämmelsen främst har tillkommit för att möjliggöra den detaljerade regleringen i radio- och tv-lagen (2010:696), är den enligt sin ordalydelse tillämplig även i förhållande till sådan reklam som förbjuds enligt MFL och spellagen. Frågan är alltså om inte HD, i stället för att göra en ändmålstolkning av YGL, borde ha tillämpat den uttryckliga undantagsbestämmelsen i 1 kap. 19 § YGL. Kanske saknar frågan praktisk betydelse. De aktuella frågorna i målet — vad som utgör en utpräglat kommersiell framställning och efterforskningsförbudets eventuella tillämplighet — uppkommer även vid tillämpningen av delegationsbestämmelsen. Det finns dock praxis som antyder att bedömningen av vilka kommersiella budskap som faller under delegationsbestämmelsen respektive ändamålstolkningen kan skilja sig åt, på så sätt kravet på att framställningen ska vara rent kommersiell är strängare vid ändamålstolkningen i jämförelse med delegationsbestämmelsen.s. 786